Årsmötet är avklarat, och jag är fullständigt lyrisk! Vilket årsmöte! Det gick hur bra som helst, och vi har växt ur akvariet med råge. Jag är nöjd helt enkelt. :-D
Igår såg jag på Avatar på bio. Första bion jag sett sen jag flyttade till Karlstad. Det var faktiskt värt 110 kr för det. Har bestämt mig för att börja önska mig SF:s presentkort i julklapp och födelsedagspresent i framtiden. har saknat bio-livet lite.
Nu i helgen åker jag då till Sthlm för att prata med Valberedningen för RFSL Ungdom. Är nervös, vilket jag påpekat förut, men hoppas på det bästa. Kasper och Rosita lyckades i slutändan övertyga mig om att de faktiskt inte bits, inte ens i självförsvar. Och jag har förberett mig så gott det går, och verkligen tänkt igenom hur jag kan vara en tillgång för förbundet, och gjort upp handlingsplaner (även om de inte är helt färdiga än) för mitt arbete i FS. Nåväl, jag överanalyserar, som vanligt. Men, som jag sagt förut, jag vill verkligen sitta i FS 2010. :-)
Kram!
söndag 31 januari 2010
fredag 29 januari 2010
Hmmm, strul.
Japp, det har blivit lite strul. Nåväl, jag är klar med en tredjedel av arbetet inför årsmötet imorgon, vet inte när jag ska hinna med de andra två tredjedelarna som är kvar. Får nog hinna med dem imorgon. Bitti... Blä...
Strulet som stötts på är att valberedningen har skickat mig varsitt mail med förslag på ny styrelse, och i förslaget säger de emot varandra... Mycket intressant. Får fråga en av dem när hon kommer hit imorgon. För annars kan det ju bli strul. :-P
Nåväl, dags att sova. Imorgon har jag sista spelningen med musikantpraktiken. Dansa på borden is da shit!
Strulet som stötts på är att valberedningen har skickat mig varsitt mail med förslag på ny styrelse, och i förslaget säger de emot varandra... Mycket intressant. Får fråga en av dem när hon kommer hit imorgon. För annars kan det ju bli strul. :-P
Nåväl, dags att sova. Imorgon har jag sista spelningen med musikantpraktiken. Dansa på borden is da shit!
torsdag 28 januari 2010
Papper...
Hej på er! Nu sitter jag och skriver ut handlingarna inför RFSL Ungdom Karlstads årsmöte. Det blir en hel del papper. Vi räknar med ca 30 deltagare, vilket innebär ungefär 25 papper per person, vilket blir 750 papper. Det är inte att leka med. Samt att det blir tungt att bära på. Men skam den som ger sig. :-P
tisdag 26 januari 2010
Hat! - Eller kanske oändligt djup avsky...
Jag vet att hat är ett rätt starkt ord, men det är inte långt ifrån. Det jag talar om är mina känslor inför nollningen - denna oändligt vidriga tradition som går ut på att små, patetiska människor ska få tillfälle att utöva det vidriga behov vi människor har att få känna oss överlägsna andra.
Nu blir ju inte jag utsatt för nollningen direkt, men jag bor i ett hus där många antingen blir utsatta för eller utför nollningen. Detta resulterar i ett flertal saker. Det första är att samtliga korridorer, på samtliga våningar, i hela huset är belamrade med dräggfulla ungdomar, som inte kan konsten att flytta på ben, ölburkar, skor, skräp eller andra mindre passande saker när man ska försöka passera, vilket kan leda till en viss irritation.
En annan sak som det innebär är festande tills det är dags för lektioner igen. Återigen, inte för mig, men för mina grannar, vilket innebär att min säng hoppar omkring i lägenheten hela natten på grund av musik som spelas på så pass hög volym att man tror att jag skulle kunna få ytterligare hörselskador än de jag redan har, och då är det ändå en vägg emellan mig och musiken. Sova? Skulle inte tro det.
