Svartsjuk?

Vadå? Jag, Svartsjuk? Nej då, absolut inte. Men... Vad är det annars jag sitter och känner då? Det är inte ilska, inte irritation, inte hat, absolut inte glädje. Bara... svartsjuka. Hur svårt det än är så är jag nog tvungen att erkänna det för mig själv. Jag är förbannat svartsjuk. Och det är så svårt att vara svartsjuk på någon man tycker om så mycket. Jag känner mig som en så förbannat dålig människa när jag är sån här. Och det som gör mig mest arg på mig själv, det är att jag inte kan göra nåt åt det, förutom att prata med honom. Men, det känns så jävla ego... Jag vet att jag låter som en fjortonåring på crack, men det är ungefär så jag känner mig nu. Livet var kanske inte bättre, men det var fan lättare när man gick på droger fortfarande, så känns det nu.

Men men, jag får väl göra som jag alltid gör: tröstäta eller något, eller umgås med folk jag gillar. Men det är riktigt svårt att göra det utan att tänka. Jag har hört att man tänker vare sig man vill eller inte, så jag kommer väll inte ifrån det antar jag. Saknar alla RFSL Ungdomare som jag inte träffat på länge. Visst, Karlstad-folket också, men hela mitt väsen skriker efter att få umgås med alla människor från vinterkonferensen igen. Saknar er som fan. Devin, Sebastian, Nisse, Maria, Alex... Kom hit och hälsa på!!! Då kanske mitt liv blir lite lättare...

Kanske är det förälskelse?

När man sitter på tåget klockan åtta på kvällen
Och är på väg till hemmahällen
Men tänker på någon på andra sidan jorden
Så att man nästan kvävs av de outtalade orden
Kanske är det förälskelse?

Eller när man sitter hemma i nattens mörka timma
Och tittar på luften ute, med köld och dimma
Men inte tänker på mycket annat än Han
Han som jag hoppas ska bli min man
Kanske är det förälskelse?

Eller när man sover gott i sängen, med ett flin
Och drömmarna handlar om ett stort brett grin
Och honom, som finns där natt och dag
Honom som gör mig vek och svag
Kanske är det förälskelse?

Kanske när man vaknar på morgonen upp
Glad som en fågel och pigg som en tupp
Så är Han där igen i mina tankar
Klöser, river, slår och bankar
Kanske är det förälskelse?

Eller när man i bussen till skolan åker
Så nästan man sitter där och gråter
För långt bort, uti tankens värld
Slår Han sönder livets hem och härd
Kanske är det förälskelse?

Förälskelsen kan vara många ting
Som kan få mig att känna mig helt ding
Men en sak som alltid är sann
Är att förälskelsen sällan är grann

Den är svår att få grepp om och Svår att få fast
För den är som skeppets högsta mast
Du kan se den från däckets säkra grund
Eller klättra upp i den en liten stund
Men en sak är alltid sanning
Det är att högst upp kommer ingen bemanning.

Masten går ej att klättra ända upp på
Inte med en människas styrka, eller ytterst få
Och de få som klarar sig ända upp
De faller snart ner igen, som en tupp
För är det en sak vi lär oss, så är det den
Att en tupp ej kan flyga, öven om den försöker igen.

Kanske är det förälskelse, eller kanske till och med kärlek
För hur det än är så blev det en tung lek.
Den väger på mina axlar varje vaken minut
Och jag kan inget göra förutom att följa efter i sallut.


Ja, jag är inte helt pepp idag. Det är inte lätt att vara förälskad i någon någonstans verkar det som... Men livet går vidare antar jag. Det finns så många som har det så mycket värre än mig, så varför klagar jag igentligen... Jo, för att jag är en relativt sorglig människa. Men det antar jag att de flesta redan visste, så inga nyheter på taket idag. Hemkommen från Göteborg iallafall, och en rätt så miserabel jul. Nåja, jag anar att nyårsafton kommer att bli bättre iallafall. Nästa år ska jag ordna julfirande för folk som inte vill vara med sina familjer, så att jag kan göra någon nytta och själv få en jul som man inte behöver sitta och känna sig obehaglig till mods igenom...

Den bästa julklappen...

Den bästa julklappen till mig är modet att våga,
Modet som kanske får andra att fråga
Får mig att jubla och dansa av glädje och skratt
För mig är det en ovärderlig skatt.

Den bästa julklappen till mig är nyheten om dig
Som upplyser världen om att du är som mig
Och släpper lös alla tankar och allt förakt
Så att livet ännu en gång går i takt

Den bästa julklappen till mig är saningen
Och den oväntade landningen
I livets mest underbara uppenbarelse
Så att man kan ge livet en givelse

Den bästa julklappen till mig är ännu en.
En garderob som blivit tom återigen
En till människa som kan vara sann
Och som får lev som han vill.

