God Jul, med eftertanke

God Jul på er, allesammans. Årets jul har varit till fullständig belåtenhet, till skillnad från sist gång jag skrev om julen.

Men jag tänker inte skriva så mycket om mitt julfirande. Det var rätt standard, med Kalle Anka (OH NO!!!), Karl-Bertil och god mat i Göteborg.

Idag, för bara några minuter sedan så läste jag igenom hela min blogg, vartenda inlägg... Det tog tid, men det var hälsosamt för mig att få reflektera lite kring vem jag har varit och vem jag har blivit de senaste två åren.

När man läser igenom ett gäng inlägg från mars 2009 och framåt så märker man en viss negativ känsla, tillsammans med mycket ilska. Jag tror att jag blev en bättre människa efter att ha fått ur mig all skit som jag fick ur mig då. Jag känner mig som en mycket välbalanserad individ, och har så gjort det ända sedan att nyss nämnda negativiteter tog slut. Har inte fått ett enda återfall av oförklarlig ilska eller depression...

Men frågan är om det var värt priset? För ett pris fick jag betala, det är jag rätt så övertygad om. Ilskans objekt, en ung människa vid namn R, och jag var en gång i tiden väldigt bra vänner. Vi är fortfarande vänner, men kanske inte lika tighta. Jag vet inte, vi har inte setts på länge, och han bor i Norge nu, så det är svårt att umgås på så daglig basis som vi gjorde när han bodde i K-d. Men jag hoppas att det går att reparera, på något sätt.

Nu vet jag att R läser den här bloggen från och till, och det är väl med medvetenhet jag skriver det i den här bloggen, så att man kanske skulle kunna dra upp diskussionen om vad som hänt med vår vänskap igen. Ilskan dalade och la sig för väldigt länge sedan och jag känner mig delvis rätt så korkad som var så arg som jag var. Vi har pratat om det en gång, men jag vill fortsätta prata om det, tills allt är löst och förlåtet.

Ännu en period som man kan läsa är sen vår och sommar 2009, där jag skriver om att jag är kär igen, och sen i augusti tror jag, att bubblorna sprack, eller något liknande. Det är lite komiskt, faktiskt, men jag kan inte förklara riktigt hur. Dock är det väldigt roligt.

Nåväl, det var mest det jag reflekterade över när jag läste bloggen. Sen sprang tusen tankar om BGC-trion upp och hela allt det där. Jag har inte hört av C på väldigt länge och det saknar jag. Skickar både SMS och MSN till honom då och då, men får sällan några svar. Hoppas det beror på stress från hans sida och inget annat.

Åter till nuet!

Nu imorgon, den 27:e, börjar Ookamis nysatsning Nissens Spelstuga. Jag ska spela CoC (Call of Cthulhu) som är ett skräckspel, baserat på H. P. Lovecrafts universum. Jag tror att det kommer att floppa lite, men jag hoppas att jag har fel.

Den 22:a januari ska jag iväg till Tidaholm (närheten av Skövde) och jobba lite för Svenska Kyrkans Unga där, på begäran från en gammal kompis från Hjo-tiden.

Sen blir det då årsmötestider igen, med första årsmötet (RFSL Ungdom Karlstads) den 29:e januari. Ska bli kul, men måste bli klar med ekonomin idag, så att jag kan få revisionen gjord innan årsmötet.

Kram på er!

See you 2010!

En timme i Trollhättan

Då var man alltså på väg för att fira moderskapets 50-årsdag i Lidköping, hemma hos mormor. Dock så fick jag en alldeles för lång väntetid i Trollywood, så jag roar mig med att skriva lite skit på bloggen.

Spelade Eon med ett gäng från Ookami igår, det gick riktigt bra, faktiskt. Ingen dog, men den nya killen blev allvarligt skadad, så Dannooo får nog hela honom nästa omgång. Sucks to be Dannooo, som för övrigt blev itvingad så mycket alkohol att han sover sött fram tills nästa anhalt på resan.

Mitt emot mig nu på trollhättan station sitter det en äldre herre i typ 50-60-års åldern och ser fruktansvärt viktig ut. Förmodligen är han bara bitter över att det är kallt.

Spexet gick av stapeln i onsdags och vi fick många positiva kommentarer. Jag gjorde inte så mycket, men det jag gjorde satte färg på tillvaron, om man säger så.

Snart är det dags för RFSL Ungdom Karlstads årsmöte också. Har blivit lite tricks med medlemslistorna, men det kommer att lösa sig så småningom. Jag ser fram emot detta årsmöte, för det kommer bli spännande kring nyvalet av styrelse. Det finns många som jag vill se i styrelsen, men jag vill inte att styrelsen ska vara för stor. Det finns några givna namn som jag verkligen vill ha in, och några som inte alls är så givna. 15 namn, 10 platser.... What to do?

Nåväl, nu har vi fått sällskap i väntrummet. Snett framför mig sitter det två fjortisbrudar och fnittrar frenetiskt. Och på andra sidan rummet sett från deras håll sitter det en ung kille, ganska snygg som ser ut att plugga något... Hmmm, han har en dator, men han använder den inte.... Konstigt.

Sen så längtar jag efter att få höra ifrån RFSL Ungdoms valberedning. Jag är så sugen på FS nu, så ni förstår nog inte. Men om jag inte kommer med där så är det förståeligt på många sätt.

Nåväl, nu har jag skrivit bort ungefär en 20 minuter av min 60 minuters väntetid. Nu ägnar jag mig åt Diablo istället. Hörs och ses!

136 - Inventarier

Japp, nu var det ett bra tag sedan jag skrev här. Det är inte på grund av att det inte händer något i mitt liv, utan snarare på grund av att det händer lite för mycket. Tid är en bristvara, och sova kan du göra när du dör är mina valspråk nu för tiden. Men jag trivs med det.

Jag tänker inte gör någon sammanfattning av de senaste 3-4 månaderna, utan ta det osm är viktigast i en något okronologisk oordning.

Medlemsträffen:

I slutet av november var jag på RFSL Ungdoms Medlemsträff, före detta Vinterkonferensen. Det var grymt kul, träffade många nya och gamla vänner, precis som man alltid gör när det är RFSL Ungdom som ordnar grejer. Jag stormtrivdes, helt enkelt.

Spex:

Japp, spex på skolan ska det uppenbarligen vara. Så nu på söndag så ska jag till skolan och rodda inför det, vilket ska bli kul som 17.

Nomineringar:

Har nominerat mig till föbundskassör för RFSL Ungdom på riksnivå, vilket jag hoppas att jag blir. Kommer bli hur kul som helst i så fall. Sen så är det ju snart årsmöte för oss i Karlstad också. Där har jag ett problem. Jag vet inte riktigt hur jag ska rösta i styrelsevalet. Det är så många jag vill ha in i styrelsen, så det är sjukt.

Sen så har det hänt en massa annat kul också, dock så glömmer jag fort. Den 12:e december är det lussevaka på RFSL Värmland från klockan 17.00. Och samtidigt har Ookami en spelkväll på UNO som jag bör vara på. Jag känner mig.... kluven, i brist på andra ord.

Spelar en hel del rollspel nu under julhelgen. Vi börjar med ett äventyr till Eon den 18:e december, och kör sen på från det, spelar varje dag antingen hemma hos mig eller på SFR. Förmodligen blir det hemma hos mig för det mesta.

Det var nog allt för mig. Hörs!

