Japp, jag förstår vad Robert menar i sitt inlägg "Makt vs. Makt". Marcus var på caféet idag, och fan vad den killen kan få mig till. Hade inte kunnat säga nej till honom för alla pengar i världen, eller något annat heller för den delen. Enorm sexuell makt har han över mig.
Mer som händer då? Vet inte riktigt. Mitt känsloliv börjar leka berg- och dalbana med mig igen, och, visst, jag diggar den på liseberg, men knappast när den är inom mig. Problemet är att den här gången vet jag inte riktigt varför den drar igång. Jag har varit medveten om det tidigare gånger... Men men, jag har överlevt hitills så varför skulle jag inte göra det den här gången?
Men jag är så trött på att jag knappt kan gå en vecka utan at känna mig ledsen eller olycklig. Jag är uppenbarligen dömd att inte få känna lycka i längre perioder än ca 5 dagar i sträck.
Nåja, nu börjar allt dra igång inför Vinterkonferensen, och det är skönt att veta att snart får jag träffa världens bästa människor igen.
Kram!
torsdag 16 oktober 2008
fredag 10 oktober 2008
Hurra hurra!
Japp. Igår blev jag ett år äldre igen. Kändes ju.... bra?
Men veckan har sett rätt intressant ut. I onsdags så var det ju skolinformation i Arvika. Jag hade fortfarande inte lyckats gräva mig ur febrigheten, så jag stod under tre föreläsningar och var på väg att svimma mer eller mindre. Men det gick väldigt bra ändå. Skittrevliga lärare, framförallt. Har nog inte varit på en så trevlig skola på länge.
Iallafall så åkte vi vidare efter skolinfon till Karlstad där jag flummade runt lite ett tag och sedan var det cafédags där B och R hamnade i en liten maktsituation. Jag tycker fortfarande synd om R, men det var rätt roligt också, på ett sätt. Och allt på grund av lite disk...
Sedan åkte jag hem och blev ett år äldre över en natt... I vilket fall som helst så hade jag inte blivit frisk när jag vaknade. Den som för övrigt väkte mig var mor min, som ringde för att säga grattis. ^^
Sedan ringde jag och sjukanmälde mig. Sjukanmälde mig för två dagar i raken, bara för säkerhets skull. Sedan åker jag iväg till Karlstad igen för att möta upp med K på tågstationen och går sedan till lokalen. På lokalen finns det en A, som jag flummar runt med en del, samtidigt som jag visar K runt på lokalen.
Sedan när L, R, A2 och H dyker upp så börjar vi att prata om Transformation, ett projekt som förbundet (RFSL Ungdom) driver. Jag blev sjukt pepp, och vill bara dra igång Karlstad i Transkarusellen.
Sedan sitter K och pratar lite med oss om hur vi kan utnyttja honom som fadder för distriktet och hur han förväntar sig att vi ska agera gentemot honom. Mycket viktigt, och givande möte.
Sedan så dyker det upp ett gäng polisstuderande i lokalen som vi hade bjudit in, för att de ska få lite koll på det här med hatbrott och utsatta minoriteter. Det var riktigt roligt, och när man träffar så trevliga studenter så får man hopp om framtidens poliskår. Vi satt nog och pratade i minst 2 timmar, skulle jag tro.
Sedan så bar det av med Rs bil till Amigo, och där dracks det lite Baileys och åts lite pizza, bara för att ha det lite mysigt. ^^ Sedan så dumpade vi K på hans hotell, och sedan bar det av hem till L för mig och L där jag och han skulle sova. Tanken var att jag skulle ta tåget hem, men det gick över.
Sedan vaknade man idag och hittade inte sin ena strumpa.... Man kan ju inte äta frukost utan sin strumpa, eller hur? Så jag och L låg där ett tag och skrattade näst intill ihjäl oss åt min strumpa, mina svordomar över svensk körmusik och en massa andra roliga saker. Sedan frukostade vi oss och pratade en del om Regnbågsdagen, vilken ser ut att gå framåt. Och sen gick jag hit, till tågstationen i Karlstad, där jag missade tåget till Arvika och nu får sitta i en hel timme för att komma på nästa.
Senare i eftermiddag så åks det till Västerås för SVEROK-möte och kanske en dejt också, det får vi se på hur det blir med det.
Men men, det var nog allt för mig, idag. Kommer med mer när det har hänt mer.
PS. Febern är fortfarande inte helt borta. DS.
Men veckan har sett rätt intressant ut. I onsdags så var det ju skolinformation i Arvika. Jag hade fortfarande inte lyckats gräva mig ur febrigheten, så jag stod under tre föreläsningar och var på väg att svimma mer eller mindre. Men det gick väldigt bra ändå. Skittrevliga lärare, framförallt. Har nog inte varit på en så trevlig skola på länge.
Iallafall så åkte vi vidare efter skolinfon till Karlstad där jag flummade runt lite ett tag och sedan var det cafédags där B och R hamnade i en liten maktsituation. Jag tycker fortfarande synd om R, men det var rätt roligt också, på ett sätt. Och allt på grund av lite disk...