Och det tredje problemet man utsätts för är hissen. Om den inte går sönder och är trasig i ett flertal veckor innan de lyckas att få hit en reparatör så är den fullständigt nerskitad ständigt, så man knappt kan gå in i den utan att vilja kasta upp. Så hur det än är så blir man utsatt för att ta trapporna. Det hade nog inte varit något större problem för mig (jag bor ändå bara på 3:e våningen) om det inte hade varit för det faktum att trapporna under nollningen på något magiskt vis förvandlas till hela husets mat- och soprum. Hur kommer det sig att någon tycker att det är en bra idé att ställa sin halvätna Big Mac-meny eller liknande i vårt trapphus och låter den stå där i flera dagar, tills de som städar kommer hit (vilket de bara gör på måndagar) och får lov att städa bort den så enormt tilltalande maträtten man uppenbarligen tycker att de förtjänar att få städa undan? Vidrigt!
Så, nu har jag fått ge min syn på nollningen. Ska man sammanfatta det så tycker jag att det är en av de många traditioner jag tycker att man ska ta bort, banlysa och utfästa skarpa böter på.
Nu blir ju inte jag utsatt för nollningen direkt, men jag bor i ett hus där många antingen blir utsatta för eller utför nollningen. Detta resulterar i ett flertal saker. Det första är att samtliga korridorer, på samtliga våningar, i hela huset är belamrade med dräggfulla ungdomar, som inte kan konsten att flytta på ben, ölburkar, skor, skräp eller andra mindre passande saker när man ska försöka passera, vilket kan leda till en viss irritation.
En annan sak som det innebär är festande tills det är dags för lektioner igen. Återigen, inte för mig, men för mina grannar, vilket innebär att min säng hoppar omkring i lägenheten hela natten på grund av musik som spelas på så pass hög volym att man tror att jag skulle kunna få ytterligare hörselskador än de jag redan har, och då är det ändå en vägg emellan mig och musiken. Sova? Skulle inte tro det.
Och det tredje problemet man utsätts för är hissen. Om den inte går sönder och är trasig i ett flertal veckor innan de lyckas att få hit en reparatör så är den fullständigt nerskitad ständigt, så man knappt kan gå in i den utan att vilja kasta upp. Så hur det än är så blir man utsatt för att ta trapporna. Det hade nog inte varit något större problem för mig (jag bor ändå bara på 3:e våningen) om det inte hade varit för det faktum att trapporna under nollningen på något magiskt vis förvandlas till hela husets mat- och soprum. Hur kommer det sig att någon tycker att det är en bra idé att ställa sin halvätna Big Mac-meny eller liknande i vårt trapphus och låter den stå där i flera dagar, tills de som städar kommer hit (vilket de bara gör på måndagar) och får lov att städa bort den så enormt tilltalande maträtten man uppenbarligen tycker att de förtjänar att få städa undan? Vidrigt!
Så, nu har jag fått ge min syn på nollningen. Ska man sammanfatta det så tycker jag att det är en av de många traditioner jag tycker att man ska ta bort, banlysa och utfästa skarpa böter på.
Nu är det dags!
Idag klockan 15.00 börjar Karlstads kommuns kommunstyrelsemöte. Varför är detta intressant då? Jo, därför att idag tar de beslut om hur mycket pengar RFSL Ungdom Karlstad ska få för sin verksamhet under 2010. Hoppas vi får det vi har sökt. :-)
söndag 24 januari 2010
Musikantpraktiken
Imorgon börjar musikantpraktiken på allvar. Vi börjar med en spelning på Tingvallagymnasiet här i Karlstad klockan 09.00 och sen kör det på.
Mer som händer i livet? Nja, inte mycket faktiskt. Planerar och planerar. Imorgon ska jag på arrangörsmiddag på UNO i Karlstad. Det är alltså för folk som har varit med och anordnat arrangemang på Ungdomens hus i Karlstad. Gratis mat, trevligt umgänge och pris till bästa arrangemang, bland annat.
Idag har jag.... Inte gjort någonting. Gick upp grymt sent. Typ runt 12. Sedan så blev jag uppringd av Valberedningen för RFSL Ungdom Karlstad, vilket var trevligt. Sen så klädde jag på mig runt 3-tiden på eftermiddagen och drog till kontoret, och här har jag inte gjort något vettigt alls. :-P Det enda vettiga är att jag fyllt i ansökan om bostadsbidrag för kommande termin. Ska bli skönt att få det gjort. :-)
Nu har jag dock ett problem, kära läsare. Jag ska ju till Sthlm om två veckor. Meeeen jag har inte hittat någon sovplats än. Hispig om tid som jag är så tycker jag att jag är grymt sent ute, så om någon känner någon som bor i Sthlm, eller om just du bor i Sthlm så: Snälla, snälla sötaste snälla kan jag få sova hos dig (eller din kompis) 5-7 februari? Jag ska inte vara mer ivägen än nödvändigt jag lovar.