FFF

Har köpt några filmer. Två till antalet, faktiskt. Den första var Galenskaparna och After Shaves Tornado. Hur underbar som helst, men det stora guldfyndet var film nummer två.

Film nummer två var Jonas Gardells stå-upp-show "Tillfällig gäst i ditt liv", sista delen i hans showserie "Livet". Förkortningen FFF kommer från den filmen och betyder "Fulla flator i Flock". Varför inlägget heter just det, det vet inte jag.

Outbreak rullar på som det ska. Några få lösa trådar fortfarande, men de kommer att knytas upp nu i dagarna.

Halsen vet jag fortfarande inte vad det var fel på, och det vet inte heller läkarna som tittat på det, men det har blivit bättre av en kur Kåvepenin som jag går på nu. Så jag klagar inte, jag slapp ju nålen ner i halsen. :-D

Nåväl, slit och släp med Outbreak härnäst, så vi ses och hörs nån annan gång. Puss & Kram!

Nålar

Ja, det är sällan jag lovar saker, men nu kan jag fan i mig garantera hela världen och några till att jag aldrig någonsin ska bli sprutnarkoman...

Anledningen till detta kan man tro är att jag tycker att knark är en dålig idé, och visst, det är en bidragande faktor. Men det finns en helt annan och mycket tyngre vägande orsak till detta, nämligen min obotliga nålfobi.

Får några dagar sedan så satt jag och tittade på en välkänd amerikansk serie om en osedvanligt otrevlig, men duktig läkare som haltar sig fram med sin käpp. (Lyckas ni inte räkna ut vilken serie det är nu så är ni helt underbart dåligt orienterade)

Men åter till ämnet. I denna serie så sattes en nål i en patient, och Eli reagerar genom att känna hur världen svartnade och vaknar ungefär 30 minuter senare och märker att Eli svimmade! AV ATT SE EN NÅL PÅ TV!?

Och idag var jag på vårdcentralen för att få min hals kollad, eftersom den har gjort ont sen i torsdags. Då berättar läkaren i fråga att jag har en varböld bakom min ena halsmandel... Inte så farligt om den kunde behandlas med typ penicilin eller något annat häftigt botemedel... Men icke! Han berättar att jag ska gå till öronmottagningen på sjukhuset imorgon så ska de kolla upp mer exakt vad det är och sen eventuellt punktera skiten med en nål... NÄR JAG FORTFARANDE ÄR VAKEN????!!! Så i helvete heller. Jag kommer att få storpanik, slå ner läkaren i fråga och sen springa därifrån, gråtandes som en liten flicka, för det är så jag reagerar på nålar IRL...

Nåja, hoppas det blir så att jag slipper nålen... :-/

Mycket händer och fötter.

Japp, mycket händer i mitt liv nu. Eller, rättare sagt, mycket har hänt (past tense) det senaste i mitt liv.

Bland annat har jag börjat vampyrlajva, vilket är enormt roligt. Min karaktär, Marcus Evaldsson, är inte helt nöjd av sig, men jag är hur nöjd som helst.

Men men, jag har också skaffat mig en ny dator, vilket är rätt skönt. Dock har den amerikanskt tangentbord, så ibland blir man inte klok på det. :-P

I helgen var det regnbågsdagen, och jag var där trots bättre vetande. Jag har nämligen ont i halsen. Men åter till regbågsdagen, den gick hur bra som helst. Tycker lite synd om B som sprang omkring och stressade sönder sig hela tiden. Men många applåder till honom. Underbart bra jobb gjorde han. :-)

Så nu är det Outbreak som står på agendan. Mycket att ordna och ännu mer som inte är ordnat än, men det löser sig. Vill du vara med eller veta mer? Maila mig eller kolla http://ookamikarlstad.se/outbreak

Funderar på att ta studieuppehåll nästa år också. Beror lite på om RFSL Värmland får råd att anställa en hiv/sti-handläggare. :-)

Kram på er!

Om man säger suprise innan...

Idag gick jag till tåget för att åka till skolan.... Sen gick jag hem igen. Varför det, undrar ni? Det finns en väldigt bra förklaring, och den är att mitt pendelkort verkar ha gått upp i atomer i min ficka. Hittar det ingenstans! Är Eli bitter? Svar: JA!

Men men, annars har livet varit riktigt härligt sedan sist. Var på Furrycon för ca en vecka sedan. Hur kul som helst, och jag fick en god inblick i hur kul det kan vara att SL:a CoC ordentligt. Är sjukt nöjd.

Nu i helgen var jag på Vampire-lajv vilket också var helt och hållet kompetent, även om min roll inte riktigt spelades som jag hade tänkt mig i början, men det var för att jag hittade en riktigt mysig asamit som jag gillade skarpt.

Nåväl, dagen kommer att tas upp av att städa detta infernaliska skithål som kallas för min lägenhet, så att jag hittar mitt pendelkort.

Hej på er!

Män...

...dessa avskum bland människor! Ibland undrar man varför, men det är bara så, kommer man för det mesta fram till.

Ta hand om dig.

Kram!

Möten, möten, möten och för lite omväxlings skull: möten!

Japp, det är det min fritid består av; möten. Men jag gillar't.

Igår hade vi ett Outbreak-möte och strukturerade upp det mesta med Outbreak 2: The break in. Jag känner mig otroligt pepp inför det projektet. Det kommer att bli så grymt jävla awesome!

Idag har jag möte med Sverok Svealand, vilket jag inte alls är pepp inför. Det kommer bli jobbigt, känsligt, och förmodligen rätt aggressivt. Men men, det är bara att bita i det sura äpplet.

Hörs!

Känslan...

Återigen känner jag den där känslan. Nu är det, för en gångs skull, inte kärlek jag pratar om. Nej, nu är det en helt annan känsla, som människor i allmänhet mår dåligt av.

Men nu de senaste två veckorna, ca, så har jag känt av den, och jag mår faktiskt inte dåligt alls av det. Jag har känt precis samma känsla tidigare, och mått väldigt dåligt över det, vilket bland annat G har fått bevittna. Men då mådde jag inte dåligt över att jag kände som jag gjorde, utan snarare för att jag inte kunde förklara eller rättfärdiga mina känslor för mig själv. Nu kan jag det, och det känns skönt att känna att man inte känner utan grunder.

Mycket på G

Ja, det har hänt en hel del sen sist jag skrev, så jag ska försöka ge en någorlunda bra redogörelse. Dock blir det absolut ingen som helst kronologisk ordning på det hela.

Det som har gjort mig gladast av allt är väl att jag och B har hittat varandra igen. Och det var helt otippat. Men det känns väldigt bra att känna att vi är lite närmre varandra igen. :-)

Mer som har hänt är att det har blivit sjukt mycket konflikter inom Sverok Svealand, och jag är trött på det. Fattar inte att det ska vara så enormt svårt att inse att man gjort ett ordentligt jävla felsteg och faktiskt ta konsekvenserna av det.

Och idag börjar skolan igen. Hur skönt som helst. Äntligen så har jag något vettigt att göra på dagarna. Börjar idag klockan 10.00. Och när kommer jag till skolan, undrar ni? Jag brukar ju vara rätt tidig av mig, men icke denna gång. Jag börjar som sagt 10.00 och kommer att dyka upp på skolan idag klockan.......(trumvirrvel)...... 10.15!!! Japp, jag kommer idag en kvart sent, för jag försov mig, så jag missade det tidiga tåget. Är jag bitter på mig själv? Svar: JA!

