Mycket, massor och mer.

Det är mycket jag vill skriva, men vet att jag inte borde. Och det finns ännu mer som jag borde skriva men som jag inte vill skriva. Så jag kommer inte skriva om något av varken det jag vill eller borde skriva, utan kommer i detta inlägg fokusera på helt världsliga och till synes värdelösa ting.

Mars månad. Det är något med den här månaden. Någonting riktigt dåligt. Jag kan nästan beskriva exakt varje dag i Mars månad 2011, för månaden i fråga har sett likadan ut varje år. April har några få skiljetecken, men inte många. Det är först i maj som det börjar hända grejer som är värda att lägga fokus på.

Men, det finns en stor skillnad i Mars månad 2010. Skillnaden börjar på P. Det är något jag kan finna trygghet i. Men trots denna trygghet så hämtade jag ut en dos på apoteket idag, vilket kändes riktigt sugigt, måste jag säga. Mars månad är medicinernas förlovade månad, kan man lugnt säga. Och inte nog med att det innefattar väldigt mycket skam för mig att jag lever på de mediciner jag lever på så äter de iväg på en ekonomi som jag inte riktigt har. Men det är inte det som är jobbigast. Det som är värst är att jag är svag, och att jag inte gillar att visa mig så svag och skamlig som jag gjorde i helgen, trots att det bara var för två personer. De ska inte behöva bära mina problem, vilka problem de än är. Det är så jag lever mitt liv och det är så jag är uppfostrad.

För att nu bli lite världslig, som jag lovade i början av inlägget. Jag tittade på Top Model idag. Lite besviken på den här säsongen, men det är jag alltid i första avsnittet. Men det som var intressant var, hör och häpna, reklampauserna. Ty, när det är reklam svappar jag mellan kanalerna. På 4:an så gick det samtidigt serien "Arn". Precis när jag svappade över till kanal 4 så var det (förmodligen) första gången Arn träffade Cecilia. Jag vill inte spoila någon handling för er, så jag ska inte göra det. Men de hade fått tag på en så vacker skådespelare till Cecilia! Hon verkligen sken. Och då tänker jag inte prata om Arn. Där kan vi snacka söt kille. Han hade också det här vackra över sig. En kvalité man hittar hos på tok för få killar nu för tiden. De flesta siktar på att vara snygga, sexiga eller söta. Men det är sällan de verkligen är vackra. Men där hade de hittat en som verkligen var det. Det är ett högt betyg.

Mer världsligt? Njae, tror inte det. Håller på att leta ny lägenhet och så, eftersom jag nu är tvungen att flytta. Varför undrar ni? Hmmm, tänker inte riktigt skriva det på bloggen. Vill släppa bomben för min familj först, då delar av den faktiskt läser min blogg. Skulle vara ytterst opassande om de fick veta det på nätet.

För övrigt vill jag säga att Borås och Göteborg är fyllda av guldkorn som jag inte vill förlora någonsin. Ni var underbara i helgen, och jag vet inte vad jag skulle gjort utan er i helgen. Massor med kärlek till er, om ni nu läser min blogg.

Och så är Amy MacDonald en Pseudogud. Tänkte bara säga det.

Den här gången blir det ingen kollektivkram. Har fått en ny princip kring kollektivkramar.

Bitter? Jag? Nej då... Eller?

Trots att jag har haft en väldigt soft vecka hittills så kan jag inte låta bli att känna bitterheten välla upp och stå mig upp i halsen. Visst, en del tycker som de tycker, men när man har så allvarliga anklagelser mot någon som en del har mot mig för tillfället får man fan ha ryggraden att polisanmäla!

Och att jag får veta merdelen av samtliga anklagelser mot mig i det här fallet i andra eller tredje hand är också det skamligt! Kan ni inte konfrontera mig så är ni inte värda ett dugg i min bok!

