Kom precis hem från helgens arbete. Helgen gick faktiskt INTE ut på att flytta, som man skulle kunna tänka sig. Nej, den här helgen fick jag gratis mat och trevligt umgänge för att göra något jag älskar. Lyssna till, titta på och njuta av kultur i olika former, och uppmuntra Värmlands kulturliv. Hur, undrar ni? Förklaringen består av tre bokstäver:
UKM.
Jag var med i urvalsgruppen för UKM Värmlands länsfestival 2010. Det innebär att jag ska välja ut några kulturinslag som på ett bra sätt representerar Sverige som ska åka ut och representera oss i UKM på riksnivå, bland annat. Det var ett svårt jobb. 109 bidrag, 9 personer i urvalsgruppen, som alla ska komma överens. Det tar mer energi än vad det låter. Och mitt emellan detta så skulle jag hinna med att lajva på lördagen också. Lajvet var väldigt roligt, även om jag bara hann vara med 1 timme. Men min karaktär fick mycket gjort under den tiden.
Ska åka till Gbg om 2 veckor också. Ska bli trevligt, hoppas jag. Men innan dess är det dags för Ung Vänsters Riksting.
Visar inlägg med etikett Musik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Musik. Visa alla inlägg
söndag 9 maj 2010
lördag 24 april 2010
Musik som betyder...
Hittade sju låtar idag som jag lyssnade mycket på när jag mådde som allra sämst. Musik som betydde mycket för mig då, och som betyder mycket för mig nu. Keep the world on the distance är ett exempel. Den höll mig uppe, när så mycket ville dra mig neråt. Jag känner mig sentimental med den här musiken i öronen, men det är en bra sentimentalitet som jag kan känna mig hemma med. :-)
måndag 29 mars 2010
Mycket, massor och mer.
Det är mycket jag vill skriva, men vet att jag inte borde. Och det finns ännu mer som jag borde skriva men som jag inte vill skriva. Så jag kommer inte skriva om något av varken det jag vill eller borde skriva, utan kommer i detta inlägg fokusera på helt världsliga och till synes värdelösa ting.
Mars månad. Det är något med den här månaden. Någonting riktigt dåligt. Jag kan nästan beskriva exakt varje dag i Mars månad 2011, för månaden i fråga har sett likadan ut varje år. April har några få skiljetecken, men inte många. Det är först i maj som det börjar hända grejer som är värda att lägga fokus på.
Men, det finns en stor skillnad i Mars månad 2010. Skillnaden börjar på P. Det är något jag kan finna trygghet i. Men trots denna trygghet så hämtade jag ut en dos på apoteket idag, vilket kändes riktigt sugigt, måste jag säga. Mars månad är medicinernas förlovade månad, kan man lugnt säga. Och inte nog med att det innefattar väldigt mycket skam för mig att jag lever på de mediciner jag lever på så äter de iväg på en ekonomi som jag inte riktigt har. Men det är inte det som är jobbigast. Det som är värst är att jag är svag, och att jag inte gillar att visa mig så svag och skamlig som jag gjorde i helgen, trots att det bara var för två personer. De ska inte behöva bära mina problem, vilka problem de än är. Det är så jag lever mitt liv och det är så jag är uppfostrad.
För att nu bli lite världslig, som jag lovade i början av inlägget. Jag tittade på Top Model idag. Lite besviken på den här säsongen, men det är jag alltid i första avsnittet. Men det som var intressant var, hör och häpna, reklampauserna. Ty, när det är reklam svappar jag mellan kanalerna. På 4:an så gick det samtidigt serien "Arn". Precis när jag svappade över till kanal 4 så var det (förmodligen) första gången Arn träffade Cecilia. Jag vill inte spoila någon handling för er, så jag ska inte göra det. Men de hade fått tag på en så vacker skådespelare till Cecilia! Hon verkligen sken. Och då tänker jag inte prata om Arn. Där kan vi snacka söt kille. Han hade också det här vackra över sig. En kvalité man hittar hos på tok för få killar nu för tiden. De flesta siktar på att vara snygga, sexiga eller söta. Men det är sällan de verkligen är vackra. Men där hade de hittat en som verkligen var det. Det är ett högt betyg.
Mer världsligt? Njae, tror inte det. Håller på att leta ny lägenhet och så, eftersom jag nu är tvungen att flytta. Varför undrar ni? Hmmm, tänker inte riktigt skriva det på bloggen. Vill släppa bomben för min familj först, då delar av den faktiskt läser min blogg. Skulle vara ytterst opassande om de fick veta det på nätet.
För övrigt vill jag säga att Borås och Göteborg är fyllda av guldkorn som jag inte vill förlora någonsin. Ni var underbara i helgen, och jag vet inte vad jag skulle gjort utan er i helgen. Massor med kärlek till er, om ni nu läser min blogg.
Och så är Amy MacDonald en Pseudogud. Tänkte bara säga det.
Den här gången blir det ingen kollektivkram. Har fått en ny princip kring kollektivkramar.
Mars månad. Det är något med den här månaden. Någonting riktigt dåligt. Jag kan nästan beskriva exakt varje dag i Mars månad 2011, för månaden i fråga har sett likadan ut varje år. April har några få skiljetecken, men inte många. Det är först i maj som det börjar hända grejer som är värda att lägga fokus på.