Annars händer det inte så mycket. Livet lunkar på i sakta mak. Ska börja med Afrosång den här terminen, vilket jag ser fram emot grymt mycket. :-D En 30-minuters lektion varje torsdag eftermiddag. Hoppas att det går bra. ^^

Nåja, nu har jag också färgat om håret igen. Först färgade jag det blått, ena halvan, och grönt, andra halvan. Problemet var att det gröna inte riktigt ville vara med, så det blev gult. Inte helt okej att gå omkring med blå-gult hår... Man kan bli misstagen för en politisk extremist, vilket jag inte anser att jag är. Men men, nu när jag ändå försov mig så passade jag på att slänga i lite mer grönt i huvudet, så jag hoppas att det blir bra. Ska duscha ur det klockan 8, så vi får hoppas det blir bra, annars måste jag köpa blekmedel.

Just det ja, vi har haft årsmöte för Ookami, och det gick väldigt bra, enligt mig. Vi fick en skärpt styrelse, nästan alla i styrelsen fick ansvarsfrihet, och verksamhetsplanen blev kanon.

Puss & Kram, Väderkvarn!

Glädje, Värme och Stolthet

Nu har jag i en vecka varit i den Konungliga Hufvudstaden Stockholm och roat mig kungligt under Stockholm Pride 2009.

Helt underbart har det varit, men det nådde något sorts klimax idag. Förutom att man träffade på en massa människor som man inte träffat på år och da'r (Maria, Gustav, RFSL Ungdom-gänget, etc. etc.) så deltog man i världes roligaste parad, ämligen Stockholm Prides Prideparad. Det är nämligen som så att jag dansar inte. Det är fakt, jag dansar varken nykter eller onykter. MEN, idag, på RFSL Ungdoms flak så släppte jag lös bortom alla gränser.

Och det var KUL!

Sen träffade jag lite senare på kvällen J. Där kom Värme in i det hela. Visst, det har varit skönt väder hela dagen, och varmt som fan under paraden, men när jag träffade J så inträdde en mycket behaglig inre värme. Jag tror på oss, av någon anledning, och för första gången på länge känner jag en känsla som jag trodde gick förlorad med Martin. Jag är lyckligt kär.

Så denna vecka har varit full med Happiness, Warmth and Pride.

(Massor med tack till Sverok Sthlm som låtit mig sova på kansliet. Kram på er alla)

Puss!

Kamicon, Arvikafestivalen, Karlstad Pride och bubblor.

Nu har jag då inte skrivit på länge, så det får bli ett litet sammandrag.

Kamicon 09 gick av stapeln den 26-28 Juni. Det var grymt kul. Jag var ansvarig för TV-spelsdelen, men jag hade några få underbara funkisar under mig, så det var inte mycket till arbete. Testade också på att spela lite Eon med Magnus och Teenscream med Bilbo. Blev sjukt livrädd under Teenscream. Synd bara att Bilbo inte tänker köra det nästa år igen.

Sen direkt efter avvecklingen av Kamicon så åkte jag iväg till Arvika för att svettas ihjäl. Det var snusikgt varmt, ska ni veta. Dock kom det en del välbehövliga regnskurar då och då. Det kom bland annat en under onsdagen som fick campingscenen (där jag jobbade som ljudtekniker) att lyfta, på grund av blåsten.

På lördagen så sprack dock min lilla bubbla. Det är nämligen så att de senaste 3-4 månaderna så har jag gått omkring i en liten bubbla av hopp. Det är faktiskt väldigt skönt att gå omkring att inte veta, istället för att veta att det är ett nej. Men det är väldigt skönt att han tog det så bra som han gjorde iallafall...

Och en av mina bästa vänner har fått en sjukt mysig pojkvän, och för en gångs skull är jag inte det minsta svartsjuk, vilket är grymt bra betyg. :-) Jag är verkligen glad för deras skull, och hoppas ända ner i tårna att det här håller.

Sen så var det till att åka hem efter Arvikafestivalen och panikordna inför Karlstad Pride, vilken ägde rum den 11:e Juli. Det ÖSREGNADE! Inte en torr centimeter någonstans. Och jag missade både jacka och paraply, så jag drog på mig satans förkylning på söndagen. :-P Men det var grymt kul att hela 50 personer kom med oss i paraden. :-D Sen att K var med och sov hemma hos mig tillsammans med mig och Paine gjorde inte saken sämre.

Nåväl, bubblan av förhoppning är sprucken, men jag har träffat en massa nytt folk som jag trivs väldigt bra med. Jag får glädjas åt det istället.

Jag mår okej, faktiskt, och det känns bra.

Puss och Kram, väderkvarn!

Jag vill att du ska se mig.

Jag mår bra, tro inget annat. Men jag behöver få lasta av mig, och bloggen får agera avlastare för tillfället...

Jag vet att du bryr dig om mig, och det är skönt att veta. Men jag vill att du ska göra så mycket mer än att bara bry dig om mig. Jag vill att du ska känna samma saker för mig som jag känner för dig. Jag kan inte tvinga dig till det, och jag kan knappast förvänta mig att du ska visa något föra jag säger något till dig.

Men när jag sitter med ditt MSN-fönster öppet så kommer tankarna upp att jag inte vill säga det på MSN. Jag vill våga säga det samtidigt som jag ser dig i ögonen. Jag vill ge dig en chans att reagera. Förmodligen blir det inte den reaktion jag vill att det ska bli... Jag har inte varit med om den reaktionen på väldigt länge. På 7 år har jag inte fått höra det jag vill höra från någons läppar. Nu vill jag höra det från dina läppar, men det lär inte hända. Visst låter jag optimistisk?

Jag vet att du läser, och att du blir orolig. Var inte orolig, jag klarar mig, och jag mår förhållandevis bra, men jag saknar dig, varenda dag, varenda timme, som jag inte är med dig så tänker jag på dig. Tänker på hur jag vill vara din. Jag är i vanliga fall en person som inte gillar att bli bossad, och inte i något förhållande jag haft har jag sett mig som att jag är någons. För mig är ett förhållande ett samarbete mellan två människor, ett väldigt kärleksfullt samarbete, i och för sig. Men ingen äger någon annan i samarbetet. Men för första gången i mitt liv så vill jag vara någons, bara göra vad han säger och vara en riktig jävla toffel.

Jag har inte vågat säga det, men jag har försökt visa det på så många olika sätt... Men inget fungerar. Nästa gång jag träffar dig så måste jag säga det till dig... Men jag är rädd att förlora dig som vän bara för de här förbannade känslorna. Händer det så vet jag inte vad jag gör.

Älskar dig.

Glad midsommar!

Hej på er och glad midsommar! Nu är då sommaren igång på riktigt och jag har fått sommarpraktik, vilket jag trivs bra med. :-)

Mitt liv fungerar bra nu, men jag har tyvärr inte tid att skriva mer än så just nu, så jag får göra en mer ingående uppdatering snart, när jag eventuellt får tid.

Dock har jag väldigt svårt att hitta på något att skriva när jag mår bra. :-P

En fas...

Jag är i en fas igen. En jobbig fas, fylld av osäkerhet, kärlek, längtan, saknad och ilska.

Osäkerhet om jag ska säga något till honom, eller om jag ska hålla tyst och fortsätta att gå omkring i ovisshet, på gott och ont.

Kärlek till dig, till Martin, till mina vänner. Kärlek till mitt liv och till andras liv.

Längtan efter allt det jag hoppas på med dig, som jag inte vågar fråga. Längtan efter det jag hade en gång. Längtan efter det jag inte kommer få tillbaka. Längtan efter BGC.