Jag har de senaste två veckorna upptäckt saker som jag önskar jag hade upptäckt långt tidigare, så att jag inte hade engagerat mig så djupt. Jag kan härmed heligt lova att organisationen i fråga inte kommer att få se ett dyft av mig eller mitt engagemang. Var rak, var ärlig och snacka inte om mig bakom ryggen. Och jag skulle se det som en fördel om man inte heller hugger mig i ryggen vid första bästa tillfälle. Ryggradslöst och skamligt, säger jag er!

Som ni förstår är jag mer än bara bitter. Nu är jag, mina kära läsare, fly förbannad och det ska rätt mycket till för att jag ska bli så arg som jag är nu. Ilska är en infektion i en människa. En infektion som ligger och pyr och inte riktigt slår ut i full blom förrän den där sista droppen kommer. Och nu har den kommit. Dock känns infektionen härlig. Härligt att äntligen kunna släppa ut och säga att jag faktiskt är arg, och agera utefter det. Nu är det helt enkelt nog. Ingen mer hjälp från min sida, tack så mycket. Jag har gjort mitt sista drag i organisationen per idag. Punkt slut.

Negativa energier och hanteringen av dessa

Som jag sagt tidigare så är jag något av en new age-människa. Och nu ska jag prata lite om negativa energier.

Negativa energier genereras av negativa känslor. En del hävdar att de skapas av negativa händelser, men så är icke fallet, vad jag tror. Nej, eftersom händelser är inte negativa i sig. Det beror på människan som upplever händelsen, om hen upplever händelsen negativ så skapas det negativa känslor och det resulterar i negativa energier.

När man väl upplevt negativa känslor och skapat dessa energier så behöver de få komma ut. Detta resulterar ofta i att man blir bitter, grinig, sur, arg, ledsen och så vidare. I mitt fall blir det så att jag spyr galla. Jag spyr massor med galla. Ibland obefogat, ibland befogat. Dock är det största problemet att jag ofta håller inne denna kaskad av galla, så gott jag kan.

Då tar de negativa energierna sig en ny form. När man dämt upp dem så länge som jag gör (år i taget ibland) så flödar de över i form av att de tar ut sin rätt på min kropp. Oftast då i form av sjukdomar. Och jag vet inte riktigt vad det är jag dämt upp nu, men jag har fått feber de luxe. Min läkare har sagt att jag inte får gå utanför lägenheten på hela veckan på grund av skiten... Lite bitter är jag allt.

Nåväl, nu har jag blivit invald i ytterligare en styrelse iallafall. Ung Vänster Värmlands DS sitter jag nu i. Trevligt. Enda Problemet är att de har sitt första möte samtidigt som jag har arbetsintervju... :-P Men men, det är bara att vänta tills nästa möte. ^^

Inte riktigt nöjd...

Jag är inte helt nöjd med vinnaren i melodifestivalen i år. Ballader lärde vi oss redan under 90-talet att de inte gick hem. Men men, vi får väl lära oss det den hårda vägen igen....

Biohazard!

Hmmm, jag har hört att det är dåligt att inte äta. Börjar känna av att jag faktiskt inte ätit sen den 9:e mars... Jag är trött och känner mig lite febrig. Men that's life. :-P Ska nog mata mig lite idag.

I eftermiddag åker jag iväg till Linköping för SVAG-möte. SVAG står för SpelVeckans ArbetsGrupp. Grymt kul, hoppas jag, bara min feber går ner. Det gör den nog efter att jag ätit. :-P

För övrigt har jag börjat med en hobby som jag inte gjort sen jag började plugga på Ingesund. Jag har börjat läsa fantasy igen. Eller, för tillfället kör jag på talböcker, inte riktigt samma sak, men enormt roligt iallafall. Man får massor med inspiration.

Klantröv!

Nu har jag ägnat många inlägg till att inte skriva så mycket med fokus på mig själv, men nu ska jag återigen fokusera på just mig själv.

