10 000 år...

...vilken härlig nackspärr man får!

Nej, skämt åsido. Det var väldigt länge sedan jag hade tid, ork och lust att faktiskt skriva här, men nu är det slut på det.

Det har hänt rätt mycket i livet det senaste, men jag ska försöka sammanfatta.

Fått jobb
Fått ny lägenhet
Fixat med Outbreak
Flyttat till ny lägenhet
Fått ett till styrelseuppdrag (4 st nu)
Fixat med Outbreak
Jobbat
Fixat med Nissens
Fixat med Outbreak
Spelat rollspel
Fixat med Outbreak
Fixat med Kamicon :11

Så en del. Ska försöka uppdatera här oftare. Hörs!

Rollspel över öronen?

Jag har en del rollspel. Det känns som att jag knappt gör annat. Låt oss beakta:

Det finns 7 dagar under en vecka.

Jag spelar följande rollspel: Eon, Star Wars, Dark Heresy och Star Wars. Japp, två Star Wars-kampanjer.

Så, låt oss gå igenom min typiska vecka:

Måndag: Möte med Ookami om Nissens, Outbreak eller ett vanligt styrelsemöte.
Tisdag: Star Wars nr 1. Karaktär: Trix Tanai.
Onsdag: Möte med Ookami om Nissens, Outbreak eller ett vanligt styrelsemöte.
Torsdag: Eon, jag spelleder
Fredag: Dark Heresy. Jag spelar en prästinna vid namn Veneria.
Lördag: Ledigt, med undantag från de dagar jag lajvar.
Söndag: Star Wars nr 2. Jag Spelleder.

Nåväl, jag tror mig överleva. MEN, jag har efter viss analys kommit fram till att mina karaktärer alltid på något vis är grymt socialt missanpassade.

Trix: Har uppenbara aggressionsproblem, samt avskyr auktoritet. När han är i harmoni med kraften så är han lugn, harmonisk och underbar på alla sätt, men så fort han blir det minsta dark side så slår han sönder saker eller varelser hej vilt. Inte helt frisk, helt enkelt. Han borde träffa en hjärnskrynklare.

Veneria: Har bara spelat henne en gång, men hon verkar vara typen som inte gillar auktoriteter, hon också. Hon gillar att sticka svärd i oskyldiga gamlingar på värdshus, sticka folks näsor i sin magnumrevolver (som är grymt överdimensionerad) samt att hon verkar ha en förkärlek att hoppa upp på folk, bokstavligen. Ja, hon hoppar alltså upp på folk som står upp, ställer sig hårt på deras axlar, så de faller och står sen effektivt på deras bröstkorgar. Just det ja, hon gillar också att springa runt på stooooora rymdskepp och jaga nerknarkade partymembers, mest för att det är kul. Just det ja, har du någon piercing, håll dig borta från henne. Hon gillar att dra i dem. Samt, nämn inte mustascher i hennes närhet.

Så, ser vi något samband?

Vi kan ju ta upp några tidigare karaktärer jag spelat:

Tirzis (EON): Ilsken dvärgamagiker som var religiöst fanatiskt. Galen i att döda nekromantiker och andra hädare.

Doktor Hertig Marius (EON): Bitter och otrevlig ädling från södra Jargien. Ogillade skarpt samtliga andra ädlingar, och tog alla chanser han kunde få att jävlas.

Som ni ser, alla är socialt missanpassade. Enormt roligt. XD

Lång men välbehövlig...

...tystnad. Japp, någon vecka sen jag uppdaterade nu, men har behövt lite tid att strukturera upp lite grejer. Typ mitt liv. Och Ookami efter och före årsmötet. Outbreak och Nissens spelstuga och en massa annat.

Var inne på Facebook i morse och hittade en länk som en av mina kamrater där gillade. Jag brukar i allmänhet vara lagom konservativ med att kolla länkar via facebook, men fan flög i mig eller nåt sånt och jag hittade den UNDERBARA bloggen "Mitt eget jävla narnia". Jag älskar den. Kolla den på http://mittegetjavlanarnia.se

Kärlek till den/de som skriver där.

Comatose

Hej på er! Nu är jag hemma från Pride igen och livet börjar rulla på, så sakteliga. Dock är det något som gnager i mitt bakhuvud. En låttext, närmare bestämt. En låt som jag känner stämmer lite på mig, just nu. Inte lika extremt som i låten då, men fortfarande en känsla av att jag inte lever mitt liv fullt ut utan dig.

Precis, jag har lyckats hitta en "dig" igen. En sån där man som man bara faller framför fötterna på, som man hela tiden känner att man vill verka så bra som möjligt inför, men som man alltid lyckas göra bort sig inför.

Jag vill vara i ett förhållande igen. Vill vara någons "någon". Eller, jag vill vara hans "någon", närmare bestämt. Jag vågade icke säga något till honom i veckan, så vi får se om jag vågar göra det senare. Vi får se. Vi får se. Men om jag känner mig själv rätt så kommer jag knappast att göra något åt det de närmaste månaderna. För sån är jag.

Tell me that you will listen
Your touch is what I'm missing
And the more I hide I realize I'm slowly losing you

Ja ja. Nu ska här sovas. God natt!

Blogglust

För tillfället är min lust att blogga lite si sådär, men jag ska försöka mig på något litet iallafall.

Pride är slut, och jag saknar redan allt härligt folk, trots att jag, Liv, Tova och Johan har PrideLANkollektiv hemma hos Johan fortfarande. Jag hade jätteroligt under veckan och har njutit av varenda sekund som gått.

Men direkt när Pride är över så kommer då nästa projekt upp, Ookamis årsmöte. Och jag känner mig grymt opepp på det just nu, men jag måste ta tag i det direkt när jag kommer hem. Inte det minsta kul, men det måste göras. Konstigt, jag brukar inte känna så inför årsmöten. Mötesformalia och föreningsteknik brukar göra mig glad. Men inte för tillfället. Kärleken sprids tyvärr inte i Ookami eller Sverok och jag blir ledsen när jag ser hur folk väljer att sitta i distriktsstyrelser och föreningsstyrelser, inte för att det är kul, utan för att det antingen är en bra sak att ha på papper eller för att det är "nödvändigt". Sitter man i en styrelse måste arbetet vara kul, annars kommer man att beställa en vägg mot pannan på en gång.

Lust! Det ordet måste in i Sverok igen. Pengar är inte alltid av godo. Man får förväntningar och dessa växer för varje år, ju mer pengar som pumpas in i organisationen. Ta bort de stora budgeterna för SLAG:en, till exempel. Låt folk sova på kalla golv i gymnastiksalar. Visst, det är inte lika bekvämt som att sova på hotell, men man får en gemenskap och möjlighet att umgås över de distriktsgränser som verkar hårdare dragna än Berlinmuren eller Gazablockaden. Dra ner det till en social nivå igen, med föreläsare som kanske kan vara inom organisationen, som inte tar så grymt mycket betalt. Det man bör lägga pengar på är bra möteslokaler, resor och mat. Ser man bara till att maten är tipp topp så kommer det sociala att lösa sig, jag lovar.

Låt det vara kul att engagera sig i Sverok igen. Annars kommer förbundet att äta upp sig självt av bitterhet.

Tillfällig gäst i mitt liv.

Jag är på pride, som jag skrev i förra inlägget. Och man möter en sån enorm mängd med kärlek att det nästan svämmar över. Och man träffar en massa människor som är tillfälliga gäster i ens liv. Människor som kommer in i ens liv, stannar en stund, och sen försvinner dem. Alla människor är tillfälliga gäster i ens liv, ty någon gång försvinner dem, vare sig det tar 5 dagar, 5 år eller 50 år.

Problemet för mig är att jag, precis som Jonas Gardell, väldigt lätt blir förälskad eller förtjust i mina tillfälliga gäster. Och ibland håller sig den känslan väldigt länge. Det var länge sedan det hände att jag kände det så här starkt, men nu är det så jag får ångestkänslor för att jag inte vet hur jag ska göra, vad jag ska säga, hur jag ska uppföra mig eller vad som händer med mig. Ibland tror jag att han besvarar mina vinkar, ibland så känns det som kalla handen. Det sliter i mig, och jag vet inte vad jag ska göra. Förhoppningen skulle ju vara att han skulle läsa det här och förstå att det var precis honom jag menade, men han har inte min bloggadress, och även om han hade det så är jag osäker på om han skulle förstå... Någon som kan ge mig något tips?

