För mindre än en månad sedan så uppmärksammade vi i Ung Vänster Värmland IDAHO, Internationella dagen mot homofobi. Under den manifestation vi genomförde så fick jag några frågor om det verkligen behövdes en dag mot homofobi. Svaret blev alldeles tydligt för bara några timmar sedan.
I P1:s program Kaliber diskuterades det med flera religiösa ungdomsorganisationer, som idag får statsbidrag från Ungdomsstyrelsen. Bland dessa fanns Pingst Ung, Sveriges Unga Katoliker, Sveriges Unga Muslimer med flera. Dessa organisationers företrädare sade att som homosexuell i deras organisationer så blir man utsatt för disciplinära samtal, inskränkta möjligheter och man blir uppmanad att leva i celibat.
Ungdomsstyrelsens bidrag ska gå till organisationer som främjar demokratisk fostran, enligt Ungdomsstyrelsen. Jag vet inte riktigt om jag skulle vilja se utfrysning, trakasserier och negativ särbehandling som demokratisk fostran. Uppenbarligen har något gått fruktansvärt snett.
De senaste åren har flertalet undersökningar gjort av Ungdomsstyrelsen, RFSL Ungdom och andra om HBT-ungdomars psykiska hälsa. Varje studie har kommit fram till samma sak: Någonting är riktigt illa i dagens samhälle. HBT-ungdomar saknar sociala mötesplatser, har högre självmordsstatistik än andra ungdomar och litar mycket mindre än andra på polismyndigheter och sjukvård. Någonstans har någonting gått fruktansvärt snett.
Kan det bero på att staten via Ungdomsstyrelsen främjar homofobi? Främjar organisationer som försöker "bota" homosexuella genom demonutdrivning? Jag tror det. Om Ungdomsstyrelsen verkligen står på demokratins sida så är det dags att göra något nu. Dra in bidragen för samtliga organisationer som inte följer de regler som finns. Demokratin är det viktigaste vi har i vårt samhälle, och Ungdomsstyrelsen måste, precis som alla människor som lever i vårt samhälle, värna om den.
Leve Demokratin!
Felix Königs Debattartikel
Programmet Kaliber
Visar inlägg med etikett Ilska. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ilska. Visa alla inlägg
tisdag 8 juni 2010
torsdag 3 juni 2010
Okonstruktivitet & Livsfilosofi á la Eli nr 4
Ja, det är vad det här inlägget kommer att innehålla.
Vad har egentligen hänt i mitt liv sen jag blev effektivt utkastad och utfryst tro? Jo, det ska jag tala om för er: Jag har förlorat tron på sakspecifika förbund, i sin helhet. Det finns nog endast ett sakspecifikt förbund kvar som jag faktiskt fortfarande tror på, och det, mina vänner, är Sverok, där man faktiskt inte försöker "härskarteknika" ut folk som tycker annorlunda.
Jag har också blivit en mycket mer "konfliktkåt" människa, och drar mig inte längre från att lösa konflikter med kalla ord och rätt så hårda åthutelser. Äntligen kan man vara ärlig med sina syften och mål, vilket jag inte kunde tidigare.
Äntligen kan man se själva konflikten ur ett större perspektiv och inse att jag faktiskt hade rätt och alla inblandade betedde sig mindre värdigt. Återigen, härskartekniker for the win, uppenbarligen.
Och sen, sist men inte minst: Makt går folk åt huvudet, vare sig man märker det eller inte, och folk med makt tar sig friheten att ge andra råd och tips. Jag säger tack, men nej tack.
Över och ut.
Livsfilosofi á la Eli nr 4:
Alla organisationer och personer som det är lätt att sprida rykten om förtjänar att få rykten spridda om sig.
Vad har egentligen hänt i mitt liv sen jag blev effektivt utkastad och utfryst tro? Jo, det ska jag tala om för er: Jag har förlorat tron på sakspecifika förbund, i sin helhet. Det finns nog endast ett sakspecifikt förbund kvar som jag faktiskt fortfarande tror på, och det, mina vänner, är Sverok, där man faktiskt inte försöker "härskarteknika" ut folk som tycker annorlunda.
Jag har också blivit en mycket mer "konfliktkåt" människa, och drar mig inte längre från att lösa konflikter med kalla ord och rätt så hårda åthutelser. Äntligen kan man vara ärlig med sina syften och mål, vilket jag inte kunde tidigare.
Äntligen kan man se själva konflikten ur ett större perspektiv och inse att jag faktiskt hade rätt och alla inblandade betedde sig mindre värdigt. Återigen, härskartekniker for the win, uppenbarligen.
Och sen, sist men inte minst: Makt går folk åt huvudet, vare sig man märker det eller inte, och folk med makt tar sig friheten att ge andra råd och tips. Jag säger tack, men nej tack.
Över och ut.
Livsfilosofi á la Eli nr 4:
Alla organisationer och personer som det är lätt att sprida rykten om förtjänar att få rykten spridda om sig.
fredag 7 maj 2010
Tjofräs!!!
Tjofräs!!! Nu tar bloggfascisten i mig över igen! Bloggfascisten är en sån typ som skriver blogginlägg helt utan mening, för att jag inte har något bättre för mig.
Jag loggade in på QX idag, som så många andra dagar. Det är ingen ovanligthet, faktiskt. För er oinvigda så är QX ett gaycommunity här på nätet. Där ser jag att någon har vart inne och tittat på min presentation. Eller, ganska många har varit inne och tittat, men fokus ligger nu på en specifik. Denna specifika människa är en person som jag har haft en ovanligt hård dispyt med, och som har sagt att hen inte vill ha mer med mig att göra? Hmmm, hur kommer det sig då att hen tittar till min pres från och till? Enormt intressant. Så, den mer reaktionära delen i mig får mig självklart att kasta iväg ett lite PM till henom och fråga hur hen mår och så vidare. Allt i väldigt trevliga ordalag och beter mig som folk och hela fadderullan. Dock vet jag att hen kommer att störa sig så enormt på det, och jag kan inte låta bli att njuta lite av det. Jag vet, jag är en dålig människa, man får inte irritera andra, bla bla bla, men sanningen är den att skadeglädje är, om inte den enda sanna glädjen, en väldigt skön känsla då och då. Och jag vill inte på något sätt att hen ska må dåligt. Jag vill bara se till att hen beter sig som folk.
Visst, min mer uppfostrade sida sa åt mig att inte skicka de där två meningarna, eftersom hen har tydligt markerat att hen inte vill ha med mig att göra. Men jag ska erkänna: Det senaste året har mitt samvete krympt till näst intill obefintligt, så det var inga svårigheter att pressa ner de tankarna i skosulorna.
Jag är, som sagt en dålig människa, men när folk beter sig som barnungar förtjänar de inte bättre.