Jag är ett klantarsel, en klantröv och diverse andra dåliga ord om mig man kan komma på. Jag har sovit hemma hos G ikväll och det var trevligt. Någon gång under gårdagen så la jag av mig mina nycklar hemma hos honom. Inga problem, jag la dem så att jag skulle se dem när jag gick upp.

Imorse gick jag upp, klädde på mig, plockade ihop min dator och gick till bussen. Åkte till Karlstad och hoppade av vid residenstorget och känner efter mina nycklar... De ligger kvar hemma hos G. Gissa om jag blev bitter på mig själv eller?

Så nu sitter jag här på Karlstads tågstation och väntar på ett tåg tillbaka till Arvika för att hämta mina nycklar och sedan åka hem igen. Ikväll är det dags för Star Wars på SFR! Bra skit det. :-D

"Att hänga ut" eller "8+4=1?"

Uppenbarligen har jag blivit väldigt bra på att hänga ut folk i bloggen det senaste... Eller vänta nu, nej just det ja, det har jag faktiskt inte blivit. Det är ju mina kära läsare som hänger ut saker åt mig här eller på facebook. Så jag slipper det, skönt va?

Hur menar jag med det då? Jo, vi tar mitt inlägg per den 4:e mars i år som exempel. Där nämner jag en förening. Jag nämner inte vilken förening och jag nämner inga andra namn heller. Och jag lägger, min vana trogen, också ut en länk till min blogg på facebook. Denna länk får ett antal kommentarer, bland annat några småarga från personer som tycker att jag hängt ut föreningen i fråga.

Ding ding! Tänk efter nu. Jag har i efterhand frågat dem som vet hur mina föreningsengagemang ser ut om de kan utröna vilken förening detta handlar om, och de har sett ut som ett frågetecken, samtliga, och säger sedan "Hur ska vi veta det. Du är ju aktiv i 100 föreningar". Sen om man frågar den lilla inskränkta skaran som tror att mitt liv bara kretsar kring en förening, jo, då finns det kanske en chans att de gissar på just den föreningen som de tror hela mitt liv cirkulerar kring.

Så, för att rätta till alla begrepp: Det är inte JAG som hänger ut, det gör ni så bra själva.

Sedan för att komma till just det här med mina föreningsengagemang. Jag sitter för tillfället i 4 olika föreningsstyrelser och har förtroendeuppdrag i 8 andra. Ändå så är alla mina läsare uppenbarligen väldigt skarptänkta när det kommer till att lista ut vilka av dessa tolv (12!) föreningar det gäller när jag skriver om "föreningen" i min blogg. Detta finner jag ytterst intressant. Uppenbarligen fick ni lära er att 8+4=1. Någon måste ta ett allvarligt snack med era mattelärare.

Och det finns fler som reagerat på detta vis. Jag har fått frågan från flera ställen "Handlar det om Ookami" eller "Menar du L.I.K." och på de frågorna har jag svarat sanningsenligt. Ibland handlar det om Ookami, ibland handlar det om L.I.K.

Såg ni nu vad jag gjorde? Jag nämnde två föreningsnamn! Ve och fasa, världen kommer att gå under! Eller?

*10 sekunder senare*

Inga känningar av världens undergång än, så jag fortsätter att skriva tills jag blir bevisad motsatsen. Att hänga ut någon eller något är att skriva så enormt tydligt att det inte kan misstolkas av någon. Det handlar om att nämna namn, som jag nämnde Ookami och L.I.K. alldeles nyss. Nu var det inget negativt om dessa föreningar, de fungerar bra som de gör. Men jag visade på att folk har inte förstått, och de som har kopplat samman 1 och 1 och fått max 3 har förmodligen trott att alla kopplar på samma sätt. Fel. Alla tänker inte som ni gör, tack och lov.