Annars är det bra här på priden. Mycket att tänka på, men jag gillar att ha mycket att göra. Och alla är så snälla att jag nästan går omkring med en klump i halsen hela tiden, så bra känns det. Och så träffade jag på Robert idag också. Väldigt trevligt, måste jag säga.

Men kärlek till er alla, så hörs vi senare i veckan.

För övrigt ska jag hälsa att: "Vi skiter i den där JÄVLA fjortonåringen!!! Han kan gå på TERAPI!!!!"

Magic, Whiskey & Pride

Nu har det hänt en del sedan jag skrev sist, kära läsare, och tyvärr har jag inte riktigt tid att göra en full uppdatering av min blogg för tillfället. Men mer kommer när jag kommer hem till Värmland igen.

Det som har timmat sedan sist är följande: Värmland Pride, Arvikafestivalen samt att jag nu sitter och ska påbörja min första arbetsdag för Sthlm Pride, vilket ska bli hur fab som helst. :-)

Dock ska jag skriva om en liten händelse som timade igår, under min utbildning för volontärer under sthlm pride. Min telefon ringde i en av rasterna vi hade, och jag kollade numret. Det visade "Okänd". I vanliga fall när min telefon säger så så brukar jag välja att inte svara, men valde just igår att göra det. Rösten började prata med mig och vi pratade på en stund (ca 90 sekunder) medans jag frenetiskt försökte koppla vem det var, ty mina öron uppfattade inte riktigt vad personen sade när han presenterade sig. Men så, efter mycket tankeverksamhet (ja, det rök ur öronen på mig) så kom jag på det. Det var ju min storebror. Lite otippat och skämigt att man inte känner igen rösten på honom. :-P Hoppas du har det bra nere i Schweiz.

Men som sagt, mer uppdatering om Arvika och Pride när jag kommer hem till Sver... Värmland, menar jag. Kram så länge!

TV4:s reaktioner.

Hej alla! Under Kamicon :10 så gjorde TV4 ett väldigt opassande inslag om vårt konvent. Vi skickade iväg en text där vi beskrev att vi inte var väldigt nöjda och ville ha en ursäkt ifrån dem. Här har ni den texten:



"TV4 sviker ungdomars förtroende.

Under helgen hölls en av Karlstads största ideella ungdomssatsningar, Kamicon :10, på UNO, Ungdomens hus. Kamicon :10 anordnas av den ideella arrangörsföreningen Ookami. Under konventets första dag kom TV4 för att göra ett reportage om händelsen. Vi blev självklart glada över detta, då vi trodde att vi skulle få chans att visa upp spelhobbyn som ett hälsosamt alternativ till att dra på stan och dricka dåligt hembränt eller supa sig stupfull på krogen.

Uppenbarligen håller inte TV4 med oss om att spelhobbyn är ett gott alternativ till detta. I reportaget framställs besökarna på Kamicon :10 som folk som inte tar sin hälsa på allvar och inte bryr sig om att vistas ute i solen. Detta påvisas tydligt när konventsbesökarna som intervjuas för reportaget inte benämns som just ”Konventsbesökare” eller ”Spelare” eller något annat passande tilltal, utan det som skrivs om våra besökare är ”Stannar inne”. Vår fråga till TV4 är då: Är det inte bättre att stanna inne och umgås med vänner och utöka sin sociala vänkrets än att springa på stan och supa, bråka och göra Karlstad osäkert? Vill TV4 inte att ungdomar ska satsa på sin fritid? För jag garanterar att ingen av arrangörerna kände någon som helst uppskattning från TV4:s reportage.

Vi från Arrangörsföreningen Ookami kräver en ursäkt från TV4 Värmlands redaktion. Det är alla medborgares och, framförallt, mediers uppgift att främja ungdomars meningsfulla fritid, och det gör inte TV4 genom att slå ner på spelhobbyn så hårt som de gjorde under sitt reportage om Kamicon :10. TV4 speglar inte konvent och spelhobbyn på ett sanningsenligt sätt."



Denna text var underskriven av väldigt många av våra konventsdeltagare. TV4 svarade igår så här:



"Hej.

Jag blev både förvånad och ledsen när jag såg er reaktion på vårt inslag om Kamicon:10.

Förvånad över att ni uppfattat inslaget så negativt. Eftersom ert konvent råkade sammanfalla med årets hittills varmaste och soligaste helg, så var det helt naturligt att fråga sig varför så många ungdomar valt att stanna inomhus. Vi ställde frågan och jag tycker att ungdomarna gav raka och bra svar. Vi har inte försökt framställa dem på något särskilt sätt. En av arrangörerna fick också berätta vad konventet handlade om och vad man kunde göra där.

Riktig ledsen blir jag av att ni tycks se fylleri och slagsmål som det enda alternativet till att spela TV-spel.

Mvh

Pelle Råssjö

Nyhetschef, TV4 Värmland"



Då kände jag att det fick vara nog. Här är mitt svar:



"Hej Pelle.

Det må vara så att det är naturligt för er att ställa er frågan varför våra konventsdeltagare "stannar inne" under sommarens varmaste dag, men ert reportage är väldigt enkelspårigt. Det handlar väldigt lite om de sociala aspekterna av spelhobbyn, och vi som konventare tog väldigt illa upp av inslaget. Den arrangör ni intervjuade är mig, och jag fokuserade under det jag sa väldigt mycket på de sociala aspekterna av spel, eftersom det är det vi vill trycka på med våra konvent. En social mötesplats för ungdomar framställs i ert reportage som en bunker dit ljusskygga ungdomar kan dra sig undan för att slippa vistas ute i solen.

Vi ser inte fylla och slagsmål som det enda alternativet, men om Kamicon :10 inte hade ägt rum så är det faktiskt så, Pelle Råssjö, att ungdomar super en hel del. Kamicon, och andra konvent, är en möjlighet att sysselsätta sig med något annat än att faktiskt umgås över alkohol, som är en på tok för vanlig umgängesform bland ungdomar idag.

Det är inte ni som borde vara ledsna, det är vi. Ni har genom ert reportage fått spelhobbyn att verka lika skum och opassande som människor trodde att den var på 80-talet och i början av 90-talet. Ni har fått värmlänningar att tro att den stämpel som fanns då fortfarande stämmer, en stämpel som Sverok och dess medlemsföreningar har kämpat i över 20 år för att tvätta bort. Jag hoppas innerligen att du, Pelle Råssjö, inser att vi har all rätt att bli upprörda och kräva en ursäkt från er på grund av det.

MvH
Eli Pettersson
Ordförande, Ookami"



Tänkte bara uppdatera er på läget. Dessa texter kommer alla att komma upp på kamicons hemsida http://kamicon.se

Kamicon :10!

I helgen var det Kamicon :10! Och vilket Kamicon :10 det blev! Jag är helt fantastiskt nöjd med utfallet, och vi har fått en ordentlig boost inför nästa verksamhetsår.

Vi blev uppmärksammade av flera nyhetsbyråer i Värmland.

http://nwt.se/karlstad/article732338.ece

http://nwt.se/karlstad/article734356.ece

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2153&artikel=3824621

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=3824727

Sen så fick vi ju lite medial uppmärksamhet från TV4 också, men den var så pass missvisande och värdelös att jag funderar på att inte publicera den här på bloggen. Men vi har iallafall reagerat på det. :-)

Jag lyckades tyvärr (?) bli förälskad under konventet också, men jag får försöka göra något åt det. :-/

Seasons of...

"How do you figure a last year on earth?"

Jag såg på Rent igår, tillsammans med Liv, min underbara kombo. Rent är en film som tidigare i mitt liv fick mig att känna en massa känslor. Den fick mitt känsloliv att bubbla och leva ett helt eget liv. Men jag har förändrats det senaste året, och när jag såg den igår kände jag hur alla känslor försökte pressa sig igenom den sköld jag satt upp för mig själv. Det gjorde inte ont, det sved snarare, som om jag var på väg att stöta upp galla, i stora mängder.