Jag loggade in på QX idag, som så många andra dagar. Det är ingen ovanligthet, faktiskt. För er oinvigda så är QX ett gaycommunity här på nätet. Där ser jag att någon har vart inne och tittat på min presentation. Eller, ganska många har varit inne och tittat, men fokus ligger nu på en specifik. Denna specifika människa är en person som jag har haft en ovanligt hård dispyt med, och som har sagt att hen inte vill ha mer med mig att göra? Hmmm, hur kommer det sig då att hen tittar till min pres från och till? Enormt intressant. Så, den mer reaktionära delen i mig får mig självklart att kasta iväg ett lite PM till henom och fråga hur hen mår och så vidare. Allt i väldigt trevliga ordalag och beter mig som folk och hela fadderullan. Dock vet jag att hen kommer att störa sig så enormt på det, och jag kan inte låta bli att njuta lite av det. Jag vet, jag är en dålig människa, man får inte irritera andra, bla bla bla, men sanningen är den att skadeglädje är, om inte den enda sanna glädjen, en väldigt skön känsla då och då. Och jag vill inte på något sätt att hen ska må dåligt. Jag vill bara se till att hen beter sig som folk.
Visst, min mer uppfostrade sida sa åt mig att inte skicka de där två meningarna, eftersom hen har tydligt markerat att hen inte vill ha med mig att göra. Men jag ska erkänna: Det senaste året har mitt samvete krympt till näst intill obefintligt, så det var inga svårigheter att pressa ner de tankarna i skosulorna.
Jag är, som sagt en dålig människa, men när folk beter sig som barnungar förtjänar de inte bättre.
torsdag 25 mars 2010
Bitter? Jag? Nej då... Eller?
Trots att jag har haft en väldigt soft vecka hittills så kan jag inte låta bli att känna bitterheten välla upp och stå mig upp i halsen. Visst, en del tycker som de tycker, men när man har så allvarliga anklagelser mot någon som en del har mot mig för tillfället får man fan ha ryggraden att polisanmäla!
Och att jag får veta merdelen av samtliga anklagelser mot mig i det här fallet i andra eller tredje hand är också det skamligt! Kan ni inte konfrontera mig så är ni inte värda ett dugg i min bok!
Jag har de senaste två veckorna upptäckt saker som jag önskar jag hade upptäckt långt tidigare, så att jag inte hade engagerat mig så djupt. Jag kan härmed heligt lova att organisationen i fråga inte kommer att få se ett dyft av mig eller mitt engagemang. Var rak, var ärlig och snacka inte om mig bakom ryggen. Och jag skulle se det som en fördel om man inte heller hugger mig i ryggen vid första bästa tillfälle. Ryggradslöst och skamligt, säger jag er!
Som ni förstår är jag mer än bara bitter. Nu är jag, mina kära läsare, fly förbannad och det ska rätt mycket till för att jag ska bli så arg som jag är nu. Ilska är en infektion i en människa. En infektion som ligger och pyr och inte riktigt slår ut i full blom förrän den där sista droppen kommer. Och nu har den kommit. Dock känns infektionen härlig. Härligt att äntligen kunna släppa ut och säga att jag faktiskt är arg, och agera utefter det. Nu är det helt enkelt nog. Ingen mer hjälp från min sida, tack så mycket. Jag har gjort mitt sista drag i organisationen per idag. Punkt slut.
Och att jag får veta merdelen av samtliga anklagelser mot mig i det här fallet i andra eller tredje hand är också det skamligt! Kan ni inte konfrontera mig så är ni inte värda ett dugg i min bok!
Jag har de senaste två veckorna upptäckt saker som jag önskar jag hade upptäckt långt tidigare, så att jag inte hade engagerat mig så djupt. Jag kan härmed heligt lova att organisationen i fråga inte kommer att få se ett dyft av mig eller mitt engagemang. Var rak, var ärlig och snacka inte om mig bakom ryggen. Och jag skulle se det som en fördel om man inte heller hugger mig i ryggen vid första bästa tillfälle. Ryggradslöst och skamligt, säger jag er!
Som ni förstår är jag mer än bara bitter. Nu är jag, mina kära läsare, fly förbannad och det ska rätt mycket till för att jag ska bli så arg som jag är nu. Ilska är en infektion i en människa. En infektion som ligger och pyr och inte riktigt slår ut i full blom förrän den där sista droppen kommer. Och nu har den kommit. Dock känns infektionen härlig. Härligt att äntligen kunna släppa ut och säga att jag faktiskt är arg, och agera utefter det. Nu är det helt enkelt nog. Ingen mer hjälp från min sida, tack så mycket. Jag har gjort mitt sista drag i organisationen per idag. Punkt slut.
måndag 8 mars 2010
"Att hänga ut" eller "8+4=1?"
Uppenbarligen har jag blivit väldigt bra på att hänga ut folk i bloggen det senaste... Eller vänta nu, nej just det ja, det har jag faktiskt inte blivit. Det är ju mina kära läsare som hänger ut saker åt mig här eller på facebook. Så jag slipper det, skönt va?
Hur menar jag med det då? Jo, vi tar mitt inlägg per den 4:e mars i år som exempel. Där nämner jag en förening. Jag nämner inte vilken förening och jag nämner inga andra namn heller. Och jag lägger, min vana trogen, också ut en länk till min blogg på facebook. Denna länk får ett antal kommentarer, bland annat några småarga från personer som tycker att jag hängt ut föreningen i fråga.
Ding ding! Tänk efter nu. Jag har i efterhand frågat dem som vet hur mina föreningsengagemang ser ut om de kan utröna vilken förening detta handlar om, och de har sett ut som ett frågetecken, samtliga, och säger sedan "Hur ska vi veta det. Du är ju aktiv i 100 föreningar". Sen om man frågar den lilla inskränkta skaran som tror att mitt liv bara kretsar kring en förening, jo, då finns det kanske en chans att de gissar på just den föreningen som de tror hela mitt liv cirkulerar kring.
Så, för att rätta till alla begrepp: Det är inte JAG som hänger ut, det gör ni så bra själva.
Sedan för att komma till just det här med mina föreningsengagemang. Jag sitter för tillfället i 4 olika föreningsstyrelser och har förtroendeuppdrag i 8 andra. Ändå så är alla mina läsare uppenbarligen väldigt skarptänkta när det kommer till att lista ut vilka av dessa tolv (12!) föreningar det gäller när jag skriver om "föreningen" i min blogg. Detta finner jag ytterst intressant. Uppenbarligen fick ni lära er att 8+4=1. Någon måste ta ett allvarligt snack med era mattelärare.
Och det finns fler som reagerat på detta vis. Jag har fått frågan från flera ställen "Handlar det om Ookami" eller "Menar du L.I.K." och på de frågorna har jag svarat sanningsenligt. Ibland handlar det om Ookami, ibland handlar det om L.I.K.
Såg ni nu vad jag gjorde? Jag nämnde två föreningsnamn! Ve och fasa, världen kommer att gå under! Eller?