Sedan, de som jag har pratat med om det här och faktiskt nämnt "föreningen" med namn håller med mig. Det som hände var inte sjysst mot medlemmarna och de anser att deras intressen har stått för risk att bli förskingrade. Då är det styrelsens uppgift, vår uppgift (ja, jag sitter fortfarande i styrelsen), att medvetandegöra våra medlemmar OCH vår revisor på detta. Jag valde att göra det via min blogg. Tål ni inte kritik som den jag gav i min blogg borde ni inte sitta i någon styrelse igen någonsin. För det är så med ideellt engagemang. Det är kul ibland, men oftast får man skit för att folk inte håller med. Den här gången höll inte jag med, och jag ansåg att föreningens verksamhet förskingrades. Jag vidtog åtgärder, för att föreningens medlemmars intresse skulle bevaras. Jag agerade som en styrelsemedlem borde ha gjort. Nu hänger jag inte ut föreningen, dock hänger jag ut er brist på respekt för föreningens medlemmar. Tänk på att ni sitter där ni sitter för att tjäna föreningens medlemmar, inget annat.

Intressant.

Hmmm, inte för att ni kommer förstå men here goes.

Intressant... Jag känner ingen smärta kring det här, och ingen som helst sorg. Det har blivit så grymt avlägset att jag känner en viss frihet om det skulle behöva bli så. Att behöva bli fri på de premisser som är på G nu är kanske inte det bästa, men då får det vara så. Men mitt intresse har landat nedanför botten, och då fungerar det inte längre. Allt fungerar så länge det är kul, men för tillfället känner jag verkligen inte att det är roligt längre. Vissa saker kan man fortsätta med trots att det inte är kul eller roligt, men det här är en typisk sådan sak som inte fungerar så.

Plikt finns, men jag har aldrig varit en höjdare på att följa sådana. Så blir det som det känns att det blir nu så kommer jag köra raka spåret.

Och jag som trodde...

Och jag som trodde att jag var med i ett förbund och distrikt som var till för alla? Uppenbarligen hade man fel igen. Välkommen är man uppenbarligen icke om man inte trivs kring alkohol. Uppenbarligen kan man inte ha kul utan att inmundiga sådan, så uppenbarligen har jag inte kul förutom ca en eller två gånger per år... Intressant, jag tycker att jag har kul rätt så ofta. Men jag kanske hade fel, vem vet, ni är ju så mycket bättre än mig, så ni har säkert rätt. Jag har levt ett i allmänhet miserabelt liv utan någon som helst trevlig eller rolig situation, förutom när alkohol var inblandat, vilket kan räknas på handens 10 fingrar. Nåväl, tvingar ni mig till det så tvingar jag er till något annat. Kanske till att hitta en ersättare till mig? Vem vet, vem vet...

Så fan heller! Jag ämnar icke hänga med om det visar sig att alkohol ska medföras ELLER inmundigas under tiden. Eller, alkohol kan ju vara gott, men om det är så att fylla kommer att förekomma kan ni räkna bort mig ur samtliga lägen av föreningen. Jag älskar föreningen, men om den tar en sådan här vändning så tänker jag inte vara med längre.

Brandlarm?

Jag sitter här på skolan i datasalen och har inget bättre för mig. Och helt plötsligt hör jag brandlarmet! Men jag sitter kvar. Känns mer tryggt så. Det snöar ju ute, och det kan man ju bli förkyld av. Så jag sitter hellre i en brinnande kåk.

Eller? Sanningen är den att det verkar som om brandlarmet har fått krupp eller så är det någon rolig jävel som fått för sig att köra något test på larmet. Så här är det nämligen. Brandlarmet på Ingesunds musikhögskola består av en ringklocka som ska ge ifrån sig en enda jättelång signal. Det jag och mina övriga skolkamrater idag blir utsatta för är ett flertal ringsignaler som är mycket korta. De flesta varar bara något mindre än en sekund. Den längsta hittills har hållit ut i 2 sekunder, och då blev jag nästan lite orolig.

Dock är det ju rätt farligt. För att jag skulle reagera på larmet nu så skulle det behöva stå och ringa i drygt 15 sekunder och då skulle det kanske vara för sent? Så, jag är imponerad över att de kör ett brandlarmstest utan att upplysa oss elever om det.