Men, det finns en stor skillnad i Mars månad 2010. Skillnaden börjar på P. Det är något jag kan finna trygghet i. Men trots denna trygghet så hämtade jag ut en dos på apoteket idag, vilket kändes riktigt sugigt, måste jag säga. Mars månad är medicinernas förlovade månad, kan man lugnt säga. Och inte nog med att det innefattar väldigt mycket skam för mig att jag lever på de mediciner jag lever på så äter de iväg på en ekonomi som jag inte riktigt har. Men det är inte det som är jobbigast. Det som är värst är att jag är svag, och att jag inte gillar att visa mig så svag och skamlig som jag gjorde i helgen, trots att det bara var för två personer. De ska inte behöva bära mina problem, vilka problem de än är. Det är så jag lever mitt liv och det är så jag är uppfostrad.
För att nu bli lite världslig, som jag lovade i början av inlägget. Jag tittade på Top Model idag. Lite besviken på den här säsongen, men det är jag alltid i första avsnittet. Men det som var intressant var, hör och häpna, reklampauserna. Ty, när det är reklam svappar jag mellan kanalerna. På 4:an så gick det samtidigt serien "Arn". Precis när jag svappade över till kanal 4 så var det (förmodligen) första gången Arn träffade Cecilia. Jag vill inte spoila någon handling för er, så jag ska inte göra det. Men de hade fått tag på en så vacker skådespelare till Cecilia! Hon verkligen sken. Och då tänker jag inte prata om Arn. Där kan vi snacka söt kille. Han hade också det här vackra över sig. En kvalité man hittar hos på tok för få killar nu för tiden. De flesta siktar på att vara snygga, sexiga eller söta. Men det är sällan de verkligen är vackra. Men där hade de hittat en som verkligen var det. Det är ett högt betyg.
Mer världsligt? Njae, tror inte det. Håller på att leta ny lägenhet och så, eftersom jag nu är tvungen att flytta. Varför undrar ni? Hmmm, tänker inte riktigt skriva det på bloggen. Vill släppa bomben för min familj först, då delar av den faktiskt läser min blogg. Skulle vara ytterst opassande om de fick veta det på nätet.
För övrigt vill jag säga att Borås och Göteborg är fyllda av guldkorn som jag inte vill förlora någonsin. Ni var underbara i helgen, och jag vet inte vad jag skulle gjort utan er i helgen. Massor med kärlek till er, om ni nu läser min blogg.
Och så är Amy MacDonald en Pseudogud. Tänkte bara säga det.
Den här gången blir det ingen kollektivkram. Har fått en ny princip kring kollektivkramar.
lördag 9 januari 2010
Kallt som *mupp*
Japp, här i värmland är det fruktansvärt kallt. På kvällarna kan det klättra hela vägen ner till 25 minusgrader.
Det börjar bli årsmötestider igen, och som vanligt är jag engagerad i några stycken:
RFSL Ungdom Karlstad den 29:e Januari
Sverok Svealand den 6:e Februari (Kommer att bli ett enormt intressant årsmöte, för övrigt)
RFSL Värmland den 21:e Februari.
Nåväl, jag sitter här i min lägenhet och fryser röven av mig, ty STUB anser förmodligen att värme är för veklingar, och studenter är ju inte veka... Eller? I vilket fall som helst så fungerar elementen här i huset måttligt bra, vilket jag fått höra även från några av mina grannar.
Idag så kommer jag att sätta mig nere på lokalen och trixa lite med ekonomin så att jag redan nu kan trixa igång ekonomin för 2010, vilket skulle vara nice. :-)
Kommer för övrigt att bli väldigt skönt att slippa några olika styrelser. Inte bara för att en av dem har bara blivit obehag, utan mest för att jag har snäppet för många möten att gå på. :-P
Annars händer det inte så mycket. Snart dags för musikantpraktik. Ska bli spännande. :-D
Det börjar bli årsmötestider igen, och som vanligt är jag engagerad i några stycken:
RFSL Ungdom Karlstad den 29:e Januari
Sverok Svealand den 6:e Februari (Kommer att bli ett enormt intressant årsmöte, för övrigt)
RFSL Värmland den 21:e Februari.
Nåväl, jag sitter här i min lägenhet och fryser röven av mig, ty STUB anser förmodligen att värme är för veklingar, och studenter är ju inte veka... Eller? I vilket fall som helst så fungerar elementen här i huset måttligt bra, vilket jag fått höra även från några av mina grannar.
Idag så kommer jag att sätta mig nere på lokalen och trixa lite med ekonomin så att jag redan nu kan trixa igång ekonomin för 2010, vilket skulle vara nice. :-)
Kommer för övrigt att bli väldigt skönt att slippa några olika styrelser. Inte bara för att en av dem har bara blivit obehag, utan mest för att jag har snäppet för många möten att gå på. :-P
Annars händer det inte så mycket. Snart dags för musikantpraktik. Ska bli spännande. :-D
tisdag 5 januari 2010
Google, namn, blickar & bröder
Då och då får jag för mig att skriva in en kompis eller bekants namn på Google och googla personen i fråga. Just nu, för typ 30 minuter sedan så gjorde jag det med Daniel Przybyla, med anledning av drömmen jag hade i förrgår natt.
Och jag hittade en sida från en kör som jag trodde var utdöd sedan länge. En kör jag, Timmy och Daniel och några andra kompisar sjöng med när vi gick på högstadiet... Och tänka sig, kören håller fortfarande på. Och Timmy och Daniel är med. Det fanns bilder på kören och man såga tvillingarna stå i tenoren och sjunga. Det är roligt att det fortfarande sjungs i Bengtsfors.