Saknad av Martin. Saknad till det han och jag hade. Saknad av kärlek.

Ilska över att känna mig otillräcklig och i vägen. Ilska över att känna mig hotad av dem jag en gång litade så mycket på. Ilska över barnsligheter och skitsnack bland människor man trodde mer om.

Men jag har varit långt värre an än såhär. Jag kommer att ta mig ur, det vet jag, även om jag kommer att bli väldigt jobbig att umgås med ett tag... Lite mer egocentrisk än vanligt alltså...

Hur mycket märks?

Jag vet inte om det är någon som faktiskt märker hur mycket skit jag egentligen får ta. Det är inte skit som är avsiktlig, och det är saker som folk faktiskt inte kan göra något åt.

Det är saker som mitt undermedvetna sparkar upp i ansiktet på mig. Så ont man kan få bara för att se något som inte ens han kan styra över... Det är så sjukt jobbigt att gå omkring och inte våga säga något. Men det är ännu jobbigare att gå omkring och veta att svaret är nej, vilket jag har testat på tok för många gånger, tyvärr...

Vet inte om jag ska våga göra något åt det. Ska kanske sova hos honom mellan torsdag och fredag, om han är hemma. Kanske vågar jag säga det då, men jag är tveksam.

Svek

Varför svek han mig? En av de tre som jag litar på mest av allt, en av dem som jag skulle lägga hela mitt liv och min existens i händerna på, har svikit mig så grymt mycket.

Jag sitter här och är så arg. Fick en attack av panikångest när jag upptäckte det. Och det hade varit så grymt lätt att undvika, om han bara hade sagt något. Men icke, det gjorde han inte.

Men det fysiska problemet kanske går att ordna... Sen får vi se vad det blir... Hoppas jag får ha kvar BGC-trion.

Kommer nog att inte kunna sova ikväll. :-(

Veckans guldkorn?

Fick frågan idag om vad som var veckans guldkorn. Det är en del i en intervjuserie i RFSLs medlemstidning. Funderade ett tag... Kändes väldigt konstigt, men ändå helt rätt när jag svarade. Svaret blev K.

För K är ett guldkorn, han gör mig så glad så fort jag är hos honom och jag känner mig helt varm så fort jag får ett sms från honom.

Mycket känslor. Så mycket jag känner för honom, så mycket jag vill göra för honom, så mycket jag vill att han ska vara för mig. Men om jag inte tar mig i kragen fort som fan så kommer det inte bli något. Han känner fler HB-killar än mig, och det gör mig rädd att han ska träffa någon innan jag vågar säga något... Usch, vad ska jag göra?

Vad händer?

Vad händer i mitt liv, kan man fråga sig? Inte värst mycket, men jag kan ju snabbdra de senaste dagarnas händelser.

I Tisdags (tror jag) var jag och hälsade på K, och det kändes väldigt bra. Kom dit runt 18-tiden och satt och pratade med honom i 15 minuter (kändes det som) och hux flux var klockan 21... Tiden går fort när man trivs så bra med en människa som jag trivs med K.

Sedan tog jag mig hem med buss, om jag inte minns fel. Och i Onsdags gjorde jag supertabbe nummer ett, som dock löste sig tack vare J. Du är en underbar människa.

Åter till tabben. Till saken hör att jag skulle vara med på en kompis examenskonsert på Torsdagen (Kristi flygare), vilket innebar att jag skulle infinna mig på genrep på Ingesund klockan 10.00 på torsdagen. Eli tänker glatt när hen sätter sig på tåget hem till Karlstad att hen kan ta ett tidigt tåg till Arvika på torsdag morgon. Men när jag kliver av tåget så kommer jag att tänka på just Kristi flygare-fenomenet och att tåg och liknande kanske går som söndagstrafik? Kollar upp detta på nätet och får ett slag i ansiktet då jag upptäcker att allt går som söndag...

Upp med telefonen, ring alla du känner med bil, samt G för att kolla upp om jag får sova hos honom. Tack och lov fick jag tag på både G och J. Ergo, J & G, ni är underbara människor. Tack så fruktansvärt mycket.

Nåväl, konserten på torsdagen gick bra, och nu är jag i Arvika för att administrera en inspelning i studion åt herr Lindau. Mycket trevligt. Ska bli spännande att se vad det blir för resultat av det. :-)

Tills vi hörs igen!
Kram!
Eli

Jag förstår inte.

Det finns mycket jag förstår. Och det finns mycket jag inte förstår. Jag förstår mig på politik, organisationsteori, HTML-programmering, pedagogik, musikteori, sångteknik, lättare notläsning, SJ:s konstiga marknadsföring och prissättning(vilket förvånar mig att jag gör), mänskligt beteende och en massa annat.

Jag förstår mig inte på den moderata politiken och dess syn på människovärde, fördomar, förutfattade meningar, kyrkans vridna syn på det mesta, tanken med frikyrkor, religioner i stort, planeringen av karlstads stadsbuss, det kapitalistiska samhället, kärnfysik och en massa annat.

Men det jag förstår mig på allra minst är mig själv. Varför mår jag så dåligt av den känsla som alla säger att man ska må så bra av. En känsla som en gång i tiden, under gymnasiet, kändes helt underbar, men som efter studenten bara har varit ett rent helvete. Under vissa tillfällen i livet lyckas man tränga undan den, men den kommer alltid tillbaka när man träffar människor som är underbara. Jag har träffat en underbar människa, igen. Och hela spiralen börjar igen. Den börjar högst upp, där jag befinner mig. Sedan går den i små, sakta fallande cirklar.

Man skulle kunna tänka sig att det är bra att spiralen cirklar sakta neråt, men nej då. När det går neråt så sakta som det gör för mig så märker man inte att man är på väg neråt förrän man är in da shit, så att säga. Och då har man inte orken att göra något åt det. Man vågar inget säga till honom för man är säker på ett nej, som alltid annars. Och man kan inte sluta älska honom, för han är så underbar, så fin, så vacker, så perfekt.

Så, någon som har något tips på tillvägagångssätt?

Kram!

Du...

Du betyder så grymt mycket för mig. Mer än du tror. Mer än jag vågar berätta. Nu iallafall. Någon gång, när jag i min ynkliga självömkan kanske har tagit mig i kragen och gjort något åt mig själv, kanske jag vågar berätta hur mycket du är för mig, hur mycket jag vill att du ska vara... Men nu vågar jag inte. Alla gånger jag sagt till någon vad de betyder för mig har jag blivit sårad. M, R, G och O gjorde så ont, och vissa av dem gör fortfarande ont i mig, och jag vet inte om jag skulle orka med det en gång till.

Men jag mår faktiskt rätt bra, trots oron. Ska träffa K igen på Torsdag, och det ska bli skönt att få prata med honom igen. Han är ett enormt ljus i mitt liv, trots att allt är som det är.

Kram!

Why so?

Ja, helgen var riktigt trevlig. Var på Barnens Ö utanför Norrtälje på en utbildning med SVEROK.

Dock blev jag sjukt sur på mig själv när jag märkte att jag hade glömt min väska i sthlm hos O. :-(

Min berg och dalbana är på väg ner, en del, men jag ska träffa K i veckan, så jag tror att det kommer att ordna sig.

Kram!

Uppåtsving...

Japp, idag har jag världens uppåtsving. Dock kan jag nog härleda skälet idag. Först så träffade man Simon på vägen hem från ett möte angående lokalen för Svealand. Enormt trevligt, trots att vi inte kunde prata någon längre stund.