Det var mina känslor som försökte slå igenom. Känslor som jag låst in för att slippa ta tag i dem. Jag vet inte om jag är glad för att jag lyckades hålla dem bakom muren fortfarande. Jag vet inte om jag skulle klara av att hantera dem allihop på en gång, ensam. Det här inlägget är ett steg på vägen att hantera alltihop. Det kommer komma fler inlägg i denna processen, och varje inlägg kommer inehålla minst en ovedersäglig sanning, sanningar som förmodligen kommer få folk att bli råförbannade, arga, ledsna eller förskräckta, men det skiter jag faktiskt i. Nu handlar det om min psykiska hälsa, och när det gör det så bryr jag mig om mig själv och de som är närmast mig, endast. Dessutom, de som kommer att ta illa upp är förmodligen endast sådana som sårat mig mer än de hjälpt mig, så där har jag ännu ett skäl att inte bry mig.

Så varsågoda att bli arga på mig, jag bryr mig inte det minsta om er längre, era s**n!

Statsbidrag, ett medel för demokrati?

För mindre än en månad sedan så uppmärksammade vi i Ung Vänster Värmland IDAHO, Internationella dagen mot homofobi. Under den manifestation vi genomförde så fick jag några frågor om det verkligen behövdes en dag mot homofobi. Svaret blev alldeles tydligt för bara några timmar sedan.

I P1:s program Kaliber diskuterades det med flera religiösa ungdomsorganisationer, som idag får statsbidrag från Ungdomsstyrelsen. Bland dessa fanns Pingst Ung, Sveriges Unga Katoliker, Sveriges Unga Muslimer med flera. Dessa organisationers företrädare sade att som homosexuell i deras organisationer så blir man utsatt för disciplinära samtal, inskränkta möjligheter och man blir uppmanad att leva i celibat.

Ungdomsstyrelsens bidrag ska gå till organisationer som främjar demokratisk fostran, enligt Ungdomsstyrelsen. Jag vet inte riktigt om jag skulle vilja se utfrysning, trakasserier och negativ särbehandling som demokratisk fostran. Uppenbarligen har något gått fruktansvärt snett.

De senaste åren har flertalet undersökningar gjort av Ungdomsstyrelsen, RFSL Ungdom och andra om HBT-ungdomars psykiska hälsa. Varje studie har kommit fram till samma sak: Någonting är riktigt illa i dagens samhälle. HBT-ungdomar saknar sociala mötesplatser, har högre självmordsstatistik än andra ungdomar och litar mycket mindre än andra på polismyndigheter och sjukvård. Någonstans har någonting gått fruktansvärt snett.

Kan det bero på att staten via Ungdomsstyrelsen främjar homofobi? Främjar organisationer som försöker "bota" homosexuella genom demonutdrivning? Jag tror det. Om Ungdomsstyrelsen verkligen står på demokratins sida så är det dags att göra något nu. Dra in bidragen för samtliga organisationer som inte följer de regler som finns. Demokratin är det viktigaste vi har i vårt samhälle, och Ungdomsstyrelsen måste, precis som alla människor som lever i vårt samhälle, värna om den.

Leve Demokratin!

Felix Königs Debattartikel

Programmet Kaliber

Okonstruktivitet & Livsfilosofi á la Eli nr 4

Ja, det är vad det här inlägget kommer att innehålla.

Vad har egentligen hänt i mitt liv sen jag blev effektivt utkastad och utfryst tro? Jo, det ska jag tala om för er: Jag har förlorat tron på sakspecifika förbund, i sin helhet. Det finns nog endast ett sakspecifikt förbund kvar som jag faktiskt fortfarande tror på, och det, mina vänner, är Sverok, där man faktiskt inte försöker "härskarteknika" ut folk som tycker annorlunda.

Jag har också blivit en mycket mer "konfliktkåt" människa, och drar mig inte längre från att lösa konflikter med kalla ord och rätt så hårda åthutelser. Äntligen kan man vara ärlig med sina syften och mål, vilket jag inte kunde tidigare.

Äntligen kan man se själva konflikten ur ett större perspektiv och inse att jag faktiskt hade rätt och alla inblandade betedde sig mindre värdigt. Återigen, härskartekniker for the win, uppenbarligen.

Och sen, sist men inte minst: Makt går folk åt huvudet, vare sig man märker det eller inte, och folk med makt tar sig friheten att ge andra råd och tips. Jag säger tack, men nej tack.

Över och ut.

Livsfilosofi á la Eli nr 4:

Alla organisationer och personer som det är lätt att sprida rykten om förtjänar att få rykten spridda om sig.

Livsfilosofi á la Eli nr 1-3

Jag har börjat på ett nytt litet okonstruktivt projekt som jag kallar för Livsfilosofi á la Eli. Det började en dag när jag var lite småbitter som jag kan vara ibland. Jag surfade runt på Facebook, av alla ställen, och så skrev jag precis vad jag tyckte. Så det kommer att bli en lång serie av filosofier från min sida. Här kommer de första tre:

Livsfilosofi á la Eli nr 1:

Samtliga sammanslutningar av fler än 25 människor som tycker liknande saker är av ondo.

Livsfilosofi á la Eli nr 2:

Människor beter sig efter sina instinkter, och bör därför bemötas med
yttersta förakt.

Livsfilosofi á la Eli nr 3:

Internationella lagar bör följas. Alltså; fy på Israel, befria Palestina!

Fler kommer i dagarna när min bitterhet når sin pik igen.

Gårdagen

Gårdagen var helt underbar, måste jag få säga. Eller, inte själva Gårdagen. Snarare gårnatten. Vi lajvade med L.I.K. och jag hade hur roligt som helst, ska ni veta. Nu håller jag på att förbereda provspel för Kamicon. Det kommer förhoppningsvis bli riktigt epic, säger jag er. Så kom på Kamicon och häng på och spela CoC med mig. ;-)

Riksting och kärlek

I helgen var ag på Ung Vänsters riksting. Det var så fruktansvärt roligt, även om det ibland var ett rätt hårt debattklimat i plenum. Träffade en massa underbara kamrater, samt min player 1 och player 2. Massor av kärlek till er och till Värmlands Delegation, som gjorde ett hur bra jobb som helst. :-)

Kärlek till Ung Vänster och kamratskap till er alla.

Sitter för tillfället hemma hos Carl och softar. Ska snart åka till Ikea och ha roligt. :-P

Krams på er kamrater!

Ett möte, en upplevelse, tusen ansikten!

Kom precis hem från helgens arbete. Helgen gick faktiskt INTE ut på att flytta, som man skulle kunna tänka sig. Nej, den här helgen fick jag gratis mat och trevligt umgänge för att göra något jag älskar. Lyssna till, titta på och njuta av kultur i olika former, och uppmuntra Värmlands kulturliv. Hur, undrar ni? Förklaringen består av tre bokstäver:

UKM.

Jag var med i urvalsgruppen för UKM Värmlands länsfestival 2010. Det innebär att jag ska välja ut några kulturinslag som på ett bra sätt representerar Sverige som ska åka ut och representera oss i UKM på riksnivå, bland annat. Det var ett svårt jobb. 109 bidrag, 9 personer i urvalsgruppen, som alla ska komma överens. Det tar mer energi än vad det låter. Och mitt emellan detta så skulle jag hinna med att lajva på lördagen också. Lajvet var väldigt roligt, även om jag bara hann vara med 1 timme. Men min karaktär fick mycket gjort under den tiden.

Ska åka till Gbg om 2 veckor också. Ska bli trevligt, hoppas jag. Men innan dess är det dags för Ung Vänsters Riksting.

Tjofräs!!!

Tjofräs!!! Nu tar bloggfascisten i mig över igen! Bloggfascisten är en sån typ som skriver blogginlägg helt utan mening, för att jag inte har något bättre för mig.

Jag loggade in på QX idag, som så många andra dagar. Det är ingen ovanligthet, faktiskt. För er oinvigda så är QX ett gaycommunity här på nätet. Där ser jag att någon har vart inne och tittat på min presentation. Eller, ganska många har varit inne och tittat, men fokus ligger nu på en specifik. Denna specifika människa är en person som jag har haft en ovanligt hård dispyt med, och som har sagt att hen inte vill ha mer med mig att göra? Hmmm, hur kommer det sig då att hen tittar till min pres från och till? Enormt intressant. Så, den mer reaktionära delen i mig får mig självklart att kasta iväg ett lite PM till henom och fråga hur hen mår och så vidare. Allt i väldigt trevliga ordalag och beter mig som folk och hela fadderullan. Dock vet jag att hen kommer att störa sig så enormt på det, och jag kan inte låta bli att njuta lite av det. Jag vet, jag är en dålig människa, man får inte irritera andra, bla bla bla, men sanningen är den att skadeglädje är, om inte den enda sanna glädjen, en väldigt skön känsla då och då. Och jag vill inte på något sätt att hen ska må dåligt. Jag vill bara se till att hen beter sig som folk.