Nåväl, kram på er alla!
Mer som händer i livet? Nja, inte mycket faktiskt. Planerar och planerar. Imorgon ska jag på arrangörsmiddag på UNO i Karlstad. Det är alltså för folk som har varit med och anordnat arrangemang på Ungdomens hus i Karlstad. Gratis mat, trevligt umgänge och pris till bästa arrangemang, bland annat.
Idag har jag.... Inte gjort någonting. Gick upp grymt sent. Typ runt 12. Sedan så blev jag uppringd av Valberedningen för RFSL Ungdom Karlstad, vilket var trevligt. Sen så klädde jag på mig runt 3-tiden på eftermiddagen och drog till kontoret, och här har jag inte gjort något vettigt alls. :-P Det enda vettiga är att jag fyllt i ansökan om bostadsbidrag för kommande termin. Ska bli skönt att få det gjort. :-)
Nu har jag dock ett problem, kära läsare. Jag ska ju till Sthlm om två veckor. Meeeen jag har inte hittat någon sovplats än. Hispig om tid som jag är så tycker jag att jag är grymt sent ute, så om någon känner någon som bor i Sthlm, eller om just du bor i Sthlm så: Snälla, snälla sötaste snälla kan jag få sova hos dig (eller din kompis) 5-7 februari? Jag ska inte vara mer ivägen än nödvändigt jag lovar.
Nåväl, kram på er alla!
lördag 23 januari 2010
Börjar lägga sig.
Japp, nervrositeten börjar lägga sig lite nu, och jag börjar bli lite mer konstruktiv över vad intervjun med valberedningen innebär. Jag har de senaste dygnen (förutom när jag suttit och varit ett litet knippe med nerver) suttit och funderat ut exakt vad jag vill med min eventuella tid i förbundsstyrelsen och hur jag i så fall ska nå till de resultat som jag hoppas att mitt engagemang kan innebära. Och jag tycker de låter rätt vettiga. Hoppas bara valberedningen gör det också.
Igår åkte jag till Tidaholm för att jobba som spelledare. Det gick väl så där, får jag säga. Min insats var det inget större fel på, men gruppen som jag spelade med var väl lite för oförstående om vad rollspel innebär. Men vad väntar man sig när det är helt nybörjare man sätter sig med, som aldrig har spelat förr, aldrig har hört talas om eller aldrig har visat intresse för rollspel förr. Det är liksom upplagt för att bli lite struligt. Men jag hade rätt kul ändå.
Nu är jag hemma igen och sitter på RFSL Ungdom Karlstads kontor och funderar på vart jag har lagt mina anteckningar. :-P
Vi hörs!
Igår åkte jag till Tidaholm för att jobba som spelledare. Det gick väl så där, får jag säga. Min insats var det inget större fel på, men gruppen som jag spelade med var väl lite för oförstående om vad rollspel innebär. Men vad väntar man sig när det är helt nybörjare man sätter sig med, som aldrig har spelat förr, aldrig har hört talas om eller aldrig har visat intresse för rollspel förr. Det är liksom upplagt för att bli lite struligt. Men jag hade rätt kul ändå.
Nu är jag hemma igen och sitter på RFSL Ungdom Karlstads kontor och funderar på vart jag har lagt mina anteckningar. :-P
Vi hörs!
torsdag 21 januari 2010
Nervös!!!
Kollade precis min mail. Där låg det ett mail från Valberedningen i RFSL Ungdom. De sa att de skulle ha möte den 6-7:e februari i Sthlm. Och de vill att jag ska komma dit för intervju! Jag är säkerligen inte ensam om att titta in Sthlm då, men jag är så sjukt nervös och glad och rädd och alla andra känslor man kan känna inför en presterande prestation.
Måste börja rabbla allt jag kan om föreningsekonomi, förbundet, förbundets uppbyggnad, förbundets distrikt och allt annat kul som finns med RFSL Ungdom. Vill verkligen göra ett gott intryck på valberedningen, för jag skulle så gärna vilja sitta i FS nästa år.