*10 sekunder senare*
Inga känningar av världens undergång än, så jag fortsätter att skriva tills jag blir bevisad motsatsen. Att hänga ut någon eller något är att skriva så enormt tydligt att det inte kan misstolkas av någon. Det handlar om att nämna namn, som jag nämnde Ookami och L.I.K. alldeles nyss. Nu var det inget negativt om dessa föreningar, de fungerar bra som de gör. Men jag visade på att folk har inte förstått, och de som har kopplat samman 1 och 1 och fått max 3 har förmodligen trott att alla kopplar på samma sätt. Fel. Alla tänker inte som ni gör, tack och lov.
Sedan, de som jag har pratat med om det här och faktiskt nämnt "föreningen" med namn håller med mig. Det som hände var inte sjysst mot medlemmarna och de anser att deras intressen har stått för risk att bli förskingrade. Då är det styrelsens uppgift, vår uppgift (ja, jag sitter fortfarande i styrelsen), att medvetandegöra våra medlemmar OCH vår revisor på detta. Jag valde att göra det via min blogg. Tål ni inte kritik som den jag gav i min blogg borde ni inte sitta i någon styrelse igen någonsin. För det är så med ideellt engagemang. Det är kul ibland, men oftast får man skit för att folk inte håller med. Den här gången höll inte jag med, och jag ansåg att föreningens verksamhet förskingrades. Jag vidtog åtgärder, för att föreningens medlemmars intresse skulle bevaras. Jag agerade som en styrelsemedlem borde ha gjort. Nu hänger jag inte ut föreningen, dock hänger jag ut er brist på respekt för föreningens medlemmar. Tänk på att ni sitter där ni sitter för att tjäna föreningens medlemmar, inget annat.
Hur menar jag med det då? Jo, vi tar mitt inlägg per den 4:e mars i år som exempel. Där nämner jag en förening. Jag nämner inte vilken förening och jag nämner inga andra namn heller. Och jag lägger, min vana trogen, också ut en länk till min blogg på facebook. Denna länk får ett antal kommentarer, bland annat några småarga från personer som tycker att jag hängt ut föreningen i fråga.
Ding ding! Tänk efter nu. Jag har i efterhand frågat dem som vet hur mina föreningsengagemang ser ut om de kan utröna vilken förening detta handlar om, och de har sett ut som ett frågetecken, samtliga, och säger sedan "Hur ska vi veta det. Du är ju aktiv i 100 föreningar". Sen om man frågar den lilla inskränkta skaran som tror att mitt liv bara kretsar kring en förening, jo, då finns det kanske en chans att de gissar på just den föreningen som de tror hela mitt liv cirkulerar kring.
Så, för att rätta till alla begrepp: Det är inte JAG som hänger ut, det gör ni så bra själva.
Sedan för att komma till just det här med mina föreningsengagemang. Jag sitter för tillfället i 4 olika föreningsstyrelser och har förtroendeuppdrag i 8 andra. Ändå så är alla mina läsare uppenbarligen väldigt skarptänkta när det kommer till att lista ut vilka av dessa tolv (12!) föreningar det gäller när jag skriver om "föreningen" i min blogg. Detta finner jag ytterst intressant. Uppenbarligen fick ni lära er att 8+4=1. Någon måste ta ett allvarligt snack med era mattelärare.
Och det finns fler som reagerat på detta vis. Jag har fått frågan från flera ställen "Handlar det om Ookami" eller "Menar du L.I.K." och på de frågorna har jag svarat sanningsenligt. Ibland handlar det om Ookami, ibland handlar det om L.I.K.
Såg ni nu vad jag gjorde? Jag nämnde två föreningsnamn! Ve och fasa, världen kommer att gå under! Eller?
*10 sekunder senare*
Inga känningar av världens undergång än, så jag fortsätter att skriva tills jag blir bevisad motsatsen. Att hänga ut någon eller något är att skriva så enormt tydligt att det inte kan misstolkas av någon. Det handlar om att nämna namn, som jag nämnde Ookami och L.I.K. alldeles nyss. Nu var det inget negativt om dessa föreningar, de fungerar bra som de gör. Men jag visade på att folk har inte förstått, och de som har kopplat samman 1 och 1 och fått max 3 har förmodligen trott att alla kopplar på samma sätt. Fel. Alla tänker inte som ni gör, tack och lov.
Sedan, de som jag har pratat med om det här och faktiskt nämnt "föreningen" med namn håller med mig. Det som hände var inte sjysst mot medlemmarna och de anser att deras intressen har stått för risk att bli förskingrade. Då är det styrelsens uppgift, vår uppgift (ja, jag sitter fortfarande i styrelsen), att medvetandegöra våra medlemmar OCH vår revisor på detta. Jag valde att göra det via min blogg. Tål ni inte kritik som den jag gav i min blogg borde ni inte sitta i någon styrelse igen någonsin. För det är så med ideellt engagemang. Det är kul ibland, men oftast får man skit för att folk inte håller med. Den här gången höll inte jag med, och jag ansåg att föreningens verksamhet förskingrades. Jag vidtog åtgärder, för att föreningens medlemmars intresse skulle bevaras. Jag agerade som en styrelsemedlem borde ha gjort. Nu hänger jag inte ut föreningen, dock hänger jag ut er brist på respekt för föreningens medlemmar. Tänk på att ni sitter där ni sitter för att tjäna föreningens medlemmar, inget annat.
fredag 5 mars 2010
Intressant.
Hmmm, inte för att ni kommer förstå men here goes.
Intressant... Jag känner ingen smärta kring det här, och ingen som helst sorg. Det har blivit så grymt avlägset att jag känner en viss frihet om det skulle behöva bli så. Att behöva bli fri på de premisser som är på G nu är kanske inte det bästa, men då får det vara så. Men mitt intresse har landat nedanför botten, och då fungerar det inte längre. Allt fungerar så länge det är kul, men för tillfället känner jag verkligen inte att det är roligt längre. Vissa saker kan man fortsätta med trots att det inte är kul eller roligt, men det här är en typisk sådan sak som inte fungerar så.
Plikt finns, men jag har aldrig varit en höjdare på att följa sådana. Så blir det som det känns att det blir nu så kommer jag köra raka spåret.
Intressant... Jag känner ingen smärta kring det här, och ingen som helst sorg. Det har blivit så grymt avlägset att jag känner en viss frihet om det skulle behöva bli så. Att behöva bli fri på de premisser som är på G nu är kanske inte det bästa, men då får det vara så. Men mitt intresse har landat nedanför botten, och då fungerar det inte längre. Allt fungerar så länge det är kul, men för tillfället känner jag verkligen inte att det är roligt längre. Vissa saker kan man fortsätta med trots att det inte är kul eller roligt, men det här är en typisk sådan sak som inte fungerar så.
Plikt finns, men jag har aldrig varit en höjdare på att följa sådana. Så blir det som det känns att det blir nu så kommer jag köra raka spåret.
torsdag 4 mars 2010
Och jag som trodde...