Sedan kom det stora uppåtsvinget när jag åkte och hälsade på K. Han är en så fin människa. Så typiskt att det sämsta ska hända de bästa. Vi satt och höll varandra i handen och pratade i drygt 2 timmar, tills han kände att han behövde sova.

Så när jag gick hem från K så tog jag små danssteg då och då, bara för att jag mådde så grymt bra (och jag dansar inte, punkt slut). Sen blev det Grandia 2 med C hela dagen, fram tills nu. Ska snart packa inför inslaget imorgon, så att det är klart imorgon.

Kram på er!

Djupdykning

Japp, idag gjorde jag en emotionell djupdykning, rakt ner till helvetets sjunde insegel, skulle jag tro. Och det fanns inget bra skäl till det, och det skedde på mindre än 10 minuter...

Bipolär? Väldigt mycket, ja.

Ska knarka anti-depp nu, och hoppas att det hjälper. Vill verkligen inte sitta och storgrina när C kommer hem...

Men jag får rycka upp mig, för fan. Det brukar jag ju göra alltid annars.

Men jag är sjukt imponerad av att jag klarat mig så här långt... Men jag vill inte djupare ner än nu...

Ännu ett...

...sentimentalt inlägg. Dock inte deppigt... Bara sentimentalt. Älskar BGC, bara så ni vet, om jag nu skulle ha missat att säga det tidigare. XD

Att ljuga...

Så har man då ljugit honom rakt upp i ansiktet.... Känner mig som en fruktansvärt, kuk-dålig människa.... Men vad ska man göra....


Varför?

Nu är det klart!!!

YES!!! Fan vad bra! Jag ska föreläsa för Sverok Svealand på pride house i sommar! Är jag nöjd eller? Självklart är jag nöjd! :-D

Så HBT vs. MMORPG Here I come! Nu ska man bara bestämma sig för vad man ska säga också. XD Men det ska nog inte bli så svårt. Det är ju två roliga ämnen som blandas, kan inte bli mycket annat än bäst. :-D

Kram! *Hoppa i extas*

Skulle vara sjukt häftigt!

Så har man då fått förfrågan som man alltid velat ha! Känns det bra eller? Svar: Ja för fan!

Alltså, inget är bestämt, men på Sthlm Pride i år så kommer SVEROK att hålla en föreläsning på Pride House om att vara HBT och spela MMORPG, och vår sekreterare fick frågan om det var någon i vår styrelse som kunde tänka sig att ta det. Man kan väl säga att jag kände mig väldigt påtänkt. :-D

Så om det nu blir som jag hoppas; kom till pride house i sommar och lyssna på mig prata om MMORPG. :-D

Pepp som fan!

Mer som händer i mitt liv då? Inte så mycket nu faktiskt. Visst, alla gamla känslor finns ju kvar, men det känns som att tack vare allt så hamnar de lite i skymundan för tillfället, och det är skönt.

Blev tvungen att köpa en ny MP3 igår... Segt, men har lite svårt att klara mig utan musik. XD

Tills nästa gån! :-)

Fem steg längre...

...än näsan räcker...

Fråga mig inte vad det betyder, fick bara för mig att skriva det.

Nu är mitt liv på väg att hamna i balans igen, och det är bra det. Jag mår inte dåligt, men när jag känner efter så mår jag inte bra heller... Det är frågan om det är bra eller dåligt... Så när folk frågar så kommer jag nog för tillfället att svar att jag mår.

Men att mitt liv har kommit i balans betyder inte att min ekonomi har gjort det. Mina betyg är mindre smickrande, och jag tror mig kunna få några problem med CSN nästa termin. Vi får se på det. Beror mycket på min Gehörstenta på måndag och min satslära-tenta.

Men det är bara att bita ihop och överklaga, om det blir så.

Tills nästa gång!
Cheers!

Fortfarande, BGC, love you guys!

Maktlös

Jag känner mig så sjukt jävla maktlös.

.....

Jag vill inte att folk ska se mig så här svag... Vet inte hur mycket jag orkar umgås med folk när jag är ensam, men när jag väl umgås med folk så känns det bra... Iallafall ända tills folk ser igenom. Det spelar ingen roll vem det är, om det är någon helt okänd eller om det är någon av mina bästa vänner. Jag vill inte att de ska lida för att jag mår dåligt.

Men något som hjälper mot depression är ilska. Hur VÅGAR han! Hur VÅGAR han säga att jag skadar RFSL Ungdom Karlstad. Och hur vågar han påstå att sånt som jag inte vill inte blir av! Han är ung, det vet jag, men han ska inte komma och anklaga mig bara för att jag är emot ett förslag han har. Om du någonsin läser det här så ska du veta att jag föraktar dig över det mesta för tillfället. Jag föraktar dig till och med mer än mina klasskamrater på Hjo, och det vill inte säga lite. Och när jag föraktar folk gör jag det av hela mitt jag och hjärta. Och det finns både mycket av mig och mitt hjärta.

Men det är skönt att vara arg på något konkret. Alla mina oförklarliga känslor riktas om mot det här, och det känns skönt att ha ett skäl till föraktet igen, och att faktiskt känna det mot någon jag faktiskt aldrig riktigt har brytt mig om.

Dåliga nyheter

Igår fick jag veta att en av mina kompisar från gymnasiet, som jag uppskattar väldigt mycket, trots att vi inte setts på ett tag, har försökt ta livet av sig och legat på intensiven i två veckor.

Jag känner en oerhörd förståelse för honom, men jag fick också insikt i vad jag tvingar mina vänner att genomgå, och framförallt då C, B och G. Och det får mig knappast att känna mig som en bättre människa.

Hoppas att jag får komma och hälsa på honom i veckan. Längtar sjukt mycket efter honom.

Kram!

"Det finns inget värre..."

"... än fulla kvinnor?"

Nja, inte mycket, men några få saker finns det väl. Men shit vad hon triggade mig och mitt depp, hela tiden också! Sheisse!

Tackar alla gudar, djävlar, änglar och mindre demoner att C är här ikväll... Annars vet jag inte vad jag skulle göra.

Smärtan...

Smärtan eskalerar. Så fort jag inte är hemma så blir den bara värre, känns det som... Eller, det finns vissa undantag, nämligen när jag är med C, B eller G. De är den bästa medicin man kan ha... Vet inte hur jag skulle klara mig utan er.

C bor hemma hos mig nu, fram till sommaren. Det är väldigt skönt, för nu vet jag att jag kan må lite bättre när jag kommer hem från skolan varje dag. Det som gör mig mest nervös är sommaren... Men det är ett senare problem... Och han förstår mig bättre än någon annan jag känner. Och han vet hur han ska lugna mig också, och det är helt ovärderligt i min värld.

Kram!

Ser klart...

Idag ser jag mer klart på mina känslor än vad jag gjorde igår... Förstår mer av varför jag tänker och känner som jag gör. Visst, en hel del är fortfarande ouppklarat i mitt huvud, men den där ilskan som jag inte kunnat förklara har jag fått mer koll på. Och jag läste mitt inlägg från igår också... Och ja, jag är ett svin, om ni inte redan har märkt av det.

Det jag kände igår när jag skrev var något som jag kände inför mig själv, och sedan, omedvetet, projicerade ut på dig... Sjukt orättvist, och jag vet inte alls hur jag ska kunna få din förlåtelse, om det nu är möjligt. Och som vi konstaterade igår, både du och jag, så är jag sjuk... Men det är, som vi också sa, en klen tröst.