Visst, min mer uppfostrade sida sa åt mig att inte skicka de där två meningarna, eftersom hen har tydligt markerat att hen inte vill ha med mig att göra. Men jag ska erkänna: Det senaste året har mitt samvete krympt till näst intill obefintligt, så det var inga svårigheter att pressa ner de tankarna i skosulorna.

Jag är, som sagt en dålig människa, men när folk beter sig som barnungar förtjänar de inte bättre.

Objekt?

Jag ska berätta om en händelse för er.

För några veckor sedan träffade jag M och älskade R på stan. Vi stod och pratade lite om ditt och datt (jag kommer inte ihåg om exakt vad) när det går förbi en familj med ett barn som har en McDonalds-ballong. Barnet tappar sin ballong och M säger stackars honom. Jag kontrar direkt med att säga henne, och sen blir det en kort diskussion om det är en han eller hon, där jag snabbt kommer fram till att det är en det, M till att det är en han eller hon och R till att det är en hen. När R och M tittar frågande på mig så rycker jag lätt på axlarna och säger den enkla sanningen:

"Barn är inte människor, de är objekt."

Nu ska ni vara väl medvetna om att det var ett skämt. Barn är människor, trots att de är mindre och kanske inte gör så mycket för kollektivet än. Och det finns risk att de växer upp och blir riktiga svin. Tro mig, jag har sett just den utvecklingen in real life, och det är ingen vacker syn.

Vidare då, vad händer i mitt liv? Liv händer i mitt liv, skulle man kunna säga. Jag håller, sakta men säkert på att flytta in hos fina Liv och det kommer att bli helt awesome när vi får tag på en trea. Tills dess får vi slåss om de två rum som finns i hennes nuvarande lägenhet.

Kamicon närmar sig också, och jag är nästan, nästan klar med alla utskick. Bar några få kvar. Sedan är det bara att vänta på att pengarna från föranmälan ska droppa in. Och att kommunen ska höra av sig om vår sovsal. Utan den kan det bli ett problem. :-S

Nåväl, tills vi hörs nästa gång. Och kom ihåg, barn är objekt.

Krams!

Första steget

Idag tog jag första steget till att bli kronoparkare. Har ni någonsin hört talas om att flytta med buss? Det har jag gjort. Jag innehar varken bil eller körkort så jag har inte riktigt kunnat flytta första flyttlaset med bil. Utan det är bara att packa några bags fulla, samt min tvättkorg och gå ner till torget och vänta på nästa buss. Folk tittade lite suspekt på mig och Liv men vi är stolta tvättkorgsbärare, båda två. :-)

En gammal vän är tillbaka

Japp, jag har precis fått tillbaka en gammal vän. Vännen heter Inspirationen. Jag har, som ni som följer min blogg kanske märkt, inte skrivit på ett tag, och det beror på att jag inte har haft någon som helst inspiration till att skriva på grund av både det ena och det andra. Men nu, kära läsare är jag tillbaks med förnyad kraft.

Varför har jag fått sån inspiration nu då? Inte en aning. Förmodligen på grund av adrenalinet runt Kamicon, den sköna känslan av att känna engagemanget för mina föreningar växa inom mig och så vidare och så vidare.

På Kamicon-fronten så är det massor att göra. Först och främs sysslar jag med att skicka ut mail till alla funktionärer. Det är personliga mail, med personliga scheman, så det är inga massmail här. Det gör ju det hela till en mycket mer arbetsam process. Jag tackar alla eventuella gudar för funktionen Copy/Paste. :-P

Jag borde egentligen använda denna nyuppkomna inspiration till att skriva tal. Ska eventuellt tala på 1:a maj-manifestationen här i Karlstad för Ung Vänster Värmland. Men det här är inte den reaktionära, revolutionära inspirationen, tyvärr. Det är en mer gladlynt, sprudlande inspiration som vill engagera mig i mina föreningar, den får mig att vilja sätta tänderna i ett saftigt stycke ideellt arbete. Dock så finns det bara så mycket arbete i min närhet just nu. Fast om man ska se det från den sidan så hade vem som helst annars förmodligen gått in i den där berömda väggen för länge sedan. Länge leve hög stresstålighet. :-D

Musik som betyder...

Hittade sju låtar idag som jag lyssnade mycket på när jag mådde som allra sämst. Musik som betydde mycket för mig då, och som betyder mycket för mig nu. Keep the world on the distance är ett exempel. Den höll mig uppe, när så mycket ville dra mig neråt. Jag känner mig sentimental med den här musiken i öronen, men det är en bra sentimentalitet som jag kan känna mig hemma med. :-)

Mycket, massor och mer.

Det är mycket jag vill skriva, men vet att jag inte borde. Och det finns ännu mer som jag borde skriva men som jag inte vill skriva. Så jag kommer inte skriva om något av varken det jag vill eller borde skriva, utan kommer i detta inlägg fokusera på helt världsliga och till synes värdelösa ting.

Mars månad. Det är något med den här månaden. Någonting riktigt dåligt. Jag kan nästan beskriva exakt varje dag i Mars månad 2011, för månaden i fråga har sett likadan ut varje år. April har några få skiljetecken, men inte många. Det är först i maj som det börjar hända grejer som är värda att lägga fokus på.

Men, det finns en stor skillnad i Mars månad 2010. Skillnaden börjar på P. Det är något jag kan finna trygghet i. Men trots denna trygghet så hämtade jag ut en dos på apoteket idag, vilket kändes riktigt sugigt, måste jag säga. Mars månad är medicinernas förlovade månad, kan man lugnt säga. Och inte nog med att det innefattar väldigt mycket skam för mig att jag lever på de mediciner jag lever på så äter de iväg på en ekonomi som jag inte riktigt har. Men det är inte det som är jobbigast. Det som är värst är att jag är svag, och att jag inte gillar att visa mig så svag och skamlig som jag gjorde i helgen, trots att det bara var för två personer. De ska inte behöva bära mina problem, vilka problem de än är. Det är så jag lever mitt liv och det är så jag är uppfostrad.

För att nu bli lite världslig, som jag lovade i början av inlägget. Jag tittade på Top Model idag. Lite besviken på den här säsongen, men det är jag alltid i första avsnittet. Men det som var intressant var, hör och häpna, reklampauserna. Ty, när det är reklam svappar jag mellan kanalerna. På 4:an så gick det samtidigt serien "Arn". Precis när jag svappade över till kanal 4 så var det (förmodligen) första gången Arn träffade Cecilia. Jag vill inte spoila någon handling för er, så jag ska inte göra det. Men de hade fått tag på en så vacker skådespelare till Cecilia! Hon verkligen sken. Och då tänker jag inte prata om Arn. Där kan vi snacka söt kille. Han hade också det här vackra över sig. En kvalité man hittar hos på tok för få killar nu för tiden. De flesta siktar på att vara snygga, sexiga eller söta. Men det är sällan de verkligen är vackra. Men där hade de hittat en som verkligen var det. Det är ett högt betyg.

Mer världsligt? Njae, tror inte det. Håller på att leta ny lägenhet och så, eftersom jag nu är tvungen att flytta. Varför undrar ni? Hmmm, tänker inte riktigt skriva det på bloggen. Vill släppa bomben för min familj först, då delar av den faktiskt läser min blogg. Skulle vara ytterst opassande om de fick veta det på nätet.

För övrigt vill jag säga att Borås och Göteborg är fyllda av guldkorn som jag inte vill förlora någonsin. Ni var underbara i helgen, och jag vet inte vad jag skulle gjort utan er i helgen. Massor med kärlek till er, om ni nu läser min blogg.

Och så är Amy MacDonald en Pseudogud. Tänkte bara säga det.

Den här gången blir det ingen kollektivkram. Har fått en ny princip kring kollektivkramar.