Och jag som trodde att jag var med i ett förbund och distrikt som var till för alla? Uppenbarligen hade man fel igen. Välkommen är man uppenbarligen icke om man inte trivs kring alkohol. Uppenbarligen kan man inte ha kul utan att inmundiga sådan, så uppenbarligen har jag inte kul förutom ca en eller två gånger per år... Intressant, jag tycker att jag har kul rätt så ofta. Men jag kanske hade fel, vem vet, ni är ju så mycket bättre än mig, så ni har säkert rätt. Jag har levt ett i allmänhet miserabelt liv utan någon som helst trevlig eller rolig situation, förutom när alkohol var inblandat, vilket kan räknas på handens 10 fingrar. Nåväl, tvingar ni mig till det så tvingar jag er till något annat. Kanske till att hitta en ersättare till mig? Vem vet, vem vet...
Så fan heller! Jag ämnar icke hänga med om det visar sig att alkohol ska medföras ELLER inmundigas under tiden. Eller, alkohol kan ju vara gott, men om det är så att fylla kommer att förekomma kan ni räkna bort mig ur samtliga lägen av föreningen. Jag älskar föreningen, men om den tar en sådan här vändning så tänker jag inte vara med längre.
Så fan heller! Jag ämnar icke hänga med om det visar sig att alkohol ska medföras ELLER inmundigas under tiden. Eller, alkohol kan ju vara gott, men om det är så att fylla kommer att förekomma kan ni räkna bort mig ur samtliga lägen av föreningen. Jag älskar föreningen, men om den tar en sådan här vändning så tänker jag inte vara med längre.
måndag 22 februari 2010
Trött...
Många av mina blogginlägg har just rubriken "Trött" med ett obestämt antal punkter efter sig.
Just den här gången beror inte tröttheten på något speciellt, mest på att jag inte sovit så länge idag. Var rätt uppe i varv när jag försökte sova igår så jag låg nog och ältade fram och tillbaka några timmar. Somnade runt 3-tiden, då jag sett hela "Bernard & Bianca i Australien" 2,5 gånger.
Jag har reflekterat lite över min blogg. Den fyller två funktioner i mitt liv. Den första, som jag är mer stolt över, är de tillfällen som jag bara skriver för att jag gillar att skriva. Det här inlägget är ett typiskt sådant tillfälle. Jag skriver för att jag får inspiration från en tanke, en bild, en idé, ett projekt, en händelse eller något annat. Jag skriver för att det är kul, helt enkelt. I denna kategori ingår också de inlägg där jag bara rabblar upp vad jag gjort under dagen eller liknande. Fast då är det mer på ett reflekterande sätt.
Sen kommer det som jag är mindre stolt över. Eller, mindre stolt är fel ordval. Snarare så skulle man kunna säga att de inläggen handlar mer om mig än min inspiration. Det är de inlägg jag kallar för avlastningar. För sanningen är den att detta inte är någon officiell blogg om mitt liv som kassör för RFSL Ungdom, mitt ordförandeskap i Ookami eller något annat av mina engagemang. Den här bloggen används av mig på det sätt jag känner att jag vill eller behöver använda den. Och ibland blir jag arg, ledsen, förbannad, sorgsen eller bara irriterad. Då behöver jag lasta av mig någonstans. Och det är alltid väldigt skönt att lasta av sig i det offentliga rummet, men inte använda namn på vem eller vad man är bitter på.
Varför är det så då? Jo för då får man den bekräftelse som man för det mesta behöver känna när man är nere. Jag går in på bloggen och ser att någon faktiskt bryr sig om hur jag känner och om jag mår dåligt. För det mesta får man den bekräftelsen IRL, men tyvärr är jag då och då rätt duktig på att dölja hur jag känner. Därav skriver jag ibland att jag är arg eller ledsen på folk, utan att nämna deras namn. För jag behöver få ur mig ilskan, och tro mig, det är bättre att jag gör det på internet än IRL. Jag har haft aggressionsproblem tidigare, och jag är livrädd att de ska dyka upp igen.
På tall om mina tidigare aggressionsproblem så har jag gått igenom flera stadier av att hantera dem. Under grundskolan så hanterade jag dem inte. Jag bara släppte lös när jag blev arg, var våldsam och fruktansvärd som människa i allmänhet. Under gymnasietiden så arbetade jag omedvetet med att stänga öronen mot allt som gjorde mig arg och intalade mig att allt var bra. Visst, jag blev en lättare människa att leva med, men jag mådde inte bra själv.
Under folkhögskoletiden så började jag med avlastningsmetoden. Men inte via blogg, nej nej. Jag snackade istället skit. Jag snackade sådana otroliga mängder med skit så jag skäms över det. Jag ägnade förmodligen cirka 12 timmar om dagen till skitsnack, förutom på helgerna då det eskalerade och ökade till 15 timmar per dygn, cirka. Jag trivdes innerst inne inte med mig själv, och många av mina vänner fick höra min ständiga rännil av skit. Så efter ett tag kom jag fram till att det inte var någon höjdare.
Nu, sedan 2007, så avlastar jag mig då och då via min blogg. Då och då kan det hända att det spiller över och jag eventuellt sårar någon via bloggen, vilket inte är min direkta mening. Det är självterapi jag håller på med här, inget annat, och jag är noggrann med att inte nämna namn, eller ens initialer, när det är känsliga inlägg.
Och ibland kan det innebära att jag tror för mycket om mig själv IRL. Visst, jag vet att jag är jävligt bra på det jag gör, alltså mitt arbete i mina olika föreningar. Men då och då kan det spilla över även där. Jag blandar ihop min roll som kassör i RFSL Ungdom Karlstad med min ordförande roll i Ookami och då kan det bli fel. Ordförandens roll är som den som ska hålla ihop styrelsen och vara medlare då det behövs, och jag kan nog, med svansen mellan benen säga att jag varit p väg att ta den rollen i föreningar där jag inte ens är i närheten av den rollen, och det ber jag om ursäkt för, om någon har tagit illa vid sig. Allt jag gör IRL gör jag för att alla som jag bryr mig om ska må så bra som möjligt, och jag vet av egen erfarenhet att man inte mår bra av konflikter av någon sort.
Kram på er!
(Oj vad långt det blev... Men så kan det gå när man har mycket inspiration. :-D)
Just den här gången beror inte tröttheten på något speciellt, mest på att jag inte sovit så länge idag. Var rätt uppe i varv när jag försökte sova igår så jag låg nog och ältade fram och tillbaka några timmar. Somnade runt 3-tiden, då jag sett hela "Bernard & Bianca i Australien" 2,5 gånger.
Jag har reflekterat lite över min blogg. Den fyller två funktioner i mitt liv. Den första, som jag är mer stolt över, är de tillfällen som jag bara skriver för att jag gillar att skriva. Det här inlägget är ett typiskt sådant tillfälle. Jag skriver för att jag får inspiration från en tanke, en bild, en idé, ett projekt, en händelse eller något annat. Jag skriver för att det är kul, helt enkelt. I denna kategori ingår också de inlägg där jag bara rabblar upp vad jag gjort under dagen eller liknande. Fast då är det mer på ett reflekterande sätt.