En annan sak som är roligt är att jag, fortfarande, trots att jag inte sett eller träffat tvillingarna sedan gymnasiet, kan se skillnad på dem. De är väldigt lika varandra, fysiskt, då de är enäggstvillingar. Men det är något i ögonen. Deras blickar... Jag ryser bara jag ser dem på kort. De är båda rätt så stränga i uppsynen, men det finns något i Daniels blick som suger tag i en. Man kan inte släppa den blicken när den väl har fångat en.
Herregud, jag låter ju förälskad. Men det är jag inte. Jag var förälskad i Daniel i högstadiet, innan jag kom ut. Det var en turbulent tid, och jag kunde på något sätt finna lugn i hans blick, trots att vi inte kom överens på något plan alls. Vi hamnade till och med i handgemäng en gång, när han hade fått veta att jag gillade honom, men jag lyckades att kväva det ryktet, delvis. Men jag mådde inte bra i högstadiet, men Daniels blick höll mig som sagt lugn. Den blicken är en blick man inte glömmer.
Timmys blick däremot har en enorm energi i sig. Varje gång han tittar på en så gör han det till 110%, precis som han gjorde allt annat. Man kände verkligen energin i hans blick, det där levnadsglada som jag fastnade så för hos honom. Han älskade, och älskar förhoppningsvis fortfarande, livet. Det var det jag kände varje gång han tittade på mig. Energi, positiv energi. Energi som jag önskade var min många gånger.
Przybyla-bröderna är ett fenomen som kretsat väldigt mycket i mitt huvud sedan drömmen i förrgår natt. Varför har vi ingen kontakt? Varför har jag ingen kontakt med någon från gymnasiet/högstadiet? Jag har några nummer kvar, men jag är lite för feg för att försöka ta kontakt på allvar igen. Jag vet inte vad de har för bild av mig, och framförallt så är jag osäker på vad jag har för bild av mig själv runt dem. Blir jag kanske den där unge, oseriösa killen som jag var på gymnasiet? Eller kan jag hålla fast vid vad Robert beskrev mig som en gång? Belevad, mogen, socialt kompetent? Jag vill ha kvar Ternstedt och Przybyla-bröderna i mitt liv, trots att vi inte umgåtts på väldigt länge så innebär det de gav mig under skoltiden mer än det mesta som hänt mig, trots att jag förmodligen för det mesta var enormt påfrestande.
Nåväl, jag mår bra som jag lever nu, trots att mycket tid och kraft går åt till skola, RFSL Ungdom och Ookami. Men jag trivs med mycket i mitt liv. Jag har nu många vänner i mitt liv som är oumbärliga. De skulle jag inte för mitt liv byta bort för något annat, men det jag hade under gymnasietiden kändes bra också, och känns fortfarande bra när man tänker på det.
Långt och filosofiskt inlägg det här. Men vem behöver inte skriva av sig ibland?
Och jag hittade en sida från en kör som jag trodde var utdöd sedan länge. En kör jag, Timmy och Daniel och några andra kompisar sjöng med när vi gick på högstadiet... Och tänka sig, kören håller fortfarande på. Och Timmy och Daniel är med. Det fanns bilder på kören och man såga tvillingarna stå i tenoren och sjunga. Det är roligt att det fortfarande sjungs i Bengtsfors.
En annan sak som är roligt är att jag, fortfarande, trots att jag inte sett eller träffat tvillingarna sedan gymnasiet, kan se skillnad på dem. De är väldigt lika varandra, fysiskt, då de är enäggstvillingar. Men det är något i ögonen. Deras blickar... Jag ryser bara jag ser dem på kort. De är båda rätt så stränga i uppsynen, men det finns något i Daniels blick som suger tag i en. Man kan inte släppa den blicken när den väl har fångat en.
Herregud, jag låter ju förälskad. Men det är jag inte. Jag var förälskad i Daniel i högstadiet, innan jag kom ut. Det var en turbulent tid, och jag kunde på något sätt finna lugn i hans blick, trots att vi inte kom överens på något plan alls. Vi hamnade till och med i handgemäng en gång, när han hade fått veta att jag gillade honom, men jag lyckades att kväva det ryktet, delvis. Men jag mådde inte bra i högstadiet, men Daniels blick höll mig som sagt lugn. Den blicken är en blick man inte glömmer.
Timmys blick däremot har en enorm energi i sig. Varje gång han tittar på en så gör han det till 110%, precis som han gjorde allt annat. Man kände verkligen energin i hans blick, det där levnadsglada som jag fastnade så för hos honom. Han älskade, och älskar förhoppningsvis fortfarande, livet. Det var det jag kände varje gång han tittade på mig. Energi, positiv energi. Energi som jag önskade var min många gånger.
Przybyla-bröderna är ett fenomen som kretsat väldigt mycket i mitt huvud sedan drömmen i förrgår natt. Varför har vi ingen kontakt? Varför har jag ingen kontakt med någon från gymnasiet/högstadiet? Jag har några nummer kvar, men jag är lite för feg för att försöka ta kontakt på allvar igen. Jag vet inte vad de har för bild av mig, och framförallt så är jag osäker på vad jag har för bild av mig själv runt dem. Blir jag kanske den där unge, oseriösa killen som jag var på gymnasiet? Eller kan jag hålla fast vid vad Robert beskrev mig som en gång? Belevad, mogen, socialt kompetent? Jag vill ha kvar Ternstedt och Przybyla-bröderna i mitt liv, trots att vi inte umgåtts på väldigt länge så innebär det de gav mig under skoltiden mer än det mesta som hänt mig, trots att jag förmodligen för det mesta var enormt påfrestande.