Bitter? Jag? Nej då... Eller?

Trots att jag har haft en väldigt soft vecka hittills så kan jag inte låta bli att känna bitterheten välla upp och stå mig upp i halsen. Visst, en del tycker som de tycker, men när man har så allvarliga anklagelser mot någon som en del har mot mig för tillfället får man fan ha ryggraden att polisanmäla!

Och att jag får veta merdelen av samtliga anklagelser mot mig i det här fallet i andra eller tredje hand är också det skamligt! Kan ni inte konfrontera mig så är ni inte värda ett dugg i min bok!

Jag har de senaste två veckorna upptäckt saker som jag önskar jag hade upptäckt långt tidigare, så att jag inte hade engagerat mig så djupt. Jag kan härmed heligt lova att organisationen i fråga inte kommer att få se ett dyft av mig eller mitt engagemang. Var rak, var ärlig och snacka inte om mig bakom ryggen. Och jag skulle se det som en fördel om man inte heller hugger mig i ryggen vid första bästa tillfälle. Ryggradslöst och skamligt, säger jag er!

Som ni förstår är jag mer än bara bitter. Nu är jag, mina kära läsare, fly förbannad och det ska rätt mycket till för att jag ska bli så arg som jag är nu. Ilska är en infektion i en människa. En infektion som ligger och pyr och inte riktigt slår ut i full blom förrän den där sista droppen kommer. Och nu har den kommit. Dock känns infektionen härlig. Härligt att äntligen kunna släppa ut och säga att jag faktiskt är arg, och agera utefter det. Nu är det helt enkelt nog. Ingen mer hjälp från min sida, tack så mycket. Jag har gjort mitt sista drag i organisationen per idag. Punkt slut.

Negativa energier och hanteringen av dessa

Som jag sagt tidigare så är jag något av en new age-människa. Och nu ska jag prata lite om negativa energier.

Negativa energier genereras av negativa känslor. En del hävdar att de skapas av negativa händelser, men så är icke fallet, vad jag tror. Nej, eftersom händelser är inte negativa i sig. Det beror på människan som upplever händelsen, om hen upplever händelsen negativ så skapas det negativa känslor och det resulterar i negativa energier.

När man väl upplevt negativa känslor och skapat dessa energier så behöver de få komma ut. Detta resulterar ofta i att man blir bitter, grinig, sur, arg, ledsen och så vidare. I mitt fall blir det så att jag spyr galla. Jag spyr massor med galla. Ibland obefogat, ibland befogat. Dock är det största problemet att jag ofta håller inne denna kaskad av galla, så gott jag kan.

Då tar de negativa energierna sig en ny form. När man dämt upp dem så länge som jag gör (år i taget ibland) så flödar de över i form av att de tar ut sin rätt på min kropp. Oftast då i form av sjukdomar. Och jag vet inte riktigt vad det är jag dämt upp nu, men jag har fått feber de luxe. Min läkare har sagt att jag inte får gå utanför lägenheten på hela veckan på grund av skiten... Lite bitter är jag allt.

Nåväl, nu har jag blivit invald i ytterligare en styrelse iallafall. Ung Vänster Värmlands DS sitter jag nu i. Trevligt. Enda Problemet är att de har sitt första möte samtidigt som jag har arbetsintervju... :-P Men men, det är bara att vänta tills nästa möte. ^^

Inte riktigt nöjd...

Jag är inte helt nöjd med vinnaren i melodifestivalen i år. Ballader lärde vi oss redan under 90-talet att de inte gick hem. Men men, vi får väl lära oss det den hårda vägen igen....

Biohazard!

Hmmm, jag har hört att det är dåligt att inte äta. Börjar känna av att jag faktiskt inte ätit sen den 9:e mars... Jag är trött och känner mig lite febrig. Men that's life. :-P Ska nog mata mig lite idag.

I eftermiddag åker jag iväg till Linköping för SVAG-möte. SVAG står för SpelVeckans ArbetsGrupp. Grymt kul, hoppas jag, bara min feber går ner. Det gör den nog efter att jag ätit. :-P

För övrigt har jag börjat med en hobby som jag inte gjort sen jag började plugga på Ingesund. Jag har börjat läsa fantasy igen. Eller, för tillfället kör jag på talböcker, inte riktigt samma sak, men enormt roligt iallafall. Man får massor med inspiration.

Klantröv!

Nu har jag ägnat många inlägg till att inte skriva så mycket med fokus på mig själv, men nu ska jag återigen fokusera på just mig själv.

Jag är ett klantarsel, en klantröv och diverse andra dåliga ord om mig man kan komma på. Jag har sovit hemma hos G ikväll och det var trevligt. Någon gång under gårdagen så la jag av mig mina nycklar hemma hos honom. Inga problem, jag la dem så att jag skulle se dem när jag gick upp.

Imorse gick jag upp, klädde på mig, plockade ihop min dator och gick till bussen. Åkte till Karlstad och hoppade av vid residenstorget och känner efter mina nycklar... De ligger kvar hemma hos G. Gissa om jag blev bitter på mig själv eller?

Så nu sitter jag här på Karlstads tågstation och väntar på ett tåg tillbaka till Arvika för att hämta mina nycklar och sedan åka hem igen. Ikväll är det dags för Star Wars på SFR! Bra skit det. :-D

"Att hänga ut" eller "8+4=1?"

Uppenbarligen har jag blivit väldigt bra på att hänga ut folk i bloggen det senaste... Eller vänta nu, nej just det ja, det har jag faktiskt inte blivit. Det är ju mina kära läsare som hänger ut saker åt mig här eller på facebook. Så jag slipper det, skönt va?

Hur menar jag med det då? Jo, vi tar mitt inlägg per den 4:e mars i år som exempel. Där nämner jag en förening. Jag nämner inte vilken förening och jag nämner inga andra namn heller. Och jag lägger, min vana trogen, också ut en länk till min blogg på facebook. Denna länk får ett antal kommentarer, bland annat några småarga från personer som tycker att jag hängt ut föreningen i fråga.

Ding ding! Tänk efter nu. Jag har i efterhand frågat dem som vet hur mina föreningsengagemang ser ut om de kan utröna vilken förening detta handlar om, och de har sett ut som ett frågetecken, samtliga, och säger sedan "Hur ska vi veta det. Du är ju aktiv i 100 föreningar". Sen om man frågar den lilla inskränkta skaran som tror att mitt liv bara kretsar kring en förening, jo, då finns det kanske en chans att de gissar på just den föreningen som de tror hela mitt liv cirkulerar kring.

Så, för att rätta till alla begrepp: Det är inte JAG som hänger ut, det gör ni så bra själva.

Sedan för att komma till just det här med mina föreningsengagemang. Jag sitter för tillfället i 4 olika föreningsstyrelser och har förtroendeuppdrag i 8 andra. Ändå så är alla mina läsare uppenbarligen väldigt skarptänkta när det kommer till att lista ut vilka av dessa tolv (12!) föreningar det gäller när jag skriver om "föreningen" i min blogg. Detta finner jag ytterst intressant. Uppenbarligen fick ni lära er att 8+4=1. Någon måste ta ett allvarligt snack med era mattelärare.

Och det finns fler som reagerat på detta vis. Jag har fått frågan från flera ställen "Handlar det om Ookami" eller "Menar du L.I.K." och på de frågorna har jag svarat sanningsenligt. Ibland handlar det om Ookami, ibland handlar det om L.I.K.

Såg ni nu vad jag gjorde? Jag nämnde två föreningsnamn! Ve och fasa, världen kommer att gå under! Eller?

*10 sekunder senare*

Inga känningar av världens undergång än, så jag fortsätter att skriva tills jag blir bevisad motsatsen. Att hänga ut någon eller något är att skriva så enormt tydligt att det inte kan misstolkas av någon. Det handlar om att nämna namn, som jag nämnde Ookami och L.I.K. alldeles nyss. Nu var det inget negativt om dessa föreningar, de fungerar bra som de gör. Men jag visade på att folk har inte förstått, och de som har kopplat samman 1 och 1 och fått max 3 har förmodligen trott att alla kopplar på samma sätt. Fel. Alla tänker inte som ni gör, tack och lov.