Om någon bryr sig...

...är det då inte meningen att de ska visa det på något sätt? Och jag vet att du vet, och tidigare har du alltid visat någonting... Varför inte nu, nu när jag mår som absolut sämst, sedan Martin? Är det så här man faktiskt skiljer på riktiga vänner och ytliga? Och jag är så arg, trots att jag inte vet varför. Jag blir arg bara jag ser bilder på dig, och jag är inte säker på att vi kommer att kunna arbeta tillsammans längre...

B,C och G; Jag älskar er!

Upp och ner...

Det sägs att livet går upp och ner, och att det är nödvändigt. Detta fenomen håller jag i mångt och mycket med om, men det känns för tillfället som att jag får lite mer än min beskärda del av ner...

Och som ett brev på posten så kommer tvivlet, tvivlet på att mina vänner egentligen bryr sig, tvivlet på mina gärningar, tvivlet på att jag duger. Och när jag väl, på något outgrundligt vis kommer fram till att folk faktiskt inte bryr sig så visar alla den direkta motsatsen. Och jag älskar er för det. Men när jag får höra och veta hur mycket ni bryr er så gör det så ont. Det gör så ont att i mina tankar redan ha svikit de tre personerna som betyder så sjukt jävla mycket i mitt liv... Det gör så fruktansvärt ont att jag inte kan förmå mig att lita på att de alltid finns där för mig. Och jag förstår inte hur sjukt långt ner man kan sjunka trots att tre stycken enormt starka och underbara människor står och drar för fulla muggar för att få mig att åka lite mer uppåt...

Och dessa förbannade tankar som man aldrig kan trycka ner, tankar som skrämmer mig, tankar som jag inte vågar dela med någon, i rädsla att skjuta bort de tre som står och drar i mig. Visst, de vet lite av det, men jag vet att de inte känner till djupet som jag står vid, och som jag är så nära att falla ner i.

Men ni tre, jag älskar er över allt annat. Jag hoppas att ni vet vilka ni är, annars har jag verkligen inte lyckats med något här i livet, för ni tre är det viktigaste i mitt liv nu, och jag kan inte förstå hur jag ska överleva utan er, sen när ni försvinner från mig.

Förlåt, kära läsare, för att mina inlägg har varit en smula deprimerande det senaste, men jag har varit tvungen att skriva av mig någonstans, och då har bloggen varit det bästa stället. Jag hoppas att bloggen ska bli lite mer entusiastisk inom en överskådlig framtid, men vi får se hur det blir med det. Tills nästa gång; ta hand om er.

Allas liv...

Alla andras liv verkar flyta på rätt bra. Dock verkar mitt ha stannat i någon sorts svacka. En dal av ilska, hat, sorg och depression... Frågan är då, vem ska man ta ut all denna negativa energin på? Jag har tidigare försökt stänga in den i mig, och låta bli att visa den så gott jag kan, men det finns några som ser igenom det, och det tackar jag dem oändligt mycket för. Utan er hade jag inte levat idag.

Men en sak som jag har märkt hjälper, det är att skriva... Ett väldigt tydligt exempel på detta är när jag var hemma hos G och hjälpte honom med en grej, samtidigt som han hjälpte mig att hålla mig lugn. Jag mår bättre en liten stund om jag får skriva. Skriva skit om folk som jag aldrig träffat, och som jag förmodligen aldrig kommer att träffa, och känna att jag har belägg för att ösa skit över personen i fråga. För när jag var hemma hos G så skrev vi en grej angående en vis Johanna Hildebrandts krönika i Aftonbladet. Hon klandrade ungdomar för att ha försvarat sitt ungdomens hus i Köpenhamn. Och jag blev så arg på hennes resonemang, och det var så sjukt skönt att få skriva X antal väl valda ord om och till denna obetänksamma kvinna.

Och jag fick ur mig så sjukt mycket skit ur mig via skrift. Men den var ju långt ifrån borta för gott. Det kändes bra under kvällen, och lite morgonen därpå, men sen kom det smygande. Inte starkare, men heller inte svagare.

Nu har jag iallafall, efter mycket om och men, fått mediciner. Dock känns det inte som om de hjälper alls, och jag faller djupare ner i skiten för var dag. Att vara med G, C och B ger mig lindring från smärtorna en kortare stund, men det kommer alltid tillbaka efter ett tag... Vet inte riktigt vad jag ska göra åt det, men som det verkar nu så överlever jag det iallafall, men det är knappast medicinernas förtjänst.

Förlåt att jag oroar er, men jag måste få ur mig allt någonstans...

Kram!

I Arvika

Sitter hemma hos G i Arvika nu. Har inte varit så pass lugn på väldigt länge, som jag är nu. Och detta trots att jag missade att ta mina mediciner igår kväll.

I helgen var jag på RFSL Ungdoms kongress. Det var tyvärr en väldigt jobbig kongress för mig, rent känslomässigt, så jag kunde inte riktigt njuta av det underbara umgänget som jag brukar. Men det var skönt att få komma bort från allt en stund iallafall.

Och som ni förmodligen redan räknat ut: mitt liv är långt från bra, och det kommer att ta lång tid att komma till ett stadie som kan räknas som bra, men det känns kanske som om jag är på väg iallafall...

Värre....

Igår trodde jag ärligt talat att jag äntligen hade börjat min långa vandring uppåt... Hade börjat kännas mycket bättre, dag för dag, timme för timme... Men idag känns det värre än det gjort under hela veckan... Har fruktansvärt ont och går bara omkring och tänker på att jag vill att det tar slut, och min något dysfunktionella hjärna försöker intala mig att ingen bryr sig... Jag VET att folk bryr sig, men jag kan för tillfället inte förlika mig med det. Min hjärna går inte med på det, och när jag försöker övertala den så trycker den så hårt den kan över bröstet på mig...

Har gått omkring hela dagen och bara önskat att någon skulle säga emot mig... Vad som helst, om SMISK, om skolan, om mina relationer, om RFSL Ungdom... Bara så att jag kunde få skälla på någon... Behöver få ur mig en massa hat och ilska och sorg ur mig, men jag vet inte hur jag ska göra om ingen triggar mig. Det kan vara världens minsta grej, jag behöver bara få skrika på någon... Och då någon som jag inte bryr mig om, det är därför jag hoppades att det kunde få ske i skolan, så att jag är säker på att jag inte bryr mig...

Att sova...

Jag har så jävla ont hela tiden... Vill inte, men det är tyvärr så att en vanlig panodil inte hjälper... Förstår inte varför det hela tiden ska vara så svårt... Och de värsta anfallen får jag när jag ska sova ensam... Hela veckan har jag sovit hos kompisar, i stort sett... Men ikväll så ska jag sova själv, hemma i Karlstad... Och jag har jätteont. Kniven som sitter i bröstkorgen vrids varv efter varv, och jag kan inte få den att stanna... Vad jag än gör känns som en plåga, och jag kan inte stoppa det. Men nu har jag iallafall bestämt med både G och B att jag ska sova hos dem fram till kongressen... Skönt att veta att ni finns där. Älskar er...

....

Kom inte riktigt på någon bra rubrik för det här inlägget... Min kreativa sida har verkligen tagit livet av sig redan...

Har sovit hos en massa kompisar sen Umeå-resan. Har inte vågat sova själv, och det verkar inte som om de vågar låta mig sova ensam heller... Det är oerhört skönt att veta att de finns där, och att man vet att man alltid kan ringa, hur illa det än är...