Nåväl, jag mår bra som jag lever nu, trots att mycket tid och kraft går åt till skola, RFSL Ungdom och Ookami. Men jag trivs med mycket i mitt liv. Jag har nu många vänner i mitt liv som är oumbärliga. De skulle jag inte för mitt liv byta bort för något annat, men det jag hade under gymnasietiden kändes bra också, och känns fortfarande bra när man tänker på det.
Långt och filosofiskt inlägg det här. Men vem behöver inte skriva av sig ibland?
fredag 22 maj 2009
Vad händer?
Vad händer i mitt liv, kan man fråga sig? Inte värst mycket, men jag kan ju snabbdra de senaste dagarnas händelser.
I Tisdags (tror jag) var jag och hälsade på K, och det kändes väldigt bra. Kom dit runt 18-tiden och satt och pratade med honom i 15 minuter (kändes det som) och hux flux var klockan 21... Tiden går fort när man trivs så bra med en människa som jag trivs med K.
Sedan tog jag mig hem med buss, om jag inte minns fel. Och i Onsdags gjorde jag supertabbe nummer ett, som dock löste sig tack vare J. Du är en underbar människa.
Åter till tabben. Till saken hör att jag skulle vara med på en kompis examenskonsert på Torsdagen (Kristi flygare), vilket innebar att jag skulle infinna mig på genrep på Ingesund klockan 10.00 på torsdagen. Eli tänker glatt när hen sätter sig på tåget hem till Karlstad att hen kan ta ett tidigt tåg till Arvika på torsdag morgon. Men när jag kliver av tåget så kommer jag att tänka på just Kristi flygare-fenomenet och att tåg och liknande kanske går som söndagstrafik? Kollar upp detta på nätet och får ett slag i ansiktet då jag upptäcker att allt går som söndag...
Upp med telefonen, ring alla du känner med bil, samt G för att kolla upp om jag får sova hos honom. Tack och lov fick jag tag på både G och J. Ergo, J & G, ni är underbara människor. Tack så fruktansvärt mycket.
Nåväl, konserten på torsdagen gick bra, och nu är jag i Arvika för att administrera en inspelning i studion åt herr Lindau. Mycket trevligt. Ska bli spännande att se vad det blir för resultat av det. :-)
Tills vi hörs igen!
Kram!
Eli
I Tisdags (tror jag) var jag och hälsade på K, och det kändes väldigt bra. Kom dit runt 18-tiden och satt och pratade med honom i 15 minuter (kändes det som) och hux flux var klockan 21... Tiden går fort när man trivs så bra med en människa som jag trivs med K.
Sedan tog jag mig hem med buss, om jag inte minns fel. Och i Onsdags gjorde jag supertabbe nummer ett, som dock löste sig tack vare J. Du är en underbar människa.
Åter till tabben. Till saken hör att jag skulle vara med på en kompis examenskonsert på Torsdagen (Kristi flygare), vilket innebar att jag skulle infinna mig på genrep på Ingesund klockan 10.00 på torsdagen. Eli tänker glatt när hen sätter sig på tåget hem till Karlstad att hen kan ta ett tidigt tåg till Arvika på torsdag morgon. Men när jag kliver av tåget så kommer jag att tänka på just Kristi flygare-fenomenet och att tåg och liknande kanske går som söndagstrafik? Kollar upp detta på nätet och får ett slag i ansiktet då jag upptäcker att allt går som söndag...
Upp med telefonen, ring alla du känner med bil, samt G för att kolla upp om jag får sova hos honom. Tack och lov fick jag tag på både G och J. Ergo, J & G, ni är underbara människor. Tack så fruktansvärt mycket.
Nåväl, konserten på torsdagen gick bra, och nu är jag i Arvika för att administrera en inspelning i studion åt herr Lindau. Mycket trevligt. Ska bli spännande att se vad det blir för resultat av det. :-)
Tills vi hörs igen!
Kram!
Eli
onsdag 25 februari 2009
Homonormativ? Jag? Nej då.... Eller?
Eli har idag gjort ett av sina bästa impulsköp någonsin. Och då pratar vi Någonsin med stort N! Det var bättre än när jag köpte mitt Xbox!
Så här då:
Jag har ätit med Carl på Charlies... Inte ett av mina bättre drag under dagen, då både jag och Carl tycker att Charlies är dåliga. Men men, sen följde jag med honom och fixade lite ärenden, för att sedan gå hem. På vägen hem går jag förbi Arvikas Musikaffär... Äh, vad fan, tänker jag och hoppar in i denna en snabbis.
Där var det väldigt mycket folk, vilket förvånade mig. Den ligger liksom inte hur synligt som helst. Där står iallafall en man och sätter i nya strängar på en Sitra åt en gammal dam. Stod och pratade med henne en stund. Ibland kan gamla människor vara väldigt mysiga.
Iallafall, när jag hade pratat i typ 5 minuter med henne så ser jag den hänga där i ett hörn. En Ukelele! Helt underbart, tänkte jag, som faktiskt har tänkt mig lära mig just det instrumentet ett tag. Så jag frågar vad den kostar. 245 pix är inte några stora pengar för ett instrument. Dock tyckte jag inte om färgen på den. Den var typ kissgul, så jag frågade om de hade fler färger.
