Igår fick jag veta att en av mina kompisar från gymnasiet, som jag uppskattar väldigt mycket, trots att vi inte setts på ett tag, har försökt ta livet av sig och legat på intensiven i två veckor.
Jag känner en oerhörd förståelse för honom, men jag fick också insikt i vad jag tvingar mina vänner att genomgå, och framförallt då C, B och G. Och det får mig knappast att känna mig som en bättre människa.
Hoppas att jag får komma och hälsa på honom i veckan. Längtar sjukt mycket efter honom.
Kram!
söndag 12 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar