Seasons of...

"How do you figure a last year on earth?"

Jag såg på Rent igår, tillsammans med Liv, min underbara kombo. Rent är en film som tidigare i mitt liv fick mig att känna en massa känslor. Den fick mitt känsloliv att bubbla och leva ett helt eget liv. Men jag har förändrats det senaste året, och när jag såg den igår kände jag hur alla känslor försökte pressa sig igenom den sköld jag satt upp för mig själv. Det gjorde inte ont, det sved snarare, som om jag var på väg att stöta upp galla, i stora mängder.

Det var mina känslor som försökte slå igenom. Känslor som jag låst in för att slippa ta tag i dem. Jag vet inte om jag är glad för att jag lyckades hålla dem bakom muren fortfarande. Jag vet inte om jag skulle klara av att hantera dem allihop på en gång, ensam. Det här inlägget är ett steg på vägen att hantera alltihop. Det kommer komma fler inlägg i denna processen, och varje inlägg kommer inehålla minst en ovedersäglig sanning, sanningar som förmodligen kommer få folk att bli råförbannade, arga, ledsna eller förskräckta, men det skiter jag faktiskt i. Nu handlar det om min psykiska hälsa, och när det gör det så bryr jag mig om mig själv och de som är närmast mig, endast. Dessutom, de som kommer att ta illa upp är förmodligen endast sådana som sårat mig mer än de hjälpt mig, så där har jag ännu ett skäl att inte bry mig.

Så varsågoda att bli arga på mig, jag bryr mig inte det minsta om er längre, era s**n!

Statsbidrag, ett medel för demokrati?

För mindre än en månad sedan så uppmärksammade vi i Ung Vänster Värmland IDAHO, Internationella dagen mot homofobi. Under den manifestation vi genomförde så fick jag några frågor om det verkligen behövdes en dag mot homofobi. Svaret blev alldeles tydligt för bara några timmar sedan.

I P1:s program Kaliber diskuterades det med flera religiösa ungdomsorganisationer, som idag får statsbidrag från Ungdomsstyrelsen. Bland dessa fanns Pingst Ung, Sveriges Unga Katoliker, Sveriges Unga Muslimer med flera. Dessa organisationers företrädare sade att som homosexuell i deras organisationer så blir man utsatt för disciplinära samtal, inskränkta möjligheter och man blir uppmanad att leva i celibat.

Ungdomsstyrelsens bidrag ska gå till organisationer som främjar demokratisk fostran, enligt Ungdomsstyrelsen. Jag vet inte riktigt om jag skulle vilja se utfrysning, trakasserier och negativ särbehandling som demokratisk fostran. Uppenbarligen har något gått fruktansvärt snett.

De senaste åren har flertalet undersökningar gjort av Ungdomsstyrelsen, RFSL Ungdom och andra om HBT-ungdomars psykiska hälsa. Varje studie har kommit fram till samma sak: Någonting är riktigt illa i dagens samhälle. HBT-ungdomar saknar sociala mötesplatser, har högre självmordsstatistik än andra ungdomar och litar mycket mindre än andra på polismyndigheter och sjukvård. Någonstans har någonting gått fruktansvärt snett.

Kan det bero på att staten via Ungdomsstyrelsen främjar homofobi? Främjar organisationer som försöker "bota" homosexuella genom demonutdrivning? Jag tror det. Om Ungdomsstyrelsen verkligen står på demokratins sida så är det dags att göra något nu. Dra in bidragen för samtliga organisationer som inte följer de regler som finns. Demokratin är det viktigaste vi har i vårt samhälle, och Ungdomsstyrelsen måste, precis som alla människor som lever i vårt samhälle, värna om den.

Leve Demokratin!

Felix Königs Debattartikel

Programmet Kaliber

Okonstruktivitet & Livsfilosofi á la Eli nr 4

Ja, det är vad det här inlägget kommer att innehålla.

Vad har egentligen hänt i mitt liv sen jag blev effektivt utkastad och utfryst tro? Jo, det ska jag tala om för er: Jag har förlorat tron på sakspecifika förbund, i sin helhet. Det finns nog endast ett sakspecifikt förbund kvar som jag faktiskt fortfarande tror på, och det, mina vänner, är Sverok, där man faktiskt inte försöker "härskarteknika" ut folk som tycker annorlunda.

Jag har också blivit en mycket mer "konfliktkåt" människa, och drar mig inte längre från att lösa konflikter med kalla ord och rätt så hårda åthutelser. Äntligen kan man vara ärlig med sina syften och mål, vilket jag inte kunde tidigare.

Äntligen kan man se själva konflikten ur ett större perspektiv och inse att jag faktiskt hade rätt och alla inblandade betedde sig mindre värdigt. Återigen, härskartekniker for the win, uppenbarligen.

Och sen, sist men inte minst: Makt går folk åt huvudet, vare sig man märker det eller inte, och folk med makt tar sig friheten att ge andra råd och tips. Jag säger tack, men nej tack.

Över och ut.

Livsfilosofi á la Eli nr 4:

Alla organisationer och personer som det är lätt att sprida rykten om förtjänar att få rykten spridda om sig.

Livsfilosofi á la Eli nr 1-3

Jag har börjat på ett nytt litet okonstruktivt projekt som jag kallar för Livsfilosofi á la Eli. Det började en dag när jag var lite småbitter som jag kan vara ibland. Jag surfade runt på Facebook, av alla ställen, och så skrev jag precis vad jag tyckte. Så det kommer att bli en lång serie av filosofier från min sida. Här kommer de första tre:

Livsfilosofi á la Eli nr 1:

Samtliga sammanslutningar av fler än 25 människor som tycker liknande saker är av ondo.

Livsfilosofi á la Eli nr 2:

Människor beter sig efter sina instinkter, och bör därför bemötas med
yttersta förakt.

Livsfilosofi á la Eli nr 3:

Internationella lagar bör följas. Alltså; fy på Israel, befria Palestina!

Fler kommer i dagarna när min bitterhet når sin pik igen.