Du...

Du betyder så grymt mycket för mig. Mer än du tror. Mer än jag vågar berätta. Nu iallafall. Någon gång, när jag i min ynkliga självömkan kanske har tagit mig i kragen och gjort något åt mig själv, kanske jag vågar berätta hur mycket du är för mig, hur mycket jag vill att du ska vara... Men nu vågar jag inte. Alla gånger jag sagt till någon vad de betyder för mig har jag blivit sårad. M, R, G och O gjorde så ont, och vissa av dem gör fortfarande ont i mig, och jag vet inte om jag skulle orka med det en gång till.

Men jag mår faktiskt rätt bra, trots oron. Ska träffa K igen på Torsdag, och det ska bli skönt att få prata med honom igen. Han är ett enormt ljus i mitt liv, trots att allt är som det är.

Kram!