JOVISST!!! De hade en ROSA!!! Fatta! Jag har en ROSA UKELELE! Kan man bli mer Gay? Jo, det kan man ju bli, genom att ha en liten rosa dator och rosa hår.... Men vänta här nu, det kommer jag ju få snart, det med. Oh, I'm soooo gay.
Love it. ^^ Nu ska jag packa ihop hela min lägenhet, så jag har inte tid med er längre. Puss!
Så här då:
Jag har ätit med Carl på Charlies... Inte ett av mina bättre drag under dagen, då både jag och Carl tycker att Charlies är dåliga. Men men, sen följde jag med honom och fixade lite ärenden, för att sedan gå hem. På vägen hem går jag förbi Arvikas Musikaffär... Äh, vad fan, tänker jag och hoppar in i denna en snabbis.
Där var det väldigt mycket folk, vilket förvånade mig. Den ligger liksom inte hur synligt som helst. Där står iallafall en man och sätter i nya strängar på en Sitra åt en gammal dam. Stod och pratade med henne en stund. Ibland kan gamla människor vara väldigt mysiga.
Iallafall, när jag hade pratat i typ 5 minuter med henne så ser jag den hänga där i ett hörn. En Ukelele! Helt underbart, tänkte jag, som faktiskt har tänkt mig lära mig just det instrumentet ett tag. Så jag frågar vad den kostar. 245 pix är inte några stora pengar för ett instrument. Dock tyckte jag inte om färgen på den. Den var typ kissgul, så jag frågade om de hade fler färger.
JOVISST!!! De hade en ROSA!!! Fatta! Jag har en ROSA UKELELE! Kan man bli mer Gay? Jo, det kan man ju bli, genom att ha en liten rosa dator och rosa hår.... Men vänta här nu, det kommer jag ju få snart, det med. Oh, I'm soooo gay.
Love it. ^^ Nu ska jag packa ihop hela min lägenhet, så jag har inte tid med er längre. Puss!
fredag 7 november 2008
Mycket kan hända...
Mycket kan hända på tre veckor. Sist gång jag skrev mådde jag skit och ville ingenting i stort sett... Brydde mig inte om vänner, familj, skola eller något annat. Nu bara min kropp och själ skriker efter att få arbeta, i skola, i RFSL Ungdom, med min vänner, och med alla andra.
För tre veckor sedan så trodde jag att livet skulle innehålla en massa sena kvällar och en massa jobbigt pendlande fram och tillbaka mellan Karlstad och Arvika, och i stort sett aldrig någonsin få gå och lägga sig innan klockan 23.30 som tidigast.
Och framförallt, jag trodde att livet bestod i en massa slit och släp på idéell basis som man inte fick någon som helst cred för, what so ever.
Men se vad osm kan hända. Man får en lägenhet i Karlstad, vilket förflyttar pendeltiderna till en mycket bekvämare tidpunkt på dygnet. Alltså så kommer jag aldrig mer att gå och lägga mig så pass sent som 23.30 igen, vilket känns mycket upplyftande.
Men det som känns ännu mer upplyftande (håll i er) och som får mig att bara studsa (håll i er lite till) som en lite tokig studsboll (håll i er ännu mer, det kommer att behövas) är att RFSL Ungdom Karlstad har fått ett pris för yttrandefrihet och civilkurage i och med Karlstad Pride som vi annordnade sommaren 2008, och jag var en av de ansvariga. FAN, vad gött det känns! (Nu kan ni sluta hålla i er).
Hela bördan känns liksom värd besväret nu, och själen tar små glada skutt upp och ner så fort jag tänker på det. Så nu imorgon (Lördag) klockan 12.30 så kommer hela den fina RFSL Ungdom Karlstad-styrelsen stå och ta emot Magganpriset på Värmlands Museum. Kom dit och titta på. ^^
Sen är det en massa annat som är bra nu också, men det hamnar lite i skymundan när man tänker på allt det här andra.
Plus att man fortfarande är livrädd för att spela piano, vilket suger. Men man får väl ta sig i kragen och börja öva, helt enkelt.
Kram kram på er alla!
För tre veckor sedan så trodde jag att livet skulle innehålla en massa sena kvällar och en massa jobbigt pendlande fram och tillbaka mellan Karlstad och Arvika, och i stort sett aldrig någonsin få gå och lägga sig innan klockan 23.30 som tidigast.
Och framförallt, jag trodde att livet bestod i en massa slit och släp på idéell basis som man inte fick någon som helst cred för, what so ever.
Men se vad osm kan hända. Man får en lägenhet i Karlstad, vilket förflyttar pendeltiderna till en mycket bekvämare tidpunkt på dygnet. Alltså så kommer jag aldrig mer att gå och lägga mig så pass sent som 23.30 igen, vilket känns mycket upplyftande.
Men det som känns ännu mer upplyftande (håll i er) och som får mig att bara studsa (håll i er lite till) som en lite tokig studsboll (håll i er ännu mer, det kommer att behövas) är att RFSL Ungdom Karlstad har fått ett pris för yttrandefrihet och civilkurage i och med Karlstad Pride som vi annordnade sommaren 2008, och jag var en av de ansvariga. FAN, vad gött det känns! (Nu kan ni sluta hålla i er).