Sedan, de som jag har pratat med om det här och faktiskt nämnt "föreningen" med namn håller med mig. Det som hände var inte sjysst mot medlemmarna och de anser att deras intressen har stått för risk att bli förskingrade. Då är det styrelsens uppgift, vår uppgift (ja, jag sitter fortfarande i styrelsen), att medvetandegöra våra medlemmar OCH vår revisor på detta. Jag valde att göra det via min blogg. Tål ni inte kritik som den jag gav i min blogg borde ni inte sitta i någon styrelse igen någonsin. För det är så med ideellt engagemang. Det är kul ibland, men oftast får man skit för att folk inte håller med. Den här gången höll inte jag med, och jag ansåg att föreningens verksamhet förskingrades. Jag vidtog åtgärder, för att föreningens medlemmars intresse skulle bevaras. Jag agerade som en styrelsemedlem borde ha gjort. Nu hänger jag inte ut föreningen, dock hänger jag ut er brist på respekt för föreningens medlemmar. Tänk på att ni sitter där ni sitter för att tjäna föreningens medlemmar, inget annat.

Intressant.

Hmmm, inte för att ni kommer förstå men here goes.

Intressant... Jag känner ingen smärta kring det här, och ingen som helst sorg. Det har blivit så grymt avlägset att jag känner en viss frihet om det skulle behöva bli så. Att behöva bli fri på de premisser som är på G nu är kanske inte det bästa, men då får det vara så. Men mitt intresse har landat nedanför botten, och då fungerar det inte längre. Allt fungerar så länge det är kul, men för tillfället känner jag verkligen inte att det är roligt längre. Vissa saker kan man fortsätta med trots att det inte är kul eller roligt, men det här är en typisk sådan sak som inte fungerar så.

Plikt finns, men jag har aldrig varit en höjdare på att följa sådana. Så blir det som det känns att det blir nu så kommer jag köra raka spåret.

Och jag som trodde...

Och jag som trodde att jag var med i ett förbund och distrikt som var till för alla? Uppenbarligen hade man fel igen. Välkommen är man uppenbarligen icke om man inte trivs kring alkohol. Uppenbarligen kan man inte ha kul utan att inmundiga sådan, så uppenbarligen har jag inte kul förutom ca en eller två gånger per år... Intressant, jag tycker att jag har kul rätt så ofta. Men jag kanske hade fel, vem vet, ni är ju så mycket bättre än mig, så ni har säkert rätt. Jag har levt ett i allmänhet miserabelt liv utan någon som helst trevlig eller rolig situation, förutom när alkohol var inblandat, vilket kan räknas på handens 10 fingrar. Nåväl, tvingar ni mig till det så tvingar jag er till något annat. Kanske till att hitta en ersättare till mig? Vem vet, vem vet...

Så fan heller! Jag ämnar icke hänga med om det visar sig att alkohol ska medföras ELLER inmundigas under tiden. Eller, alkohol kan ju vara gott, men om det är så att fylla kommer att förekomma kan ni räkna bort mig ur samtliga lägen av föreningen. Jag älskar föreningen, men om den tar en sådan här vändning så tänker jag inte vara med längre.

Brandlarm?

Jag sitter här på skolan i datasalen och har inget bättre för mig. Och helt plötsligt hör jag brandlarmet! Men jag sitter kvar. Känns mer tryggt så. Det snöar ju ute, och det kan man ju bli förkyld av. Så jag sitter hellre i en brinnande kåk.

Eller? Sanningen är den att det verkar som om brandlarmet har fått krupp eller så är det någon rolig jävel som fått för sig att köra något test på larmet. Så här är det nämligen. Brandlarmet på Ingesunds musikhögskola består av en ringklocka som ska ge ifrån sig en enda jättelång signal. Det jag och mina övriga skolkamrater idag blir utsatta för är ett flertal ringsignaler som är mycket korta. De flesta varar bara något mindre än en sekund. Den längsta hittills har hållit ut i 2 sekunder, och då blev jag nästan lite orolig.

Dock är det ju rätt farligt. För att jag skulle reagera på larmet nu så skulle det behöva stå och ringa i drygt 15 sekunder och då skulle det kanske vara för sent? Så, jag är imponerad över att de kör ett brandlarmstest utan att upplysa oss elever om det.

Över 250

Och i ett trollslag så har jag kommit över 350 läsare. Trevligt att ni tycker om att läsa min blogg, kära läsare.

Inspirationen dalar känner jag. Har inte mycket vettigt att skriva. Detta beror mest på att en viss nervrositet har börjat hopa sig i mig igen. Det är nervrositeten inför kongressen jag menar. Jag är, som ni kanske läst tidigare, med på valberedningens förslag på förbundsstyrelse. Och jag är så grymt pepp på att sitta i förbundsstyrelsen. Men innan något är spikat så måste kongressen rösta igenom valberedningens förslag, och det finns ingen garanti för att så sker. Visst, det vanligaste är att man gör på det viset, men allt kan hända, och när jag blir nervös så blir jag lite av en domedagsprofet.

Men men, jag lovar att inspirationen kommer att komma tillbaka i mars månad. Tills dess får ni ha det bra.

PS. Jag kommer på lördag att lajva en fransk adelsstropp från mitten av 1800-talet. Kommer bli intressant. DS.

Snart 250

Snart 250 besökare på bloggen. Jag visste inte att jag var så intressant. XD

De senaste dagarna har inspirationen varit låg, tyvärr. Och tack och lov har jag inte behövt avlasta mig heller. Även idag är inspirationen att skriva låg, men jag ska försöka mig på att skriva lite ändå.

Igår var jag på RFSL Värmlands Café. Hamnade i en väldigt intressant diskussion med några stycken om vad våra organisationer vill ha från kommunen. Jag har funderat en hel del på detta tidigare, vad kan man ställa för krav som en utsatt minoritetsorganisation? Lyckades formulera några bra svar under diskussionen som jag är riktigt nöjd med.

Min hjärna arbetar också på högvarv kring Värmland Pride. Längtar tills arbetet börjar på riktigt och vi kan se priden ta form. Kommer bli hur kul som helst.

Nu tog inspirationen slut. Får se när den dyker upp nästa gång.

Tills dess

Krams!

Hund kanske?

Ja, min mor och hennes karl kollar för tillfället efter hund. En så kallad tollare, mer precist. Hjälpte henne idag att kolla runt lite på olika kenlar här i Värmland, och som jag förstod det så var det ca 3 kullar på G här nu i sommar. Hoppas verkligen de får en, för de var ju helt skitsöta! Det suger lite i min hundtarm, ty jag vill så gärna ha en hund, men det blir inte aktuellt förrän jag får jobb och större lya att bo i, förhoppningsvis ett hus med sjysst trädgård.

Nytt intresse.

Har en väldig skrivvåg nu. Jag har så mycket inspiration till att skriva så jag nästan skakar, så jag ber om ursäkt för de täta inläggen. Ni som har koll på min blogg kanske har lagt märke till att detta blir det 15:e inlägget den här månaden. Så många inlägg på en månad har jag aldrig haft förr. :-P

Men ett nytt intresse har jag alltså hittat. Och det är något så nördigt som släktforskning. Det började egentligen med att jag var lite nyfiken på hur vårt släktträd ser ut. Jag frågade far min (som är med i vår släktförening) om man kunde få släktträdet, och han skickade det... i .txt-format... Så jag letade upp ett gratisprogram på nätet och började skriva in det där... Och jag är fan fast. Så fast man kan bli i ett intresse. Varje dag jag kommer hem från skola, möten, rollspel eller what not så sitter jag minst 30 minuter med det och skriver in kända och okända släktingar. Har skrivit in grundläggande information om ca 300 släktingar nu, och jag har en massa kvar.

Det som gör det här till ett intresse och inte en konstig grej bara är att jag har börjat fundera på att seriöst forska i det hela. Alltså försöka få reda på mer om de som vi inte vet så mycket om. Vi saknar en hel del dödsdatum bland annat, vilket grämmer mig, och en del vet vi inte ens vad de hette i efternamn. Min forskartarm kliar och jag vill bara ta tag i ett stort stycke släktforskning och arbeta med. Men det får bli senare. Har inte tiden till det nu. Det innebär att man måste ringa till olika kyrkor och kolla begravningar och släktskap och grejer, vilket kan ta tiiiiiid. Tid som jag tyvärr inte har just nu. Men det kommer.