Sov hos G inatt. Av någon anledning så blir jag väldigt lugn i närheten av honom. Han är alltid så glad och soft i sin utstrålning. Och trots att vi trängdes i en 120-säng hela natten, vilket jag brukar tycka är rätt obehagligt, så kunde jag sova hur bra och lugnt som helst, vilket inte hör till vanligheterna när jag mår skit...

Sen innan jag sov hos G så sov jag hos B. Han är så sjukt förstående hela tiden. Vet inte vad jag skulle gör utan honom. Och trots att jag anser mig ha gjort honom fel så är han så snäll hela tiden... Jag förstår inte, men jag är tacksam för alltid för att han inte låtit mig driva bort honom.

Sen har jag sovit hos många andra också, och det är jag väldigt tacksam för också.

Min psykolog ringde mig idag också... Äntligen är allt klart. Ska bli skönt. Om 1 vecka kan jag hämta ut dem, och då tar det förhoppningsvis slut.

Kram!

Nu förstår jag ingenting...

...men vad har du med det att göra! Var inte så jävla kvick med att döma människor, framförallt inte mina vänner. Vad du än tror att han har gjort så har du fel. Enda anledningen till att jag mår som jag gör är mig själv.

Personlighetstest på Facebook

Ett personlighetstest som jag gjorde som utföll som såhär:

"Du är en väldigt viktig person i en väldigt stor umgängeskrets. Alla har en bästa vän som står nära och som aldrig lämnar en. Du har många, och det är unikt. Du har en stark personlighet, precis som dina vänner, vilket ibland kan orsaka lite smågnabb. Men med den kärleken som ni delar så finns det inget som kan komma i vägen för er. Var rädda om varandra. För övrigt har du en väldigt soft stil, och du kan ibland matcha mjukbyxor med finskorna. Du gillar att ta livet en dag i taget och det viktigaste för dig är att ha dina vänner och familj att dela detta med. Du trivs bra för stunden, men precis som dina vänner så funderar du på att slå upp dina vingar och flyga iväg."

Stämde sjukt bra in på mig kände jag. Har mer än en bästa vän, känner jag iallafall efter den här veckan, även om jag kanske inte har signalerat det till alla, men jag älskar er! Ni vet vilka ni är...

Fortfarande....

....fan... Varför kan livet inte bara vara lätt för. Jag är så sjukt sugen för tillfället. Så sjukt sugen på att bara få det att ta slut. Men dum som jag är så kan jag inte göra något så länge folk har förväntningar på mig.

Och alla är så sjukt underbara också... G, B, R, M, T, K, jag kan hålla på i evigheter... Men varför gör det så förbannat ont då? Varför kan jag inte bara ta tillvara på de vänner jag har utan att skjuta dem ifrån mig när jag mår som sämst. Visst, några av dem går det inte att skjuta ifrån, de ser på mig alldeles för tydligt när jag mår piss...

Men ändå så fungerar inte jag nu, och jag vill ärligt talat inte leva längre...

Fan...

Jag hatar mitt liv för tillfället... Inte nog med att jag ska gå omkring och må skit själv, nej då, för jag ska ju se till så att mina vänner mår minst lika dåligt också, medans jag ändå är igång menar jag. Jag är fan ett jävla mirakel på misär, helt enkelt.

Det vore så mycket lättare om allt bara kunde ta slut här...

Nu är det dags!

Japp! Idag åker vi i RFSL Ungdom Karlstad iväg till Umeå för att utbildas till skolinformatörer. Ska bli sjukt roligt. Resan kommer dock att bli en mindre pers... 12 timmar i minibuss. :-S

Men vad gör man inte för konsten. :-P

Så idag ska det förberedas för detta. Kommer nog att uppdatera igen på Tisdag om det inte finns internet i Umeå.

Då ska vi se.

Nu har jag faktiskt inte något vettigt att skriva. Fick internet och telefon till lägenheten igår, vilket var mycket angenämt. Samt att vi hade vårt första eon-möte i ookami igår också. Sjukt roligt. Jag tycker lite synd om några vakter som blev av med både en och två lemmar, men blod tycker vi ju alla om. :-D

Annars sniglar sig livet fram. Har en tillfällig svacka, så jag tycker varken RFSL Ungdom eller RFSL-arbete är kul för tillfället. Men såna perioder brukar gå över efter ett tag, bara man håller sig kvar i stormen.

Nu går min buss in till stan om 20 minuter, och jag har ingenting att göra fram tills dess. Så det får väl blir till att springa runt och flumma på skolan.

Just det ja, jag började gå i shorts igår också. Inte så kallt som jag hade tror, så då blev jag glad. "Våren kommen till vår fröjd", eller vad var det man sjöng under folkis-tiden?

Eteris diactatus et alto.

Fråga mig inte om rubriken. Inte ens jag vet riktigt varför jag satte den så.

Nu har jag då levat i Karlstad i ungefär 5 dagar, och jag stormtrivs. Fick mitt förråd i källaren tömt igår också, vilket är en fördel. Äntligen kan jag flytta ner alla lådor dit.

Datorn har dykt upp också. Liten, minidator som är rosa, det är metal det. :-D Ookamis årsmöte, Fricon och Kongressen närmar sig med stormsteg, vilket jag tycker är oerhört kul. Jag gillar årsmöten, vilket kanske märks.

Trots allt som är så bra så är torsdagar fortfarande sjukt jobbiga. Börja tidigast möjligt och sluta senast möjligt, och sen ta ett tåg hem och laga mat och gå och lägga mig.... Seeegt, men man får överleva, skulle jag gissa.

Nå väl. Nästa möte är på Onsdag, kul det. :-)

Äntligen!

Efter mycket om och men så är jag nu Karlstadbo! Visst, det är lite segt att gå upp klockan 04.00 på morgonen, men vad gör man inte för att få som man vill?

Idag hade jag ännu en lektion med Tobba angående metodik, och det var precis lika givande som sist gång. Sjukt roligt och lärorikt. Tobba har koll, och det han inte har koll på låter han mig kolla upp. :-P

Homonormativ? Jag? Nej då.... Eller?

Eli har idag gjort ett av sina bästa impulsköp någonsin. Och då pratar vi Någonsin med stort N! Det var bättre än när jag köpte mitt Xbox!

Så här då:

Jag har ätit med Carl på Charlies... Inte ett av mina bättre drag under dagen, då både jag och Carl tycker att Charlies är dåliga. Men men, sen följde jag med honom och fixade lite ärenden, för att sedan gå hem. På vägen hem går jag förbi Arvikas Musikaffär... Äh, vad fan, tänker jag och hoppar in i denna en snabbis.

Där var det väldigt mycket folk, vilket förvånade mig. Den ligger liksom inte hur synligt som helst. Där står iallafall en man och sätter i nya strängar på en Sitra åt en gammal dam. Stod och pratade med henne en stund. Ibland kan gamla människor vara väldigt mysiga.

Iallafall, när jag hade pratat i typ 5 minuter med henne så ser jag den hänga där i ett hörn. En Ukelele! Helt underbart, tänkte jag, som faktiskt har tänkt mig lära mig just det instrumentet ett tag. Så jag frågar vad den kostar. 245 pix är inte några stora pengar för ett instrument. Dock tyckte jag inte om färgen på den. Den var typ kissgul, så jag frågade om de hade fler färger.