Sen kommer det som jag är mindre stolt över. Eller, mindre stolt är fel ordval. Snarare så skulle man kunna säga att de inläggen handlar mer om mig än min inspiration. Det är de inlägg jag kallar för avlastningar. För sanningen är den att detta inte är någon officiell blogg om mitt liv som kassör för RFSL Ungdom, mitt ordförandeskap i Ookami eller något annat av mina engagemang. Den här bloggen används av mig på det sätt jag känner att jag vill eller behöver använda den. Och ibland blir jag arg, ledsen, förbannad, sorgsen eller bara irriterad. Då behöver jag lasta av mig någonstans. Och det är alltid väldigt skönt att lasta av sig i det offentliga rummet, men inte använda namn på vem eller vad man är bitter på.
Varför är det så då? Jo för då får man den bekräftelse som man för det mesta behöver känna när man är nere. Jag går in på bloggen och ser att någon faktiskt bryr sig om hur jag känner och om jag mår dåligt. För det mesta får man den bekräftelsen IRL, men tyvärr är jag då och då rätt duktig på att dölja hur jag känner. Därav skriver jag ibland att jag är arg eller ledsen på folk, utan att nämna deras namn. För jag behöver få ur mig ilskan, och tro mig, det är bättre att jag gör det på internet än IRL. Jag har haft aggressionsproblem tidigare, och jag är livrädd att de ska dyka upp igen.
På tall om mina tidigare aggressionsproblem så har jag gått igenom flera stadier av att hantera dem. Under grundskolan så hanterade jag dem inte. Jag bara släppte lös när jag blev arg, var våldsam och fruktansvärd som människa i allmänhet. Under gymnasietiden så arbetade jag omedvetet med att stänga öronen mot allt som gjorde mig arg och intalade mig att allt var bra. Visst, jag blev en lättare människa att leva med, men jag mådde inte bra själv.
Under folkhögskoletiden så började jag med avlastningsmetoden. Men inte via blogg, nej nej. Jag snackade istället skit. Jag snackade sådana otroliga mängder med skit så jag skäms över det. Jag ägnade förmodligen cirka 12 timmar om dagen till skitsnack, förutom på helgerna då det eskalerade och ökade till 15 timmar per dygn, cirka. Jag trivdes innerst inne inte med mig själv, och många av mina vänner fick höra min ständiga rännil av skit. Så efter ett tag kom jag fram till att det inte var någon höjdare.
Nu, sedan 2007, så avlastar jag mig då och då via min blogg. Då och då kan det hända att det spiller över och jag eventuellt sårar någon via bloggen, vilket inte är min direkta mening. Det är självterapi jag håller på med här, inget annat, och jag är noggrann med att inte nämna namn, eller ens initialer, när det är känsliga inlägg.
Och ibland kan det innebära att jag tror för mycket om mig själv IRL. Visst, jag vet att jag är jävligt bra på det jag gör, alltså mitt arbete i mina olika föreningar. Men då och då kan det spilla över även där. Jag blandar ihop min roll som kassör i RFSL Ungdom Karlstad med min ordförande roll i Ookami och då kan det bli fel. Ordförandens roll är som den som ska hålla ihop styrelsen och vara medlare då det behövs, och jag kan nog, med svansen mellan benen säga att jag varit p väg att ta den rollen i föreningar där jag inte ens är i närheten av den rollen, och det ber jag om ursäkt för, om någon har tagit illa vid sig. Allt jag gör IRL gör jag för att alla som jag bryr mig om ska må så bra som möjligt, och jag vet av egen erfarenhet att man inte mår bra av konflikter av någon sort.
Kram på er!
(Oj vad långt det blev... Men så kan det gå när man har mycket inspiration. :-D)
söndag 21 februari 2010
Nu får det vara nog!
Japp, idag nådde mitt tålamod botten. Inget tålamod kvar alls!
Nu får det vara nog, kära läsare! Jag känner ett gäng människor som uppenbarligen har en del konflikter mellan sig. Det är väl fullt förståeligt om man inte gillar alla människor i sin närhet, men...
SLUTA LASTA AV ALLT SKITSNACK PÅ MIG!!! Nu har jag hört skit från 4 olika håll åt 4 olika håll (dock aldrig på mig), samtliga på människor jag tycker om. Kan ni inte hålla era konflikter för er själva eller faktiskt be om hjälp för att lösa den så behöver ni inte prata med mig mer.
Jag är fruktansvärt allvarlig. Får jag höra det minsta mer med obefogat gnäll från någon av er fyra så kommer jag att påbörja ett avancerat parti med uppsägande av kontakter!
Nu får det vara nog, kära läsare! Jag känner ett gäng människor som uppenbarligen har en del konflikter mellan sig. Det är väl fullt förståeligt om man inte gillar alla människor i sin närhet, men...
SLUTA LASTA AV ALLT SKITSNACK PÅ MIG!!! Nu har jag hört skit från 4 olika håll åt 4 olika håll (dock aldrig på mig), samtliga på människor jag tycker om. Kan ni inte hålla era konflikter för er själva eller faktiskt be om hjälp för att lösa den så behöver ni inte prata med mig mer.
Jag är fruktansvärt allvarlig. Får jag höra det minsta mer med obefogat gnäll från någon av er fyra så kommer jag att påbörja ett avancerat parti med uppsägande av kontakter!
Årsmöte igen.
Nu börjar vi komma till slutet av årsmötestiderna. Bara två årsmöten kvar att klara av. Det ena, RFSL Ungdoms kongress, ser jag fram emot hur mycket som helst, men det är inte förrän i slutet på mars.
Det andra, RFSL Värmlands årsmöte, ser jag inte fram emot det minsta. Det finns ett väldigt tydligt skäl till det, nämligen: Konflikter.
Årsmötet kommer att vara kantat av konflikter, dramaqueens och barnsligheter, vilket jag inte ser fram emot. Jag vädjar återigen till folk som kan vara berörda att rösta utefter föreningens bästa och inte era egna personliga intressen. Detta för att HBT-kampen ska fortsätta att flyta på här i Värmland.
Och en sak som inte gör det bättre på något vis är att årsmötet för RFSL Värmland är idag...
Det andra, RFSL Värmlands årsmöte, ser jag inte fram emot det minsta. Det finns ett väldigt tydligt skäl till det, nämligen: Konflikter.
Årsmötet kommer att vara kantat av konflikter, dramaqueens och barnsligheter, vilket jag inte ser fram emot. Jag vädjar återigen till folk som kan vara berörda att rösta utefter föreningens bästa och inte era egna personliga intressen. Detta för att HBT-kampen ska fortsätta att flyta på här i Värmland.