Måste börja rabbla allt jag kan om föreningsekonomi, förbundet, förbundets uppbyggnad, förbundets distrikt och allt annat kul som finns med RFSL Ungdom. Vill verkligen göra ett gott intryck på valberedningen, för jag skulle så gärna vilja sitta i FS nästa år.
tisdag 19 januari 2010
Nomineringar och Kandidaturer.
Japp, för ett bra tag sedan så nominerade jag mig själv till RFSL Ungdoms styrelse, som kassör. Detta skedde för flera månader sedan, och jag hoppas att förbundet tycker att jag ska passa bra som sådan. Jag har pratat med nuvarande förbundskassör om det, och vi kommer bra överens. :-)
Sen så sitter jag och väntar på samtal från valberedningen i RFSL Ungdom Karlstad också, då jag är nominerad till kassör där med. Hoppas på att bli invald i den styrelsen också, då jag suttit i den i 2 år nu, och trivs som fisken i vattnet. :-)
RFSL Värmland och Sverok Svealand har jag bestämt mig för att hoppa av vid årsmötet, då det tar för mycket tid och energi. Ookami har inte årsmöte förrän i september någon gång, men jag hoppas att få sitta kvar som ordförande där med. :-)
På tal om RFSL Ungdoms förbundsstyrelse så har två människor ställt upp som jag verkligen hoppas att de blir valda. En av dem har gjort ett skitbra jobb i förbundsstyrelsen redan, och den andra har byggt upp ett helt distrikt. Dessa två har solklart min röst i FS-valet. :-) You go, L & F!
Nåväl, varför skriver jag så sällan? Jo, det är för att jag för tillfället håller på med min musikantpraktik, vilket innebär att fritid är en sällsynt företeelse i mitt liv. Men det är kul att få spela lite musik, och att få komma ut och göra konserter igen. Det var länge sedan nu.
Annars händer det inte så mycket i mitt liv för tillfället. Har skrivit på ett nytt magisystem till Eon, ett av Sveriges mest sålda rollspel, då jag tycker att originalsystemet är lite för krångligt. Kommer också göra egna system kring religion, alkemi och demoner, andar, gudar och magiska varelser. Ser fram emot att kunna köra Eon utan deras enormt krångliga system kring dessa. Säg till om ni vill vara med och testa systemen. :-)
På tal om att testa systemen så ska jag åka ner till Tidaholm och jobba för Svenska Kyrkan några dagar i helgen, som spelledare, så då får jag chans att testa mitt magisystem och se om det håller måttet. Hoppas det. :-)
En grej jag har hittat på Youtube faktiskt, är en kille som heter Ray William Johnsson, som gör ett enormt roligt humorprogram via Youtube som heter Equals 3. Sök på det på tuben så kommer ni nog att få er ett gott skratt.
Nåväl, nu ska jag skynda mig till bussen. Hörs!
Sen så sitter jag och väntar på samtal från valberedningen i RFSL Ungdom Karlstad också, då jag är nominerad till kassör där med. Hoppas på att bli invald i den styrelsen också, då jag suttit i den i 2 år nu, och trivs som fisken i vattnet. :-)
RFSL Värmland och Sverok Svealand har jag bestämt mig för att hoppa av vid årsmötet, då det tar för mycket tid och energi. Ookami har inte årsmöte förrän i september någon gång, men jag hoppas att få sitta kvar som ordförande där med. :-)
På tal om RFSL Ungdoms förbundsstyrelse så har två människor ställt upp som jag verkligen hoppas att de blir valda. En av dem har gjort ett skitbra jobb i förbundsstyrelsen redan, och den andra har byggt upp ett helt distrikt. Dessa två har solklart min röst i FS-valet. :-) You go, L & F!
Nåväl, varför skriver jag så sällan? Jo, det är för att jag för tillfället håller på med min musikantpraktik, vilket innebär att fritid är en sällsynt företeelse i mitt liv. Men det är kul att få spela lite musik, och att få komma ut och göra konserter igen. Det var länge sedan nu.