Grattis till er alla!

Varför kan jag inget säga?

Helt plötsligt står jag ordlös. Det är andra smällen som jag får på två år. Det är så svårt att se dig så omskakad, du som alltid kan ta allt med ett leende. Men vi ska klara det här, min vän. Tillsammans är vi oslagbara. Och jag finns alltid till för dig, och jag hoppas att jag väcker samma känslor hos dig.

Vi ska klara oss, du och jag.

Kram!

Lite småförbannad...

För några dagar sedan så blev en homosexuell politiker misshandlad. Bara det gör mig fruktansvärt förbannad, men det som gör mig argast är att han inte tänker anmäla misshandeln. Det är allas förbannade PLIKT att anmäla misshandel, vilket skäl det än är som man har blivit misshandlad för, men framförallt om det är ett hatbrott! Så det har jag gått ocmkring och varit arg på sedan igårkväll.

Igår var jag också på konsert med en konstelation som heter "Hoppsan Kerstin". Jävlar vad bra det var!!! Så fruktansvärt underbart! Bra musik och texter som verkligen satt som ett knytnävsslag i hjärtat på mig. Varenda låt berörde mig verkligen. Men underbarast var "World on a distance" som jag kommer att skriva texten till längst ner i detta inlägg. Den är så bra! Precis som jag känner ibland... Eller kanske inte ibland utan snarare ganska ofta.

Hörs!

Keep the world on a distance, don’t let it come in.
Don’t let it enter or come in between,
Or distract you in sorrow or haunt you with fear.
Until tomorrow I’m holding you near.

Keep the world on a distance, don’t let it disturb.
This is your hideout that silence the words
From the ones on the outside, they don’t understand
Try not to think of the signs in their hand.

Keep the world on a distance, don’t let it be true
Don’t let them make you defend what you do!
They have no right to blame us or ask why we hide
It’s just that the world gets to heavy sometimes.

Keep the world on a distance, I’ve locked all the doors
And sealed all the windows, unplugged all the chords
Tried to stop all the voices from reaching your ear
Then maybe, tomorrow they’re no longer here!

En skön torsdag.

Igår så var jag i Karlstad och gjorde en intervju med några elever från InfoKompGymnasiet. Det var trevligt. Robert var med också, och gud vad roligt vi hade. Jag tror nästan att vi skrämde slag på tjejerna ibland. :-P

Sedan så var det meningen att jag och Robert skulle kolla över bokföringen... Just det, som om det skulle hända. Nej, vi satt och skrev fakturor och flummade runt. Men, gud, vad roligt vi hade... Iallafall jag. :-P Jag trivs jättebra tillsammans med Robert... och resten av RFSL Ungdom Styrelsen också, men de var ju inte där.

"Toreadore hum hum hum, and then he finds out that he's in the wrong opera... So he's fired".

Idag kommer Carl hit en stund. Det ska bli roligt, men jag måste få tummen ur röven och städa innan dess också. Och sen blir det spel och film och en massa annat. Kram!

Missförstånd är dåligt, har jag hört...

Igår skulle jag ha varit på pokerkväll med kompisarna i klassen och ett gäng till. En av dem skulle ringa mig när de visste vilken tid de skulle köra... Det gjorde han inte, så jag satt hemma och var smått sur hela kvällen. Idag på auskultationen så fick jag veta att de hade suttit och väntat på mig. Killen som skulle ha ringt mig hade fått för sig att han hade sagt en tid till mig, vilket inte är helt omöjligt att han gjorde men jag hörde inte det. Förbannelse över mina öron.

Idag är jag ledig, och imorgon konsert klockan 15 i Kammarmusiksalen på Ingesund. Kom gärna om ni har tid.

Osäker vecka?

Helgen vart trevlig, fast ingen dök upp på det regniga soltorget i Karlstad när jag stog där och väntade! :-S Men man överlever. Medlemsmyset gick bättre än förväntat iallafall och jag och Love fick oss ett par goda skratt åt Sagan om Ringen-risk! Shit, vad jag trivs med RFSL Ungdom-folket, måste jag säga.

Nu i veckan så vet jag faktiskt inte riktigt vad som händer. Idag har vi didaktikdag, vilket är mycket värre än det låter. Imorgon så ska jag träffa två tjejer i Karlstad för att vara med på en intervju uppenbarligen. Ska bli trevligt, men det lan komma att bli stressigt i och med auskultationen. Och en konsert på Onsdag är det också, men efter det är det bara dimmigt i planeringen. Vad jag vet har jag inga fler lektioner... Men det märker vi inom en (förhoppningsvis) snar framtid.