Nålar

Ja, det är sällan jag lovar saker, men nu kan jag fan i mig garantera hela världen och några till att jag aldrig någonsin ska bli sprutnarkoman...

Anledningen till detta kan man tro är att jag tycker att knark är en dålig idé, och visst, det är en bidragande faktor. Men det finns en helt annan och mycket tyngre vägande orsak till detta, nämligen min obotliga nålfobi.

Får några dagar sedan så satt jag och tittade på en välkänd amerikansk serie om en osedvanligt otrevlig, men duktig läkare som haltar sig fram med sin käpp. (Lyckas ni inte räkna ut vilken serie det är nu så är ni helt underbart dåligt orienterade)

Men åter till ämnet. I denna serie så sattes en nål i en patient, och Eli reagerar genom att känna hur världen svartnade och vaknar ungefär 30 minuter senare och märker att Eli svimmade! AV ATT SE EN NÅL PÅ TV!?

Och idag var jag på vårdcentralen för att få min hals kollad, eftersom den har gjort ont sen i torsdags. Då berättar läkaren i fråga att jag har en varböld bakom min ena halsmandel... Inte så farligt om den kunde behandlas med typ penicilin eller något annat häftigt botemedel... Men icke! Han berättar att jag ska gå till öronmottagningen på sjukhuset imorgon så ska de kolla upp mer exakt vad det är och sen eventuellt punktera skiten med en nål... NÄR JAG FORTFARANDE ÄR VAKEN????!!! Så i helvete heller. Jag kommer att få storpanik, slå ner läkaren i fråga och sen springa därifrån, gråtandes som en liten flicka, för det är så jag reagerar på nålar IRL...

Nåja, hoppas det blir så att jag slipper nålen... :-/