Sedan åkte jag hem och blev ett år äldre över en natt... I vilket fall som helst så hade jag inte blivit frisk när jag vaknade. Den som för övrigt väkte mig var mor min, som ringde för att säga grattis. ^^
Sedan ringde jag och sjukanmälde mig. Sjukanmälde mig för två dagar i raken, bara för säkerhets skull. Sedan åker jag iväg till Karlstad igen för att möta upp med K på tågstationen och går sedan till lokalen. På lokalen finns det en A, som jag flummar runt med en del, samtidigt som jag visar K runt på lokalen.
Sedan när L, R, A2 och H dyker upp så börjar vi att prata om Transformation, ett projekt som förbundet (RFSL Ungdom) driver. Jag blev sjukt pepp, och vill bara dra igång Karlstad i Transkarusellen.
Sedan sitter K och pratar lite med oss om hur vi kan utnyttja honom som fadder för distriktet och hur han förväntar sig att vi ska agera gentemot honom. Mycket viktigt, och givande möte.
Sedan så dyker det upp ett gäng polisstuderande i lokalen som vi hade bjudit in, för att de ska få lite koll på det här med hatbrott och utsatta minoriteter. Det var riktigt roligt, och när man träffar så trevliga studenter så får man hopp om framtidens poliskår. Vi satt nog och pratade i minst 2 timmar, skulle jag tro.
Sedan så bar det av med Rs bil till Amigo, och där dracks det lite Baileys och åts lite pizza, bara för att ha det lite mysigt. ^^ Sedan så dumpade vi K på hans hotell, och sedan bar det av hem till L för mig och L där jag och han skulle sova. Tanken var att jag skulle ta tåget hem, men det gick över.
Sedan vaknade man idag och hittade inte sin ena strumpa.... Man kan ju inte äta frukost utan sin strumpa, eller hur? Så jag och L låg där ett tag och skrattade näst intill ihjäl oss åt min strumpa, mina svordomar över svensk körmusik och en massa andra roliga saker. Sedan frukostade vi oss och pratade en del om Regnbågsdagen, vilken ser ut att gå framåt. Och sen gick jag hit, till tågstationen i Karlstad, där jag missade tåget till Arvika och nu får sitta i en hel timme för att komma på nästa.
Senare i eftermiddag så åks det till Västerås för SVEROK-möte och kanske en dejt också, det får vi se på hur det blir med det.
Men men, det var nog allt för mig, idag. Kommer med mer när det har hänt mer.
PS. Febern är fortfarande inte helt borta. DS.
tisdag 7 oktober 2008
Fundersam igen...
Ja, jag är fundersam över mina reaktioner, då och då. Nu har jag inte vart igång ordentligt med skolan sedan Oscar gjorde slut. De första dagarna var för att jag var deppig (no shit).
Men sen åkte jag till Kalmar över helgen och det gjorde under för mitt psyke, och jag blev uppdragen ur deppigheten. Men uppenbarligen så måste negativ energi få leva sitt lilla liv då och då, så när jag satt på tåget påväg hem så drabbas jag av den värsta febern jag någonsin drabbats av. Har aldrig i hela mitt liv varit så sjuk som jag är nu.
Och då kommer det som jag är fundersam över. De flesta som blir sjuka brukar sitta hemma och tycka synd om sig själva... Men jag, i mitt eget höga majestät, blir inte självömkande, utan jag blir irriterad. Ska det vara så? Visst, lite synd om mig är det, men det är fortfarande sjukt irriterande att vara sjuk.
Plus att jag har en skolinformation som jag inte kan missa imorgon, så jag måste vara frisk tills dess, och det innebär att jag måste vila idag, och jag hatar att vila!
Nåja, jag får återgå till tidigare aktivitet nu, nämligen att spela TV-spel. För det är väl tillräckligt nära att vila, eller hur?
Men sen åkte jag till Kalmar över helgen och det gjorde under för mitt psyke, och jag blev uppdragen ur deppigheten. Men uppenbarligen så måste negativ energi få leva sitt lilla liv då och då, så när jag satt på tåget påväg hem så drabbas jag av den värsta febern jag någonsin drabbats av. Har aldrig i hela mitt liv varit så sjuk som jag är nu.
Och då kommer det som jag är fundersam över. De flesta som blir sjuka brukar sitta hemma och tycka synd om sig själva... Men jag, i mitt eget höga majestät, blir inte självömkande, utan jag blir irriterad. Ska det vara så? Visst, lite synd om mig är det, men det är fortfarande sjukt irriterande att vara sjuk.
Plus att jag har en skolinformation som jag inte kan missa imorgon, så jag måste vara frisk tills dess, och det innebär att jag måste vila idag, och jag hatar att vila!
Nåja, jag får återgå till tidigare aktivitet nu, nämligen att spela TV-spel. För det är väl tillräckligt nära att vila, eller hur?
fredag 3 oktober 2008
Nästa inlägg...
...kommer här. Varit riktigt deppig sen sist. Oscar gjorde slut i Onsdags, och jag har inte sovit ordentligt sen i Tisdags.... Annars försöker jag dränka mig i arbete för att inte behöva tänka på det. Hoppas ni har det bra iallafall.
Nästa inlägg...
...kommer här. Varit riktigt deppig sen sist. Oscar gjorde slut i Onsdags, och jag har inte sovit ordentligt sen i Tisdags.... Annars försöker jag dränka mig i arbete för att inte behöva tänka på det. Hoppas ni har det bra iallafall.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)