Hela bördan känns liksom värd besväret nu, och själen tar små glada skutt upp och ner så fort jag tänker på det. Så nu imorgon (Lördag) klockan 12.30 så kommer hela den fina RFSL Ungdom Karlstad-styrelsen stå och ta emot Magganpriset på Värmlands Museum. Kom dit och titta på. ^^
Sen är det en massa annat som är bra nu också, men det hamnar lite i skymundan när man tänker på allt det här andra.
Plus att man fortfarande är livrädd för att spela piano, vilket suger. Men man får väl ta sig i kragen och börja öva, helt enkelt.
Kram kram på er alla!
fredag 19 september 2008
Spring Awakening
Jag var på musikal idag med skolan. Spring Awakening heter musikalen och spelas för tillfället på Värmlandsoperan. Den handlar om sexualitet och sex i 1890-talets Tyskland.
Jag har inte gråtit så mycket och så länge på väldigt länge. Men det var så fruktansvärt viktiga budskap, och så oerhört känslosamt och skönt för mig att faktiskt få gråta lite.
Kommer med en mer utförlig uppdatering när jag har ork. Puss.
Jag har inte gråtit så mycket och så länge på väldigt länge. Men det var så fruktansvärt viktiga budskap, och så oerhört känslosamt och skönt för mig att faktiskt få gråta lite.
Kommer med en mer utförlig uppdatering när jag har ork. Puss.
måndag 26 maj 2008
Långtidssemester...
Japp, det verkar som att min hjärna i efter helgens bravader bestämde sig för att ta långtidssemester. Hela verksamheten är nerlagd på obestämd framtid. Det är ytterst olyckligt, eftersom jag kommer att vara i behov utav just min hjärnas verksamhet under nästa helg. Hoppas att den har lyckats starta upp kontoret igen då.
Nåja, vad hände i helgen då som var så pass traumatiskt att kontorsnissarna flydde fältet? Inget speciellt traumatiskt faktiskt, bara mycket att göra. Först och främst så träffade jag TS och vi gick på Sweeney Todd på Göteborgsoperan. Shit, vad bra det var! Väl investerade 435 kronor måste jag säga. ^^ Så dit gick större delen av hjärnkapaciteten.
Nummer två som hände (i ren kronologisk ordning alltså) var en massa grejer kring faderns 50-års-fest. Blev en rätt så lyckad tillställning, trots att den lilla hjärnkapacitet jag hade kvar efter Sweeney Todd gick åt till det.
Sedan kom nummer tre. ESC och helt fel låt vann. Jag brukar inte tycka det, men iår var det helt fel, helt enkelt. Turkiet eller Azerbadjian skulle ha vunnit. Bäst låtar iår. Norge hade inte varit helt fel heller.
Nummer fyra, rent kronologiskt var att träffa Nisse. Kul att träffa henom igen. Det var länge sedan sist. Tyvärr så kände jag att mina hjärnceller låg på minusvärde, så jag var inte lika intelligent som jag brukar. Men men. Ikväll ska hjärnan ägna sig åt sömn, iallafall. Ska bli trevligt. ^^
Över och Ut!
Nåja, vad hände i helgen då som var så pass traumatiskt att kontorsnissarna flydde fältet? Inget speciellt traumatiskt faktiskt, bara mycket att göra. Först och främst så träffade jag TS och vi gick på Sweeney Todd på Göteborgsoperan. Shit, vad bra det var! Väl investerade 435 kronor måste jag säga. ^^ Så dit gick större delen av hjärnkapaciteten.
Nummer två som hände (i ren kronologisk ordning alltså) var en massa grejer kring faderns 50-års-fest. Blev en rätt så lyckad tillställning, trots att den lilla hjärnkapacitet jag hade kvar efter Sweeney Todd gick åt till det.
Sedan kom nummer tre. ESC och helt fel låt vann. Jag brukar inte tycka det, men iår var det helt fel, helt enkelt. Turkiet eller Azerbadjian skulle ha vunnit. Bäst låtar iår. Norge hade inte varit helt fel heller.
Nummer fyra, rent kronologiskt var att träffa Nisse. Kul att träffa henom igen. Det var länge sedan sist. Tyvärr så kände jag att mina hjärnceller låg på minusvärde, så jag var inte lika intelligent som jag brukar. Men men. Ikväll ska hjärnan ägna sig åt sömn, iallafall. Ska bli trevligt. ^^
Över och Ut!
lördag 16 februari 2008
Man kan bli så glad för så lite. ^^
Ja, som rubriken säger, man kan bli så glad för så fruktansvärt lite. ^^ Att Carola bara går till Andra Chansen är en välsignelse i sig. Sedan var det väldigt tråkigt att inte kebabpizzan gick vidare, men det får man väl överleva antar jag. De som gick vidare var rätt bra ändå. Avgudade Sanna Nielsens låt. Sedan så kommer jag inte ihåg den andra, men jag minns att den var okej, så jag gråter inte.
Förra veckan grät jag dock över. Hur kan svenska folket ens tänka sig att skicka Christer Sjögräs till Globen. Amy var riktigt bra, men just Christers låt var bara ett stort fett försök att slicka alla Européer kungligt i röven... Förhoppningsvis får vi inte chansen att göra det i Eurovision.... Inte med den låten iallafall...
Tills vi hörs igen.