Annars händer det inte så mycket i mitt liv för tillfället. Har skrivit på ett nytt magisystem till Eon, ett av Sveriges mest sålda rollspel, då jag tycker att originalsystemet är lite för krångligt. Kommer också göra egna system kring religion, alkemi och demoner, andar, gudar och magiska varelser. Ser fram emot att kunna köra Eon utan deras enormt krångliga system kring dessa. Säg till om ni vill vara med och testa systemen. :-)
På tal om att testa systemen så ska jag åka ner till Tidaholm och jobba för Svenska Kyrkan några dagar i helgen, som spelledare, så då får jag chans att testa mitt magisystem och se om det håller måttet. Hoppas det. :-)
En grej jag har hittat på Youtube faktiskt, är en kille som heter Ray William Johnsson, som gör ett enormt roligt humorprogram via Youtube som heter Equals 3. Sök på det på tuben så kommer ni nog att få er ett gott skratt.
Nåväl, nu ska jag skynda mig till bussen. Hörs!
lördag 9 januari 2010
Kallt som *mupp*
Japp, här i värmland är det fruktansvärt kallt. På kvällarna kan det klättra hela vägen ner till 25 minusgrader.
Det börjar bli årsmötestider igen, och som vanligt är jag engagerad i några stycken:
RFSL Ungdom Karlstad den 29:e Januari
Sverok Svealand den 6:e Februari (Kommer att bli ett enormt intressant årsmöte, för övrigt)
RFSL Värmland den 21:e Februari.
Nåväl, jag sitter här i min lägenhet och fryser röven av mig, ty STUB anser förmodligen att värme är för veklingar, och studenter är ju inte veka... Eller? I vilket fall som helst så fungerar elementen här i huset måttligt bra, vilket jag fått höra även från några av mina grannar.
Idag så kommer jag att sätta mig nere på lokalen och trixa lite med ekonomin så att jag redan nu kan trixa igång ekonomin för 2010, vilket skulle vara nice. :-)
Kommer för övrigt att bli väldigt skönt att slippa några olika styrelser. Inte bara för att en av dem har bara blivit obehag, utan mest för att jag har snäppet för många möten att gå på. :-P
Annars händer det inte så mycket. Snart dags för musikantpraktik. Ska bli spännande. :-D
Det börjar bli årsmötestider igen, och som vanligt är jag engagerad i några stycken:
RFSL Ungdom Karlstad den 29:e Januari
Sverok Svealand den 6:e Februari (Kommer att bli ett enormt intressant årsmöte, för övrigt)
RFSL Värmland den 21:e Februari.
Nåväl, jag sitter här i min lägenhet och fryser röven av mig, ty STUB anser förmodligen att värme är för veklingar, och studenter är ju inte veka... Eller? I vilket fall som helst så fungerar elementen här i huset måttligt bra, vilket jag fått höra även från några av mina grannar.
Idag så kommer jag att sätta mig nere på lokalen och trixa lite med ekonomin så att jag redan nu kan trixa igång ekonomin för 2010, vilket skulle vara nice. :-)
Kommer för övrigt att bli väldigt skönt att slippa några olika styrelser. Inte bara för att en av dem har bara blivit obehag, utan mest för att jag har snäppet för många möten att gå på. :-P
Annars händer det inte så mycket. Snart dags för musikantpraktik. Ska bli spännande. :-D
tisdag 5 januari 2010
Google, namn, blickar & bröder
Då och då får jag för mig att skriva in en kompis eller bekants namn på Google och googla personen i fråga. Just nu, för typ 30 minuter sedan så gjorde jag det med Daniel Przybyla, med anledning av drömmen jag hade i förrgår natt.
Och jag hittade en sida från en kör som jag trodde var utdöd sedan länge. En kör jag, Timmy och Daniel och några andra kompisar sjöng med när vi gick på högstadiet... Och tänka sig, kören håller fortfarande på. Och Timmy och Daniel är med. Det fanns bilder på kören och man såga tvillingarna stå i tenoren och sjunga. Det är roligt att det fortfarande sjungs i Bengtsfors.
En annan sak som är roligt är att jag, fortfarande, trots att jag inte sett eller träffat tvillingarna sedan gymnasiet, kan se skillnad på dem. De är väldigt lika varandra, fysiskt, då de är enäggstvillingar. Men det är något i ögonen. Deras blickar... Jag ryser bara jag ser dem på kort. De är båda rätt så stränga i uppsynen, men det finns något i Daniels blick som suger tag i en. Man kan inte släppa den blicken när den väl har fångat en.
