Smärtan...

Smärtan eskalerar. Så fort jag inte är hemma så blir den bara värre, känns det som... Eller, det finns vissa undantag, nämligen när jag är med C, B eller G. De är den bästa medicin man kan ha... Vet inte hur jag skulle klara mig utan er.

C bor hemma hos mig nu, fram till sommaren. Det är väldigt skönt, för nu vet jag att jag kan må lite bättre när jag kommer hem från skolan varje dag. Det som gör mig mest nervös är sommaren... Men det är ett senare problem... Och han förstår mig bättre än någon annan jag känner. Och han vet hur han ska lugna mig också, och det är helt ovärderligt i min värld.

Kram!