// Eli S-K
Förra veckan grät jag dock över. Hur kan svenska folket ens tänka sig att skicka Christer Sjögräs till Globen. Amy var riktigt bra, men just Christers låt var bara ett stort fett försök att slicka alla Européer kungligt i röven... Förhoppningsvis får vi inte chansen att göra det i Eurovision.... Inte med den låten iallafall...
Tills vi hörs igen.
// Eli S-K
fredag 25 januari 2008
Årsmötestime!
Okej, idag är det time för årsmöte då! Så kom till UNO i Karlstad, alla ni som är med i RFSL Ungdom Karlstad så kan ni vara med och påverka året som kommer. Ni kan självklart vara med och påverka annars också, men just på årsmötet är det absolut lättast att åtgärda mycket på en gång. ^^
Imorgon är det då dags för inspelning. Hoppas det går bra det med. ^^
// Eli
Imorgon är det då dags för inspelning. Hoppas det går bra det med. ^^
// Eli
tisdag 11 december 2007
Lite småförbannad...
För några dagar sedan så blev en homosexuell politiker misshandlad. Bara det gör mig fruktansvärt förbannad, men det som gör mig argast är att han inte tänker anmäla misshandeln. Det är allas förbannade PLIKT att anmäla misshandel, vilket skäl det än är som man har blivit misshandlad för, men framförallt om det är ett hatbrott! Så det har jag gått ocmkring och varit arg på sedan igårkväll.
Igår var jag också på konsert med en konstelation som heter "Hoppsan Kerstin". Jävlar vad bra det var!!! Så fruktansvärt underbart! Bra musik och texter som verkligen satt som ett knytnävsslag i hjärtat på mig. Varenda låt berörde mig verkligen. Men underbarast var "World on a distance" som jag kommer att skriva texten till längst ner i detta inlägg. Den är så bra! Precis som jag känner ibland... Eller kanske inte ibland utan snarare ganska ofta.
Hörs!
Keep the world on a distance, don’t let it come in.
Don’t let it enter or come in between,
Or distract you in sorrow or haunt you with fear.
Until tomorrow I’m holding you near.
Keep the world on a distance, don’t let it disturb.
This is your hideout that silence the words
From the ones on the outside, they don’t understand
Try not to think of the signs in their hand.
Keep the world on a distance, don’t let it be true
Don’t let them make you defend what you do!
They have no right to blame us or ask why we hide
It’s just that the world gets to heavy sometimes.
Keep the world on a distance, I’ve locked all the doors
And sealed all the windows, unplugged all the chords
Tried to stop all the voices from reaching your ear
Then maybe, tomorrow they’re no longer here!
Igår var jag också på konsert med en konstelation som heter "Hoppsan Kerstin". Jävlar vad bra det var!!! Så fruktansvärt underbart! Bra musik och texter som verkligen satt som ett knytnävsslag i hjärtat på mig. Varenda låt berörde mig verkligen. Men underbarast var "World on a distance" som jag kommer att skriva texten till längst ner i detta inlägg. Den är så bra! Precis som jag känner ibland... Eller kanske inte ibland utan snarare ganska ofta.
Hörs!
Keep the world on a distance, don’t let it come in.
Don’t let it enter or come in between,
Or distract you in sorrow or haunt you with fear.
Until tomorrow I’m holding you near.
Keep the world on a distance, don’t let it disturb.
This is your hideout that silence the words
From the ones on the outside, they don’t understand
Try not to think of the signs in their hand.
Keep the world on a distance, don’t let it be true
Don’t let them make you defend what you do!
They have no right to blame us or ask why we hide
It’s just that the world gets to heavy sometimes.
Keep the world on a distance, I’ve locked all the doors
And sealed all the windows, unplugged all the chords
Tried to stop all the voices from reaching your ear
Then maybe, tomorrow they’re no longer here!
måndag 3 december 2007
Osäker vecka?
Helgen vart trevlig, fast ingen dök upp på det regniga soltorget i Karlstad när jag stog där och väntade! :-S Men man överlever. Medlemsmyset gick bättre än förväntat iallafall och jag och Love fick oss ett par goda skratt åt Sagan om Ringen-risk! Shit, vad jag trivs med RFSL Ungdom-folket, måste jag säga.
Nu i veckan så vet jag faktiskt inte riktigt vad som händer. Idag har vi didaktikdag, vilket är mycket värre än det låter. Imorgon så ska jag träffa två tjejer i Karlstad för att vara med på en intervju uppenbarligen. Ska bli trevligt, men det lan komma att bli stressigt i och med auskultationen. Och en konsert på Onsdag är det också, men efter det är det bara dimmigt i planeringen. Vad jag vet har jag inga fler lektioner... Men det märker vi inom en (förhoppningsvis) snar framtid.
Nu i veckan så vet jag faktiskt inte riktigt vad som händer. Idag har vi didaktikdag, vilket är mycket värre än det låter. Imorgon så ska jag träffa två tjejer i Karlstad för att vara med på en intervju uppenbarligen. Ska bli trevligt, men det lan komma att bli stressigt i och med auskultationen. Och en konsert på Onsdag är det också, men efter det är det bara dimmigt i planeringen. Vad jag vet har jag inga fler lektioner... Men det märker vi inom en (förhoppningsvis) snar framtid.
lördag 17 november 2007
En ansträngande, men mycket rolig dag.