Och en sak som inte gör det bättre på något vis är att årsmötet för RFSL Värmland är idag...
fredag 19 februari 2010
En avlastning
Som ni vet så fungerar min blogg då och då som avlastning när jag har mycket känslor i mig, och idag är en sån dag, så här kommer avlastningen:
JAG HATAR BÖGAR!!! Detta kan verka paradoxalt, då jag själv benämner mig som bög, men jag blir så förbannat trött på alla intriger och svängar och rundor och allt förbannat skitsnack som jag endast träffat på i bögvärlden! Vad FAN är det med er! Har ni svårt för varandra, inta en professionell inställning, håll er ifrån varandra och PRATA INTE OM VARANDRA!!!
Nu finns det en rätt stor risk att vissa av mina läsare kanske känner sig träffade, och förmodligen bör ni känna er precis så träffade som ni känner er! Det är DÅLIG stil att hålla på som ni gör mot oss som faktiskt vill ha en demokratisk, sjysst förening!
Så ta er i kragen, lös era fucking jävla problem, inta en professionell inställning till varandra och SLUTA SNACKA SKIT!!! Det är såna som ni som drar ner HBT-kampen till snigelfart.
Och vad ni än gör så ligger mitt hjärta hos föreningen. Om ni tror att jag är en så pass bra vän att jag skulle ta er sida i konflikten så tror ni fel. Jag kommer att göra det som jag ser som det bästa för föreningens fortlevnad och bestånd. Varför undrar ni? Därför att jag är skyldig föreningen mitt liv och mitt hjärta kommer för evigt att ägas av föreningen.
JAG HATAR BÖGAR!!! Detta kan verka paradoxalt, då jag själv benämner mig som bög, men jag blir så förbannat trött på alla intriger och svängar och rundor och allt förbannat skitsnack som jag endast träffat på i bögvärlden! Vad FAN är det med er! Har ni svårt för varandra, inta en professionell inställning, håll er ifrån varandra och PRATA INTE OM VARANDRA!!!
Nu finns det en rätt stor risk att vissa av mina läsare kanske känner sig träffade, och förmodligen bör ni känna er precis så träffade som ni känner er! Det är DÅLIG stil att hålla på som ni gör mot oss som faktiskt vill ha en demokratisk, sjysst förening!
Så ta er i kragen, lös era fucking jävla problem, inta en professionell inställning till varandra och SLUTA SNACKA SKIT!!! Det är såna som ni som drar ner HBT-kampen till snigelfart.
Och vad ni än gör så ligger mitt hjärta hos föreningen. Om ni tror att jag är en så pass bra vän att jag skulle ta er sida i konflikten så tror ni fel. Jag kommer att göra det som jag ser som det bästa för föreningens fortlevnad och bestånd. Varför undrar ni? Därför att jag är skyldig föreningen mitt liv och mitt hjärta kommer för evigt att ägas av föreningen.
lördag 6 februari 2010
Stockholm har intagits
Sitter hemma hos L och slappar framför TV:n. L, P och vänner är ute på random gayclub, vilket är trevligt. Hade hängt med om jag inte hade haft ett enormt behov av att vara skarp imorgon.
Var med om en sak på onsdagscaféet i onsdags också. Fruktansvärt obehagligt. Jag brukar inte skriva om mitt flummeri med energier, auror och annat här på bloggen, men nu får jag göra det för att ni ska förstå.
Jag är lite new age av mig, trots att jag benämner mig som ateist. Jag tror på människors energier och auror och att man kan känna en persons sinnesstämning utan att faktiskt se eller höra personen. Jag själv är väldigt duktig på att känna av människors energier, dock är jag värdelös på att kontrollera mina egna. Åter till händelsen i onsdags:
Jag satt inne i mötesrummet på lokalen och skrev lite men kände att något var fel. I samband med det så hör jag K:s röst från cafét, så jag går för att kolla vad som händer. Och jag har aldrig gått in i en så grymt otrevlig energi. Eller, den var inte otrevlig, snarare frånskjutande. Personen som utstrålade denna energi ville ta K i nacken och kasta ut henne.
Jag som vet att K är känslig för energier, precis som jag, så försökte jag att vara lite diplomatisk och faktiskt agera utefter styrelsens beslut, trots att personen i fråga hade brutit mot dessa bestämmelser från scratch med sin inställning. Men icke. Istället flyger personen på mig och börjar skälla på mig och kalla mig naiv och annat befängt. Då slog det slint för mig.
Jag har inte varit så arg på länge, så jag satte stop för hela situationen på en gång genom att höja rösten och faktiskt utnyttja den auktoritet jag har genom min storlek, min röstkontroll, mitt kroppspråk, min befattning i båda föreningarna samt att jag stod upp och den andra personen satt ner. Inte helt okej att göra det, men jag var så arg.
Tack och lov kom vår ordförande in senare och bad K om ursäkt och sa att personen i fråga hade agerat utanför sina befogenheter, och det gjorde mig lugnare, men fortfarande så måste vi tygla personen i fråga. Annars finns det potential till feta konflikter i framtiden.
Lillebror ringde mig idag för övrigt. Det vart trevligt får man säga. :-)
Var med om en sak på onsdagscaféet i onsdags också. Fruktansvärt obehagligt. Jag brukar inte skriva om mitt flummeri med energier, auror och annat här på bloggen, men nu får jag göra det för att ni ska förstå.
Jag är lite new age av mig, trots att jag benämner mig som ateist. Jag tror på människors energier och auror och att man kan känna en persons sinnesstämning utan att faktiskt se eller höra personen. Jag själv är väldigt duktig på att känna av människors energier, dock är jag värdelös på att kontrollera mina egna. Åter till händelsen i onsdags:
Jag satt inne i mötesrummet på lokalen och skrev lite men kände att något var fel. I samband med det så hör jag K:s röst från cafét, så jag går för att kolla vad som händer. Och jag har aldrig gått in i en så grymt otrevlig energi. Eller, den var inte otrevlig, snarare frånskjutande. Personen som utstrålade denna energi ville ta K i nacken och kasta ut henne.
Jag som vet att K är känslig för energier, precis som jag, så försökte jag att vara lite diplomatisk och faktiskt agera utefter styrelsens beslut, trots att personen i fråga hade brutit mot dessa bestämmelser från scratch med sin inställning. Men icke. Istället flyger personen på mig och börjar skälla på mig och kalla mig naiv och annat befängt. Då slog det slint för mig.
Jag har inte varit så arg på länge, så jag satte stop för hela situationen på en gång genom att höja rösten och faktiskt utnyttja den auktoritet jag har genom min storlek, min röstkontroll, mitt kroppspråk, min befattning i båda föreningarna samt att jag stod upp och den andra personen satt ner. Inte helt okej att göra det, men jag var så arg.
Tack och lov kom vår ordförande in senare och bad K om ursäkt och sa att personen i fråga hade agerat utanför sina befogenheter, och det gjorde mig lugnare, men fortfarande så måste vi tygla personen i fråga. Annars finns det potential till feta konflikter i framtiden.
Lillebror ringde mig idag för övrigt. Det vart trevligt får man säga. :-)
tisdag 26 januari 2010
Hat! - Eller kanske oändligt djup avsky...