Trött...

Många av mina blogginlägg har just rubriken "Trött" med ett obestämt antal punkter efter sig.

Just den här gången beror inte tröttheten på något speciellt, mest på att jag inte sovit så länge idag. Var rätt uppe i varv när jag försökte sova igår så jag låg nog och ältade fram och tillbaka några timmar. Somnade runt 3-tiden, då jag sett hela "Bernard & Bianca i Australien" 2,5 gånger.

Jag har reflekterat lite över min blogg. Den fyller två funktioner i mitt liv. Den första, som jag är mer stolt över, är de tillfällen som jag bara skriver för att jag gillar att skriva. Det här inlägget är ett typiskt sådant tillfälle. Jag skriver för att jag får inspiration från en tanke, en bild, en idé, ett projekt, en händelse eller något annat. Jag skriver för att det är kul, helt enkelt. I denna kategori ingår också de inlägg där jag bara rabblar upp vad jag gjort under dagen eller liknande. Fast då är det mer på ett reflekterande sätt.

Sen kommer det som jag är mindre stolt över. Eller, mindre stolt är fel ordval. Snarare så skulle man kunna säga att de inläggen handlar mer om mig än min inspiration. Det är de inlägg jag kallar för avlastningar. För sanningen är den att detta inte är någon officiell blogg om mitt liv som kassör för RFSL Ungdom, mitt ordförandeskap i Ookami eller något annat av mina engagemang. Den här bloggen används av mig på det sätt jag känner att jag vill eller behöver använda den. Och ibland blir jag arg, ledsen, förbannad, sorgsen eller bara irriterad. Då behöver jag lasta av mig någonstans. Och det är alltid väldigt skönt att lasta av sig i det offentliga rummet, men inte använda namn på vem eller vad man är bitter på.

Varför är det så då? Jo för då får man den bekräftelse som man för det mesta behöver känna när man är nere. Jag går in på bloggen och ser att någon faktiskt bryr sig om hur jag känner och om jag mår dåligt. För det mesta får man den bekräftelsen IRL, men tyvärr är jag då och då rätt duktig på att dölja hur jag känner. Därav skriver jag ibland att jag är arg eller ledsen på folk, utan att nämna deras namn. För jag behöver få ur mig ilskan, och tro mig, det är bättre att jag gör det på internet än IRL. Jag har haft aggressionsproblem tidigare, och jag är livrädd att de ska dyka upp igen.

På tall om mina tidigare aggressionsproblem så har jag gått igenom flera stadier av att hantera dem. Under grundskolan så hanterade jag dem inte. Jag bara släppte lös när jag blev arg, var våldsam och fruktansvärd som människa i allmänhet. Under gymnasietiden så arbetade jag omedvetet med att stänga öronen mot allt som gjorde mig arg och intalade mig att allt var bra. Visst, jag blev en lättare människa att leva med, men jag mådde inte bra själv.

Under folkhögskoletiden så började jag med avlastningsmetoden. Men inte via blogg, nej nej. Jag snackade istället skit. Jag snackade sådana otroliga mängder med skit så jag skäms över det. Jag ägnade förmodligen cirka 12 timmar om dagen till skitsnack, förutom på helgerna då det eskalerade och ökade till 15 timmar per dygn, cirka. Jag trivdes innerst inne inte med mig själv, och många av mina vänner fick höra min ständiga rännil av skit. Så efter ett tag kom jag fram till att det inte var någon höjdare.

Nu, sedan 2007, så avlastar jag mig då och då via min blogg. Då och då kan det hända att det spiller över och jag eventuellt sårar någon via bloggen, vilket inte är min direkta mening. Det är självterapi jag håller på med här, inget annat, och jag är noggrann med att inte nämna namn, eller ens initialer, när det är känsliga inlägg.

Och ibland kan det innebära att jag tror för mycket om mig själv IRL. Visst, jag vet att jag är jävligt bra på det jag gör, alltså mitt arbete i mina olika föreningar. Men då och då kan det spilla över även där. Jag blandar ihop min roll som kassör i RFSL Ungdom Karlstad med min ordförande roll i Ookami och då kan det bli fel. Ordförandens roll är som den som ska hålla ihop styrelsen och vara medlare då det behövs, och jag kan nog, med svansen mellan benen säga att jag varit p väg att ta den rollen i föreningar där jag inte ens är i närheten av den rollen, och det ber jag om ursäkt för, om någon har tagit illa vid sig. Allt jag gör IRL gör jag för att alla som jag bryr mig om ska må så bra som möjligt, och jag vet av egen erfarenhet att man inte mår bra av konflikter av någon sort.

Kram på er!

(Oj vad långt det blev... Men så kan det gå när man har mycket inspiration. :-D)

Nu får det vara nog!

Japp, idag nådde mitt tålamod botten. Inget tålamod kvar alls!

Nu får det vara nog, kära läsare! Jag känner ett gäng människor som uppenbarligen har en del konflikter mellan sig. Det är väl fullt förståeligt om man inte gillar alla människor i sin närhet, men...

SLUTA LASTA AV ALLT SKITSNACK PÅ MIG!!! Nu har jag hört skit från 4 olika håll åt 4 olika håll (dock aldrig på mig), samtliga på människor jag tycker om. Kan ni inte hålla era konflikter för er själva eller faktiskt be om hjälp för att lösa den så behöver ni inte prata med mig mer.

Jag är fruktansvärt allvarlig. Får jag höra det minsta mer med obefogat gnäll från någon av er fyra så kommer jag att påbörja ett avancerat parti med uppsägande av kontakter!

Årsmöte igen.

Nu börjar vi komma till slutet av årsmötestiderna. Bara två årsmöten kvar att klara av. Det ena, RFSL Ungdoms kongress, ser jag fram emot hur mycket som helst, men det är inte förrän i slutet på mars.

Det andra, RFSL Värmlands årsmöte, ser jag inte fram emot det minsta. Det finns ett väldigt tydligt skäl till det, nämligen: Konflikter.

Årsmötet kommer att vara kantat av konflikter, dramaqueens och barnsligheter, vilket jag inte ser fram emot. Jag vädjar återigen till folk som kan vara berörda att rösta utefter föreningens bästa och inte era egna personliga intressen. Detta för att HBT-kampen ska fortsätta att flyta på här i Värmland.

Och en sak som inte gör det bättre på något vis är att årsmötet för RFSL Värmland är idag...

En avlastning

Som ni vet så fungerar min blogg då och då som avlastning när jag har mycket känslor i mig, och idag är en sån dag, så här kommer avlastningen:

JAG HATAR BÖGAR!!! Detta kan verka paradoxalt, då jag själv benämner mig som bög, men jag blir så förbannat trött på alla intriger och svängar och rundor och allt förbannat skitsnack som jag endast träffat på i bögvärlden! Vad FAN är det med er! Har ni svårt för varandra, inta en professionell inställning, håll er ifrån varandra och PRATA INTE OM VARANDRA!!!

Nu finns det en rätt stor risk att vissa av mina läsare kanske känner sig träffade, och förmodligen bör ni känna er precis så träffade som ni känner er! Det är DÅLIG stil att hålla på som ni gör mot oss som faktiskt vill ha en demokratisk, sjysst förening!

Så ta er i kragen, lös era fucking jävla problem, inta en professionell inställning till varandra och SLUTA SNACKA SKIT!!! Det är såna som ni som drar ner HBT-kampen till snigelfart.

Och vad ni än gör så ligger mitt hjärta hos föreningen. Om ni tror att jag är en så pass bra vän att jag skulle ta er sida i konflikten så tror ni fel. Jag kommer att göra det som jag ser som det bästa för föreningens fortlevnad och bestånd. Varför undrar ni? Därför att jag är skyldig föreningen mitt liv och mitt hjärta kommer för evigt att ägas av föreningen.

På lokalen.

Nu sitter jag på lokalen och väntar på tåget till Arvika... Vänta här nu, flyttade jag inte till Karlstad för att slippa just att sitta på lokalen och vänta på tåg?

Men nu ska jag på en skolinformation i Koppom imorgon och det kräver att man sover i Arvika. Har varit i Koppom och föreläst förr, och det var rätt kul, faktiskt. Så nu ska jag och M sova hos G för att orka ta oss upp imorgon.