Herregud, jag låter ju förälskad. Men det är jag inte. Jag var förälskad i Daniel i högstadiet, innan jag kom ut. Det var en turbulent tid, och jag kunde på något sätt finna lugn i hans blick, trots att vi inte kom överens på något plan alls. Vi hamnade till och med i handgemäng en gång, när han hade fått veta att jag gillade honom, men jag lyckades att kväva det ryktet, delvis. Men jag mådde inte bra i högstadiet, men Daniels blick höll mig som sagt lugn. Den blicken är en blick man inte glömmer.
Timmys blick däremot har en enorm energi i sig. Varje gång han tittar på en så gör han det till 110%, precis som han gjorde allt annat. Man kände verkligen energin i hans blick, det där levnadsglada som jag fastnade så för hos honom. Han älskade, och älskar förhoppningsvis fortfarande, livet. Det var det jag kände varje gång han tittade på mig. Energi, positiv energi. Energi som jag önskade var min många gånger.
Przybyla-bröderna är ett fenomen som kretsat väldigt mycket i mitt huvud sedan drömmen i förrgår natt. Varför har vi ingen kontakt? Varför har jag ingen kontakt med någon från gymnasiet/högstadiet? Jag har några nummer kvar, men jag är lite för feg för att försöka ta kontakt på allvar igen. Jag vet inte vad de har för bild av mig, och framförallt så är jag osäker på vad jag har för bild av mig själv runt dem. Blir jag kanske den där unge, oseriösa killen som jag var på gymnasiet? Eller kan jag hålla fast vid vad Robert beskrev mig som en gång? Belevad, mogen, socialt kompetent? Jag vill ha kvar Ternstedt och Przybyla-bröderna i mitt liv, trots att vi inte umgåtts på väldigt länge så innebär det de gav mig under skoltiden mer än det mesta som hänt mig, trots att jag förmodligen för det mesta var enormt påfrestande.
Nåväl, jag mår bra som jag lever nu, trots att mycket tid och kraft går åt till skola, RFSL Ungdom och Ookami. Men jag trivs med mycket i mitt liv. Jag har nu många vänner i mitt liv som är oumbärliga. De skulle jag inte för mitt liv byta bort för något annat, men det jag hade under gymnasietiden kändes bra också, och känns fortfarande bra när man tänker på det.
Långt och filosofiskt inlägg det här. Men vem behöver inte skriva av sig ibland?
Och jag hittade en sida från en kör som jag trodde var utdöd sedan länge. En kör jag, Timmy och Daniel och några andra kompisar sjöng med när vi gick på högstadiet... Och tänka sig, kören håller fortfarande på. Och Timmy och Daniel är med. Det fanns bilder på kören och man såga tvillingarna stå i tenoren och sjunga. Det är roligt att det fortfarande sjungs i Bengtsfors.
En annan sak som är roligt är att jag, fortfarande, trots att jag inte sett eller träffat tvillingarna sedan gymnasiet, kan se skillnad på dem. De är väldigt lika varandra, fysiskt, då de är enäggstvillingar. Men det är något i ögonen. Deras blickar... Jag ryser bara jag ser dem på kort. De är båda rätt så stränga i uppsynen, men det finns något i Daniels blick som suger tag i en. Man kan inte släppa den blicken när den väl har fångat en.
Herregud, jag låter ju förälskad. Men det är jag inte. Jag var förälskad i Daniel i högstadiet, innan jag kom ut. Det var en turbulent tid, och jag kunde på något sätt finna lugn i hans blick, trots att vi inte kom överens på något plan alls. Vi hamnade till och med i handgemäng en gång, när han hade fått veta att jag gillade honom, men jag lyckades att kväva det ryktet, delvis. Men jag mådde inte bra i högstadiet, men Daniels blick höll mig som sagt lugn. Den blicken är en blick man inte glömmer.
Timmys blick däremot har en enorm energi i sig. Varje gång han tittar på en så gör han det till 110%, precis som han gjorde allt annat. Man kände verkligen energin i hans blick, det där levnadsglada som jag fastnade så för hos honom. Han älskade, och älskar förhoppningsvis fortfarande, livet. Det var det jag kände varje gång han tittade på mig. Energi, positiv energi. Energi som jag önskade var min många gånger.