Jag vet att hat är ett rätt starkt ord, men det är inte långt ifrån. Det jag talar om är mina känslor inför nollningen - denna oändligt vidriga tradition som går ut på att små, patetiska människor ska få tillfälle att utöva det vidriga behov vi människor har att få känna oss överlägsna andra.
Nu blir ju inte jag utsatt för nollningen direkt, men jag bor i ett hus där många antingen blir utsatta för eller utför nollningen. Detta resulterar i ett flertal saker. Det första är att samtliga korridorer, på samtliga våningar, i hela huset är belamrade med dräggfulla ungdomar, som inte kan konsten att flytta på ben, ölburkar, skor, skräp eller andra mindre passande saker när man ska försöka passera, vilket kan leda till en viss irritation.
En annan sak som det innebär är festande tills det är dags för lektioner igen. Återigen, inte för mig, men för mina grannar, vilket innebär att min säng hoppar omkring i lägenheten hela natten på grund av musik som spelas på så pass hög volym att man tror att jag skulle kunna få ytterligare hörselskador än de jag redan har, och då är det ändå en vägg emellan mig och musiken. Sova? Skulle inte tro det.
Och det tredje problemet man utsätts för är hissen. Om den inte går sönder och är trasig i ett flertal veckor innan de lyckas att få hit en reparatör så är den fullständigt nerskitad ständigt, så man knappt kan gå in i den utan att vilja kasta upp. Så hur det än är så blir man utsatt för att ta trapporna. Det hade nog inte varit något större problem för mig (jag bor ändå bara på 3:e våningen) om det inte hade varit för det faktum att trapporna under nollningen på något magiskt vis förvandlas till hela husets mat- och soprum. Hur kommer det sig att någon tycker att det är en bra idé att ställa sin halvätna Big Mac-meny eller liknande i vårt trapphus och låter den stå där i flera dagar, tills de som städar kommer hit (vilket de bara gör på måndagar) och får lov att städa bort den så enormt tilltalande maträtten man uppenbarligen tycker att de förtjänar att få städa undan? Vidrigt!
Så, nu har jag fått ge min syn på nollningen. Ska man sammanfatta det så tycker jag att det är en av de många traditioner jag tycker att man ska ta bort, banlysa och utfästa skarpa böter på.
Nu blir ju inte jag utsatt för nollningen direkt, men jag bor i ett hus där många antingen blir utsatta för eller utför nollningen. Detta resulterar i ett flertal saker. Det första är att samtliga korridorer, på samtliga våningar, i hela huset är belamrade med dräggfulla ungdomar, som inte kan konsten att flytta på ben, ölburkar, skor, skräp eller andra mindre passande saker när man ska försöka passera, vilket kan leda till en viss irritation.
En annan sak som det innebär är festande tills det är dags för lektioner igen. Återigen, inte för mig, men för mina grannar, vilket innebär att min säng hoppar omkring i lägenheten hela natten på grund av musik som spelas på så pass hög volym att man tror att jag skulle kunna få ytterligare hörselskador än de jag redan har, och då är det ändå en vägg emellan mig och musiken. Sova? Skulle inte tro det.
Och det tredje problemet man utsätts för är hissen. Om den inte går sönder och är trasig i ett flertal veckor innan de lyckas att få hit en reparatör så är den fullständigt nerskitad ständigt, så man knappt kan gå in i den utan att vilja kasta upp. Så hur det än är så blir man utsatt för att ta trapporna. Det hade nog inte varit något större problem för mig (jag bor ändå bara på 3:e våningen) om det inte hade varit för det faktum att trapporna under nollningen på något magiskt vis förvandlas till hela husets mat- och soprum. Hur kommer det sig att någon tycker att det är en bra idé att ställa sin halvätna Big Mac-meny eller liknande i vårt trapphus och låter den stå där i flera dagar, tills de som städar kommer hit (vilket de bara gör på måndagar) och får lov att städa bort den så enormt tilltalande maträtten man uppenbarligen tycker att de förtjänar att få städa undan? Vidrigt!
Så, nu har jag fått ge min syn på nollningen. Ska man sammanfatta det så tycker jag att det är en av de många traditioner jag tycker att man ska ta bort, banlysa och utfästa skarpa böter på.
måndag 28 september 2009
Om man säger suprise innan...
Idag gick jag till tåget för att åka till skolan.... Sen gick jag hem igen. Varför det, undrar ni? Det finns en väldigt bra förklaring, och den är att mitt pendelkort verkar ha gått upp i atomer i min ficka. Hittar det ingenstans! Är Eli bitter? Svar: JA!
Men men, annars har livet varit riktigt härligt sedan sist. Var på Furrycon för ca en vecka sedan. Hur kul som helst, och jag fick en god inblick i hur kul det kan vara att SL:a CoC ordentligt. Är sjukt nöjd.
Nu i helgen var jag på Vampire-lajv vilket också var helt och hållet kompetent, även om min roll inte riktigt spelades som jag hade tänkt mig i början, men det var för att jag hittade en riktigt mysig asamit som jag gillade skarpt.
Nåväl, dagen kommer att tas upp av att städa detta infernaliska skithål som kallas för min lägenhet, så att jag hittar mitt pendelkort.
Hej på er!
Men men, annars har livet varit riktigt härligt sedan sist. Var på Furrycon för ca en vecka sedan. Hur kul som helst, och jag fick en god inblick i hur kul det kan vara att SL:a CoC ordentligt. Är sjukt nöjd.
Nu i helgen var jag på Vampire-lajv vilket också var helt och hållet kompetent, även om min roll inte riktigt spelades som jag hade tänkt mig i början, men det var för att jag hittade en riktigt mysig asamit som jag gillade skarpt.
Nåväl, dagen kommer att tas upp av att städa detta infernaliska skithål som kallas för min lägenhet, så att jag hittar mitt pendelkort.
Hej på er!
onsdag 9 september 2009
Män...
...dessa avskum bland människor! Ibland undrar man varför, men det är bara så, kommer man för det mesta fram till.
Ta hand om dig.
Kram!
Ta hand om dig.
Kram!
fredag 28 augusti 2009
Känslan...
Återigen känner jag den där känslan. Nu är det, för en gångs skull, inte kärlek jag pratar om. Nej, nu är det en helt annan känsla, som människor i allmänhet mår dåligt av.
Men nu de senaste två veckorna, ca, så har jag känt av den, och jag mår faktiskt inte dåligt alls av det. Jag har känt precis samma känsla tidigare, och mått väldigt dåligt över det, vilket bland annat G har fått bevittna. Men då mådde jag inte dåligt över att jag kände som jag gjorde, utan snarare för att jag inte kunde förklara eller rättfärdiga mina känslor för mig själv. Nu kan jag det, och det känns skönt att känna att man inte känner utan grunder.
