Känslan...

Återigen känner jag den där känslan. Nu är det, för en gångs skull, inte kärlek jag pratar om. Nej, nu är det en helt annan känsla, som människor i allmänhet mår dåligt av.

Men nu de senaste två veckorna, ca, så har jag känt av den, och jag mår faktiskt inte dåligt alls av det. Jag har känt precis samma känsla tidigare, och mått väldigt dåligt över det, vilket bland annat G har fått bevittna. Men då mådde jag inte dåligt över att jag kände som jag gjorde, utan snarare för att jag inte kunde förklara eller rättfärdiga mina känslor för mig själv. Nu kan jag det, och det känns skönt att känna att man inte känner utan grunder.