Przybyla-bröderna är ett fenomen som kretsat väldigt mycket i mitt huvud sedan drömmen i förrgår natt. Varför har vi ingen kontakt? Varför har jag ingen kontakt med någon från gymnasiet/högstadiet? Jag har några nummer kvar, men jag är lite för feg för att försöka ta kontakt på allvar igen. Jag vet inte vad de har för bild av mig, och framförallt så är jag osäker på vad jag har för bild av mig själv runt dem. Blir jag kanske den där unge, oseriösa killen som jag var på gymnasiet? Eller kan jag hålla fast vid vad Robert beskrev mig som en gång? Belevad, mogen, socialt kompetent? Jag vill ha kvar Ternstedt och Przybyla-bröderna i mitt liv, trots att vi inte umgåtts på väldigt länge så innebär det de gav mig under skoltiden mer än det mesta som hänt mig, trots att jag förmodligen för det mesta var enormt påfrestande.
Nåväl, jag mår bra som jag lever nu, trots att mycket tid och kraft går åt till skola, RFSL Ungdom och Ookami. Men jag trivs med mycket i mitt liv. Jag har nu många vänner i mitt liv som är oumbärliga. De skulle jag inte för mitt liv byta bort för något annat, men det jag hade under gymnasietiden kändes bra också, och känns fortfarande bra när man tänker på det.
Långt och filosofiskt inlägg det här. Men vem behöver inte skriva av sig ibland?
måndag 4 januari 2010
Dagens mardröm
I natt drömde jag en mardröm som var en sån där dröm som man vaknade ur och inte riktigt visste om det hade hänt eller inte. De som var huvudpersoner i drömmen (förutom mig själv) var tvillingarna Daniel och Timmy Przybyla som jag gick i samma klass som under högstadiet, och som jag var rätt bra kamrat till under större delen av gymnasiet.
Vi var någonstans i Karlstad. Jag har för mig att det var Residenstorget. De stod på en båt som var på väg ner i en sluss. Båten var stor och vit, och jag satt på kanten av slussen och dinglade med benen medans jag och tvillingarna pratade om politik, har jag för mig.
Plötsligt, av någon anledning så lyckas jag tappa min plånbok i vattnet. "Asch" tänker jag, men blir inte speciellt förargad, då jag uppenbarligen inte hade något viktigt alls i den. Men Daniel däremot, han blir eld och lågor och bestämmer sig för att hoppa i vattnet och hämta min plånbok. Ytterst dum idé då man inte riktigt kan simma hur som helst i en sluss som håller på att tömmas.
Där kan man tro att drömmen är slut, och det var den första gången. Jag vaknade med ett ryck och ett skrämt andetag hemma hos Gustaf. Första gången kunde dock mitt medvetande uppenbarligen skilja på dröm och verklighet.
Nåväl, jag somnar om och drömmer samma sak igen, men vaknar inte när Daniel hoppar i slussen. Dock förflyttas jag och helt plötsligt så är vi på något sorts nyårsparty. Jag är där, några andra jag känner samt Timmy. Nyårsfirandet är inte riktigt så party som det borde vara, och undermedvetet så är jag medveten om varför. Det är första gången som vi firar nyår utan Daniel. Jag och Timmy mår inte det minsta bra (av förklarliga skäl), och vi tröstar varandra hela natten. Sen så byter vi lokal igen.
Det är typ 1 år efter och jag och Timmy är hos en avlägsen släkting till mig i Kanada (ja, jag har släkt där). Vi är ihop och Timmy sörjer fortfarande Daniel fruktansvärt mycket. Min kanadensiska släkting bestämmer sig för att flytta till Sverige av någon anledning, fråga mig inte varför. Hela detta kapitel av drömmen är väldigt suddigt.
Sista scenen är på ett fält någonstans i närheten av Åmål. Jag och Timmy går omkring och pratar mest. Av någon anledning så går vi väldigt långt bort från varandra. Ungefär 3-4 meters mellanrum. Men ju mer vi pratar desto närmre kommer vi varandra. Det sista vi pratar om är Daniel innan jag tar Timmy i handen och stannar honom. Jag är nervös och stammar något om att jag velat säga något länge och liknande, men får inget vettigt ur mig. Timmy ser ut som ett frågetecken.
Efter några minuters stammande utan att få något ordentligt sagt så går jag resolut ner på knä och trollar fram en liten svart box med en ring i och friar till honom... Det sista i denna scenen är att Timmy stammar något som låter jakande (men jag är inte säker) i typ 30 sekunder och sen svimmar.