Men nu de senaste två veckorna, ca, så har jag känt av den, och jag mår faktiskt inte dåligt alls av det. Jag har känt precis samma känsla tidigare, och mått väldigt dåligt över det, vilket bland annat G har fått bevittna. Men då mådde jag inte dåligt över att jag kände som jag gjorde, utan snarare för att jag inte kunde förklara eller rättfärdiga mina känslor för mig själv. Nu kan jag det, och det känns skönt att känna att man inte känner utan grunder.
fredag 12 juni 2009
En fas...
Jag är i en fas igen. En jobbig fas, fylld av osäkerhet, kärlek, längtan, saknad och ilska.
Osäkerhet om jag ska säga något till honom, eller om jag ska hålla tyst och fortsätta att gå omkring i ovisshet, på gott och ont.
Kärlek till dig, till Martin, till mina vänner. Kärlek till mitt liv och till andras liv.
Längtan efter allt det jag hoppas på med dig, som jag inte vågar fråga. Längtan efter det jag hade en gång. Längtan efter det jag inte kommer få tillbaka. Längtan efter BGC.
Saknad av Martin. Saknad till det han och jag hade. Saknad av kärlek.
Ilska över att känna mig otillräcklig och i vägen. Ilska över att känna mig hotad av dem jag en gång litade så mycket på. Ilska över barnsligheter och skitsnack bland människor man trodde mer om.
Men jag har varit långt värre an än såhär. Jag kommer att ta mig ur, det vet jag, även om jag kommer att bli väldigt jobbig att umgås med ett tag... Lite mer egocentrisk än vanligt alltså...
Osäkerhet om jag ska säga något till honom, eller om jag ska hålla tyst och fortsätta att gå omkring i ovisshet, på gott och ont.
Kärlek till dig, till Martin, till mina vänner. Kärlek till mitt liv och till andras liv.
Längtan efter allt det jag hoppas på med dig, som jag inte vågar fråga. Längtan efter det jag hade en gång. Längtan efter det jag inte kommer få tillbaka. Längtan efter BGC.
Saknad av Martin. Saknad till det han och jag hade. Saknad av kärlek.
Ilska över att känna mig otillräcklig och i vägen. Ilska över att känna mig hotad av dem jag en gång litade så mycket på. Ilska över barnsligheter och skitsnack bland människor man trodde mer om.
Men jag har varit långt värre an än såhär. Jag kommer att ta mig ur, det vet jag, även om jag kommer att bli väldigt jobbig att umgås med ett tag... Lite mer egocentrisk än vanligt alltså...
onsdag 3 juni 2009
Hur mycket märks?
Jag vet inte om det är någon som faktiskt märker hur mycket skit jag egentligen får ta. Det är inte skit som är avsiktlig, och det är saker som folk faktiskt inte kan göra något åt.
Det är saker som mitt undermedvetna sparkar upp i ansiktet på mig. Så ont man kan få bara för att se något som inte ens han kan styra över... Det är så sjukt jobbigt att gå omkring och inte våga säga något. Men det är ännu jobbigare att gå omkring och veta att svaret är nej, vilket jag har testat på tok för många gånger, tyvärr...
Vet inte om jag ska våga göra något åt det. Ska kanske sova hos honom mellan torsdag och fredag, om han är hemma. Kanske vågar jag säga det då, men jag är tveksam.
Det är saker som mitt undermedvetna sparkar upp i ansiktet på mig. Så ont man kan få bara för att se något som inte ens han kan styra över... Det är så sjukt jobbigt att gå omkring och inte våga säga något. Men det är ännu jobbigare att gå omkring och veta att svaret är nej, vilket jag har testat på tok för många gånger, tyvärr...
Vet inte om jag ska våga göra något åt det. Ska kanske sova hos honom mellan torsdag och fredag, om han är hemma. Kanske vågar jag säga det då, men jag är tveksam.
söndag 31 maj 2009
Svek
Varför svek han mig? En av de tre som jag litar på mest av allt, en av dem som jag skulle lägga hela mitt liv och min existens i händerna på, har svikit mig så grymt mycket.
Jag sitter här och är så arg. Fick en attack av panikångest när jag upptäckte det. Och det hade varit så grymt lätt att undvika, om han bara hade sagt något. Men icke, det gjorde han inte.
Men det fysiska problemet kanske går att ordna... Sen får vi se vad det blir... Hoppas jag får ha kvar BGC-trion.
Kommer nog att inte kunna sova ikväll. :-(
Jag sitter här och är så arg. Fick en attack av panikångest när jag upptäckte det. Och det hade varit så grymt lätt att undvika, om han bara hade sagt något. Men icke, det gjorde han inte.
Men det fysiska problemet kanske går att ordna... Sen får vi se vad det blir... Hoppas jag får ha kvar BGC-trion.
Kommer nog att inte kunna sova ikväll. :-(
söndag 12 april 2009
.....
Jag vill inte att folk ska se mig så här svag... Vet inte hur mycket jag orkar umgås med folk när jag är ensam, men när jag väl umgås med folk så känns det bra... Iallafall ända tills folk ser igenom. Det spelar ingen roll vem det är, om det är någon helt okänd eller om det är någon av mina bästa vänner. Jag vill inte att de ska lida för att jag mår dåligt.
Men något som hjälper mot depression är ilska. Hur VÅGAR han! Hur VÅGAR han säga att jag skadar RFSL Ungdom Karlstad. Och hur vågar han påstå att sånt som jag inte vill inte blir av! Han är ung, det vet jag, men han ska inte komma och anklaga mig bara för att jag är emot ett förslag han har. Om du någonsin läser det här så ska du veta att jag föraktar dig över det mesta för tillfället. Jag föraktar dig till och med mer än mina klasskamrater på Hjo, och det vill inte säga lite. Och när jag föraktar folk gör jag det av hela mitt jag och hjärta. Och det finns både mycket av mig och mitt hjärta.
Men det är skönt att vara arg på något konkret. Alla mina oförklarliga känslor riktas om mot det här, och det känns skönt att ha ett skäl till föraktet igen, och att faktiskt känna det mot någon jag faktiskt aldrig riktigt har brytt mig om.
Men något som hjälper mot depression är ilska. Hur VÅGAR han! Hur VÅGAR han säga att jag skadar RFSL Ungdom Karlstad. Och hur vågar han påstå att sånt som jag inte vill inte blir av! Han är ung, det vet jag, men han ska inte komma och anklaga mig bara för att jag är emot ett förslag han har. Om du någonsin läser det här så ska du veta att jag föraktar dig över det mesta för tillfället. Jag föraktar dig till och med mer än mina klasskamrater på Hjo, och det vill inte säga lite. Och när jag föraktar folk gör jag det av hela mitt jag och hjärta. Och det finns både mycket av mig och mitt hjärta.
Men det är skönt att vara arg på något konkret. Alla mina oförklarliga känslor riktas om mot det här, och det känns skönt att ha ett skäl till föraktet igen, och att faktiskt känna det mot någon jag faktiskt aldrig riktigt har brytt mig om.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)