JOVISST!!! De hade en ROSA!!! Fatta! Jag har en ROSA UKELELE! Kan man bli mer Gay? Jo, det kan man ju bli, genom att ha en liten rosa dator och rosa hår.... Men vänta här nu, det kommer jag ju få snart, det med. Oh, I'm soooo gay.

Love it. ^^ Nu ska jag packa ihop hela min lägenhet, så jag har inte tid med er längre. Puss!

Ja...

... i brist på bättre sitter jag här på Karlstads bibliotek och uppdaterar bloggen. Jag hade tänkt vara duktig och komma hit tidigt och hämta nyckeln till nya lägenheten, men tji fick jag. Först så lade jag märke till att STUB (Karlstad Studentbostäder AB) har flyttat till nya lokaler sen jag var där sist, och jag märkte det inte genom att läsa det på nätet.

Så lagom förvirrad lämnar jag STUBs gamla lokaler, som nu har blivit en inredningsbutik, för att leta reda på SYUBs nya lokaler. Detta går enormt dåligt, eftersom jag inte har en aning om vart jag ska leta, så min hjärna säger till mig att gå till biblioteket och kolla...

Här upptäcker jag till mitt stora, enorma förtret två saker:

1: STUBs nya lokaler ligger ungefär 50 meter från de gamla lokalerna, så jag borde ha sett dem om jag bara hade snurrat ett halvt varv.... Ytterst irriterande... :-/

2: STUB öppnar inte förrän 12:30... Vad gör jag här egentligen?

Nåja, så nu ska jag sitta på biblioteket med en lånad dator och hoppas att tiden går fort. Dessutom så går jag omkring och oroar mig för när vi i RFSL Ungdom Karlstad ska få våra pengar... Vi har en faktura att betala senast lördag... Kom igen nu kommunen.

Senare ikväll är det pridemöte. Vi ska försöka komma på vad vi vill med priden i år. Det ska bli intressant, framförallt som att vi ska försöka bestämma hur stort det ska bli i år. Men det är en senare fråga. Tills dess; tjipp på er. ^^

Roligt * 60

Nu är jag på och pillar lite väl ofta i bloggen, kanske ni tycker. Nåväl, det struntar jag i, för jag måste få skriva av mig lite.

Som ni kanske förstod i förra inlägget så har jag precis haft ljudteknik-lektion. Och shit vilken rolig och givande lektion! Hur var den givande, undrar ni? Jag hade ju inte ens gjort läxan...

Jo, för det blev så att jag och Tobba satte oss ner och diskuterade metodik för ljudtekniks-lektioner istället. Enormt intressant och roligt, tycker jag.

Nåja, allt för mig, hittills.

Duktig....?

Idag har jag varit enormt duktig. Gick upp klockan 05.00 för att åka till skolan med första bussen och göra min ljudtekniksläxa. Visst, det gick relativt bra, missade första bussen, men kom med andra, och kunde bara göra hälften av läxan eftersom andra hälften krävde en Ukelele, och de är (surprise!) inlåsta....

Men men, mycket blev iallafall gjort. Nu är den stora skolinformationshysterin över också, vilket är skönt. Men shit vad kul vi hade i Munkfors. Nog den roligaste skolinfon på länge, och det säger mycket det. Munkfors åker jag gärna till igen. ^^

Mer på tapeten då? Inte så mycket. Nästa stora projekt i livet är flytten, som går av stapeln på lördag. :-S Urgh, är inte klar med packningen än, men jag är ju helt ledig på tisdag och onsdag, så jag hoppas att det räcker.... Annars får jag lösa det på natten mellan torsdag och fredag.

Sen så ska det åkas till Umeå i mitten av mars, vilket kommer att bli spännande. Jag har aldrig varit i Umeå tror jag. Jag har varit i Vilhelmina, men det är en bit norr om Umeå, vad jag har förstått. Rätta mig gärna om jag har fel... Men det ska bli kul att åka på utbildning igen. Det var ett tag sedan.

Sen är det kongress... Mycket roligt det komma vara. ^^ Längtar som en lite blå. Nåja, det var nog allt för mig, skulle jag tro. Tills vi hörs nästa gång!

Tjipp!

Just det....

Hur var det nu? Jag skulle skriva "snart igen", eller hur? Nåja, snart är en definitionsfråga.

Men men, nu ser mitt liv ut som följer:

Om mindre än två veckor flyttar jag till Karlstad. Ska bli så sjukt skönt att få det gjort. Dock har jag knappt börjat packa, vilket känns lite småsegt. Men men, det borde ordna sig. Annars är det en jävla massa skolinformationer i krokarna. Vi har tjänat in hela årsbudgeten på ungefär 2 veckor, vilket visar att jag är en expert på underdrifter.

Men men, vi har också fått besked om vårt bidrag i RFSL Ungdom Karlstad. Det innebär att vi kommer att kunna göra en hel del långtidsinvesteringar nu. En dator ska köpas och en massa skolinformatörer ska utbildas. Dock sker utbildningen uppe i Umeå, så det kommer att bli en intressant resa dit.

Saknar L, som bara fan. Vi har inte setts sen nyår, och det känns rätt illa. Kommer tyvärr inte kunna träffa honom förrän kongressen heller... :-(

På tal om kongressen; gud vad jag längtar! Har haft en hel del RFSL Ungdom abstinens det senaste, så det kommer att bli skönt att tillfredsställa det suget. ^^ Valberedningen har kommit fram till ett bra förslag till ny styrelse, där jag, än så länge, inte ingår, och det tror jag är bra. Valberedningen gör ett hästjobb, och jag har fullt förtroende till att de plockar fram dem som är bäst lämpade till de olika posterna.

Annars händer det inte så mycket. Har haft praktik på Hagaskolan i Dals-Ed, vilket var roligare än jag hade väntat mig, faktiskt. Bodde med min bror hemma hos min mor över tre veckor, vilket gick förvånansvärt smärtfritt. Jag har av någon konstig anledning börjat känna stress då och då, vilket inte är helt likt mig, men det är väl skolan i kombination med SVEROK och RFSL Ungdom och RFSL Värmland som gör det så, men om det är så, så är det en stress jag trivs med. Tack och lov har jag blivit kvitt styrelseposten i ARFOLD, så det lättar lite på trycket.

Nå ja. Jag ska försöka uppdatera här oftare, kära läsare, så håll ögonen öppna.

Kram!

Lång tid...

...och många sjukdomar har gått sen sist jag skrev. Körtelfeber, Streptockoker och en massa annan skit. Men men, skam den som ger sig. Mycket inför årsmöte och grejer. Men jag tycker att det är enormt roligt. ^^

Och så har L varit här. Fan vad mysigt det var, och jag längtar så sjukt mycket efter att vi får träffas igen. Sen så ringde RFSL Ungdoms valberedning mig i onsdags, och jag blev enormt glad för det. ^^ Längtar massor till Kongressen.

Sen så har jag en hemtenta som ligger och skaver. Ska skriva två sidor om Ars Nova, vilket är en medeltida kompositionsstil som är och var rätt så intressant, men svår att hitta information om. Skrivit en sida, men två sidor ska skrivas minst, tills imorgon, så jag borde egentligen skriva på den, men jag är ju lat. :-P

Imorgon är det också årsmöte för RFSL Ungdom Karlstad. Innan dess ska jag ha skrivit en ekonomisk berättelse, vilket jag inte ens börjat på, men det borde inte vara speciellt svårt att komma på något smart sätt att skriva att vi haft en enormt bra ekonomi i år.

Nåja, skriver nog snart igen. Tills dess, Tjao och kram!