Ja, idag gick jag upp tidigt! Klockan 05:00 tog jag mig ur sängen. Mindre trevligt... Men så kom man på X2000 mot K-stad, och där lyckas man ju till och med få syn på världens sötaste konduktör! Det är ju alltid ett plus! :-)
Sedan kom man då fram till Åmål och gick till Karlberg och hjälpte till med kören inför julkonserten, det är alltid trevligt. Så sedan kom man hem och började skriva på MSN, och då lyckas man ta upp en gammal kontakt. Underbar människa. Annars hände det inte så mycket idag. Imorgon möte och fika och annat roligt med Manitza och RFSL-gänget. Ser fram emot det mycket och så ser jag fram emot Vinterkonferensen.
Kram på er!
Sedan kom man då fram till Åmål och gick till Karlberg och hjälpte till med kören inför julkonserten, det är alltid trevligt. Så sedan kom man hem och började skriva på MSN, och då lyckas man ta upp en gammal kontakt. Underbar människa. Annars hände det inte så mycket idag. Imorgon möte och fika och annat roligt med Manitza och RFSL-gänget. Ser fram emot det mycket och så ser jag fram emot Vinterkonferensen.
Kram på er!
tisdag 6 november 2007
Städad lägenhet och lånade pengar...
Hej på er. Då var man tillbaka i Arvika efter en veckas sovande.... och en massa annat som man kanske inte ska gå in på här. :-P Mamma skjutsade hem mig till Arvika och sedan så städade vi min lägenhet. Oerhört trevligt det. Så nu är min lägenhet i toppskick och redo för både inneboende och ett eventuellt husdjur. :-) Gud vad jag saknar min katt!
Lånade lite pengar av mamman också, som jag ska använda för att lösa ett annat lån.... Jag har för många lån helt enkelt.
Tack Robert, för det fina du skrev i din blogg. Du är minst lika underbar du. :-) (Om det nu var mig du menade) I helgen händer 3 major saker.
1: Möte med Melodic Distortion på lördag om inspelningen.
2: Pappa och annat anhang till mig på Söndagen.
3: RFSL Ungdom, också det på söndag. Trevlig men stressig Söndag helt enkelt.
När Pappa kommer så ska han också stämma mitt piano, det ska bli trevligt. :-) Äntligen kan man öva hemma!!! :-D (Och störa grannarna) Nu ska jag och Louise ut och fika, det ska bli trevligt.
Lånade lite pengar av mamman också, som jag ska använda för att lösa ett annat lån.... Jag har för många lån helt enkelt.
Tack Robert, för det fina du skrev i din blogg. Du är minst lika underbar du. :-) (Om det nu var mig du menade) I helgen händer 3 major saker.
1: Möte med Melodic Distortion på lördag om inspelningen.
2: Pappa och annat anhang till mig på Söndagen.
3: RFSL Ungdom, också det på söndag. Trevlig men stressig Söndag helt enkelt.
När Pappa kommer så ska han också stämma mitt piano, det ska bli trevligt. :-) Äntligen kan man öva hemma!!! :-D (Och störa grannarna) Nu ska jag och Louise ut och fika, det ska bli trevligt.
torsdag 18 oktober 2007
"Pillare av rang"
Woho! Jag har fått ännu en titel! Jag älskar titlar. :-P Det var en kompis på skolan som sa under en lektion.... Nej, nu får jag ta det från början.
På Ingesund (och alla andra musikhögskolor antar jag) har vi ett ämne som heter röstträning. Detta för att vi ska klara av att hålla igång vår röst varje dag när vi är lärare. Första hälften av lektionen brukar gå ått till att värma upp. Då står man mitt i rummet och säger en massa saker med stödet som det heter. Under just detta skeende så brukar jag av någon anledning stå och pilla med min nyckelkedja... Detta hör jag inte själv, plus att jag inte riktigt lägger märke till det. Så förra veckan utbrast min kompis Rebecca följande:
"Men fan! Jonatan, du är en pillare av rang"
Och jag tycker det är så klockrent! Pillare av rang, det är inte varje dag man hör det inte. Så nu är det officiellt också. Moahahaha! Nu ska jag dock inte flumma runt för mycket. Ikväll repar jag för första gången på gentlemännen... Problemet är att vi inte har någon bas... Men vi har ju lite tid på oss, så det är inte panik... än. Och objektsfesten börjar rulla på också. :-) Det är alltid bra det. :-)
Nu har jag snart lektion, så ni får klara er utan mig. Kram!
På Ingesund (och alla andra musikhögskolor antar jag) har vi ett ämne som heter röstträning. Detta för att vi ska klara av att hålla igång vår röst varje dag när vi är lärare. Första hälften av lektionen brukar gå ått till att värma upp. Då står man mitt i rummet och säger en massa saker med stödet som det heter. Under just detta skeende så brukar jag av någon anledning stå och pilla med min nyckelkedja... Detta hör jag inte själv, plus att jag inte riktigt lägger märke till det. Så förra veckan utbrast min kompis Rebecca följande:
"Men fan! Jonatan, du är en pillare av rang"
Och jag tycker det är så klockrent! Pillare av rang, det är inte varje dag man hör det inte. Så nu är det officiellt också. Moahahaha! Nu ska jag dock inte flumma runt för mycket. Ikväll repar jag för första gången på gentlemännen... Problemet är att vi inte har någon bas... Men vi har ju lite tid på oss, så det är inte panik... än. Och objektsfesten börjar rulla på också. :-) Det är alltid bra det. :-)
Nu har jag snart lektion, så ni får klara er utan mig. Kram!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)