Där vaknar jag och är fullständigt övertygad om att hela drömmen är sann. Klockan var då 05.40 och jag kunde inte somna om, eftersom jag var fullt övertygad om att Daniel var död. Jag grät en stund, vilket var skönt. Sen så började hjärnan nysta runt i drömmen och insåg att det var just det, en dröm.
Det är en konstig dröm. Jag har inte träffat Timmy och Daniel sen gymnasiet, i stort sett. I högstadiet var jag i och för sig förälskad i Daniel, men det är väldigt längesedan nu. Daniel hörde jag av senast under nyårsafton eller julafton, om jag inte minns fel. Timmy, däremot, var det längesedan jag hörde något från. Får kolla om de finns på ansiktsboken.
Nåväl, så kan en natt se ut för mig.
Puss & Kram, Väderkvarn!
Vi var någonstans i Karlstad. Jag har för mig att det var Residenstorget. De stod på en båt som var på väg ner i en sluss. Båten var stor och vit, och jag satt på kanten av slussen och dinglade med benen medans jag och tvillingarna pratade om politik, har jag för mig.
Plötsligt, av någon anledning så lyckas jag tappa min plånbok i vattnet. "Asch" tänker jag, men blir inte speciellt förargad, då jag uppenbarligen inte hade något viktigt alls i den. Men Daniel däremot, han blir eld och lågor och bestämmer sig för att hoppa i vattnet och hämta min plånbok. Ytterst dum idé då man inte riktigt kan simma hur som helst i en sluss som håller på att tömmas.
Där kan man tro att drömmen är slut, och det var den första gången. Jag vaknade med ett ryck och ett skrämt andetag hemma hos Gustaf. Första gången kunde dock mitt medvetande uppenbarligen skilja på dröm och verklighet.
Nåväl, jag somnar om och drömmer samma sak igen, men vaknar inte när Daniel hoppar i slussen. Dock förflyttas jag och helt plötsligt så är vi på något sorts nyårsparty. Jag är där, några andra jag känner samt Timmy. Nyårsfirandet är inte riktigt så party som det borde vara, och undermedvetet så är jag medveten om varför. Det är första gången som vi firar nyår utan Daniel. Jag och Timmy mår inte det minsta bra (av förklarliga skäl), och vi tröstar varandra hela natten. Sen så byter vi lokal igen.
Det är typ 1 år efter och jag och Timmy är hos en avlägsen släkting till mig i Kanada (ja, jag har släkt där). Vi är ihop och Timmy sörjer fortfarande Daniel fruktansvärt mycket. Min kanadensiska släkting bestämmer sig för att flytta till Sverige av någon anledning, fråga mig inte varför. Hela detta kapitel av drömmen är väldigt suddigt.
Sista scenen är på ett fält någonstans i närheten av Åmål. Jag och Timmy går omkring och pratar mest. Av någon anledning så går vi väldigt långt bort från varandra. Ungefär 3-4 meters mellanrum. Men ju mer vi pratar desto närmre kommer vi varandra. Det sista vi pratar om är Daniel innan jag tar Timmy i handen och stannar honom. Jag är nervös och stammar något om att jag velat säga något länge och liknande, men får inget vettigt ur mig. Timmy ser ut som ett frågetecken.
Efter några minuters stammande utan att få något ordentligt sagt så går jag resolut ner på knä och trollar fram en liten svart box med en ring i och friar till honom... Det sista i denna scenen är att Timmy stammar något som låter jakande (men jag är inte säker) i typ 30 sekunder och sen svimmar.
Där vaknar jag och är fullständigt övertygad om att hela drömmen är sann. Klockan var då 05.40 och jag kunde inte somna om, eftersom jag var fullt övertygad om att Daniel var död. Jag grät en stund, vilket var skönt. Sen så började hjärnan nysta runt i drömmen och insåg att det var just det, en dröm.
Det är en konstig dröm. Jag har inte träffat Timmy och Daniel sen gymnasiet, i stort sett. I högstadiet var jag i och för sig förälskad i Daniel, men det är väldigt längesedan nu. Daniel hörde jag av senast under nyårsafton eller julafton, om jag inte minns fel. Timmy, däremot, var det längesedan jag hörde något från. Får kolla om de finns på ansiktsboken.
Nåväl, så kan en natt se ut för mig.
Puss & Kram, Väderkvarn!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)