Annars så börjar jag känna nerver inför kongressen. Man ska väl försöka verka så reppresentabel som möjligt, och jag råkar känna till att jag brukar vara väldigt okonventionell när det gäller sånt. Jag brukar inte vara hur reppresentabel som helst. Nåväl, jag hoppas och tror det går bra ändå.

Ska skriva i RFSL Ungdom Karlstads blogg nu om Tusen bilder, tuden ord som drog igång i helgen. Läs där.

Kram!

Hemma

Kom hem från en skolinformation i Molkom nu för någon timme sedan. Det var jag, Manitza, Andreas och Therese som var iväg. Och vi vet, sedan Umeåresan, att när man sätter fler än 2 trötta RFSL Ungdom Karlstadare i en och samma bil så har det en förmåga att bli lite komiskt. Det hela resulterade i alla fall i ett citat från Andreas:

"Sex är Kärlek med Smärta"

Helt underbart roligt. Jag trivs i RFSL Ungdom!

Sissela Kyle

Jag har precis tittat igenom de fyra första avsnitten av SVT:s serie "Sissela och dödssynderna" och kan inte hjälpa att lägga märke till en ytterst förunderlig sak.

Många av de normer vi lever efter idag är plockade från just dödssynderna. Jag kan inte riktigt förklara, men kolla in programmet själv på SVT Play så bör du få en rätt så bra uppfattning om vad jag menar.

Ja, så är det. :-)

Då var man med på valberedningens förslag för ny Förbundsstyrelse. Jag är hur pepp som helst på att få arbeta med RFSL Ungdom på riksnivå, och jag hoppas verkligen jag blir invald. Vote for me, plz. ^^

Ja du...

Har inget vettigt att skriva idag, skriver mest för att jag inte har något bättre för mig.

Reflektioner över Stockholm

Sitter i min lägenhet denna arla morgonstund och funderar.

Kom hem från huvudstaden i lördags natt. Det kändes konstigt. Jag tyckte inte att jag gjort jättebra ifrån mig inför valberedningen, men helt värdelöst gick det inte. Men vi får se hur det går. Vet inte om jag får skriva mer än så nu, innan något blir officiellt.

Igår spelade jag rollspel. Hade tänkt en kort session på 3-4 timmar. Men icke. Vi satt och spelade i 8 timmar! Men det var en riktigt rolig session. Synd om Dannooo bara, då hans karaktär lyckades med konststycket att åldras 20 år på 10 sekunder. :-S

Idag börjar jag skolan på allvar igen. Ska bli skönt och intressant.

Hörs!

Stockholm har intagits

Sitter hemma hos L och slappar framför TV:n. L, P och vänner är ute på random gayclub, vilket är trevligt. Hade hängt med om jag inte hade haft ett enormt behov av att vara skarp imorgon.

Var med om en sak på onsdagscaféet i onsdags också. Fruktansvärt obehagligt. Jag brukar inte skriva om mitt flummeri med energier, auror och annat här på bloggen, men nu får jag göra det för att ni ska förstå.

Jag är lite new age av mig, trots att jag benämner mig som ateist. Jag tror på människors energier och auror och att man kan känna en persons sinnesstämning utan att faktiskt se eller höra personen. Jag själv är väldigt duktig på att känna av människors energier, dock är jag värdelös på att kontrollera mina egna. Åter till händelsen i onsdags:

Jag satt inne i mötesrummet på lokalen och skrev lite men kände att något var fel. I samband med det så hör jag K:s röst från cafét, så jag går för att kolla vad som händer. Och jag har aldrig gått in i en så grymt otrevlig energi. Eller, den var inte otrevlig, snarare frånskjutande. Personen som utstrålade denna energi ville ta K i nacken och kasta ut henne.

Jag som vet att K är känslig för energier, precis som jag, så försökte jag att vara lite diplomatisk och faktiskt agera utefter styrelsens beslut, trots att personen i fråga hade brutit mot dessa bestämmelser från scratch med sin inställning. Men icke. Istället flyger personen på mig och börjar skälla på mig och kalla mig naiv och annat befängt. Då slog det slint för mig.

Jag har inte varit så arg på länge, så jag satte stop för hela situationen på en gång genom att höja rösten och faktiskt utnyttja den auktoritet jag har genom min storlek, min röstkontroll, mitt kroppspråk, min befattning i båda föreningarna samt att jag stod upp och den andra personen satt ner. Inte helt okej att göra det, men jag var så arg.

Tack och lov kom vår ordförande in senare och bad K om ursäkt och sa att personen i fråga hade agerat utanför sina befogenheter, och det gjorde mig lugnare, men fortfarande så måste vi tygla personen i fråga. Annars finns det potential till feta konflikter i framtiden.

Lillebror ringde mig idag för övrigt. Det vart trevligt får man säga. :-)

SFR

Idag har jag suttit på Studiefrämjandet och skissat på projektplan inför ett projekt som SFR ska köra efter sommaren. Ska bli kul att se hur det går, samt att kolla hur budgeten faller ut.

Senare idag ska jag iväg till UNO och syssla med ett helt annat projekt, nämligen Kamicon -10, som är under uppbyggnad. Också fruktansvärt roligt. :-D

Nya dagar...

Jag skulle vilja lägga till två dagar på veckan. Två dagar då folk jobbart, men man inte har någon skola. Typ någon slags halv-helg. Skulle det gå tror ni? Jag har nämligen en del att göra. Jag vet att ni hört visan förut. "Buhu, jag har så mycket att göra, det är så synd om mig"-visan. Men det är inte synd om mig, jag har själv valt det, och jag trivs med det. :-)

Jag har inget överdrivet vettigt att säga, egentligen, men alltid kul att skriva lite när man har tid.

Vart tog alla bloggare vägen förresten? En gång i tiden bloggade många av mina kompisar, men nu är väldigt många bloggar i min lista ouppdaterade... Väldigt ouppdaterade. Men men, vad gör man.

Kram!

Layout

Som ni ser så har jag pillat runt lite med Layouten här på bloggen. Har även gjort så med RFSL Ungdom Karlstads blogg. Kommer förmodligen att göra något mer med layouten senare i den här bloggen, när jag tröttnat på det som är nu. :-P

Nu ska jag sätta mig och skriva Toreadorbrev. Hörs!

Lyrisk!

Årsmötet är avklarat, och jag är fullständigt lyrisk! Vilket årsmöte! Det gick hur bra som helst, och vi har växt ur akvariet med råge. Jag är nöjd helt enkelt. :-D

Igår såg jag på Avatar på bio. Första bion jag sett sen jag flyttade till Karlstad. Det var faktiskt värt 110 kr för det. Har bestämt mig för att börja önska mig SF:s presentkort i julklapp och födelsedagspresent i framtiden. har saknat bio-livet lite.

Nu i helgen åker jag då till Sthlm för att prata med Valberedningen för RFSL Ungdom. Är nervös, vilket jag påpekat förut, men hoppas på det bästa. Kasper och Rosita lyckades i slutändan övertyga mig om att de faktiskt inte bits, inte ens i självförsvar. Och jag har förberett mig så gott det går, och verkligen tänkt igenom hur jag kan vara en tillgång för förbundet, och gjort upp handlingsplaner (även om de inte är helt färdiga än) för mitt arbete i FS. Nåväl, jag överanalyserar, som vanligt. Men, som jag sagt förut, jag vill verkligen sitta i FS 2010. :-)

Kram!

Hmmm, strul.

Japp, det har blivit lite strul. Nåväl, jag är klar med en tredjedel av arbetet inför årsmötet imorgon, vet inte när jag ska hinna med de andra två tredjedelarna som är kvar. Får nog hinna med dem imorgon. Bitti... Blä...

Strulet som stötts på är att valberedningen har skickat mig varsitt mail med förslag på ny styrelse, och i förslaget säger de emot varandra... Mycket intressant. Får fråga en av dem när hon kommer hit imorgon. För annars kan det ju bli strul. :-P

Nåväl, dags att sova. Imorgon har jag sista spelningen med musikantpraktiken. Dansa på borden is da shit!

Papper...

Hej på er! Nu sitter jag och skriver ut handlingarna inför RFSL Ungdom Karlstads årsmöte. Det blir en hel del papper. Vi räknar med ca 30 deltagare, vilket innebär ungefär 25 papper per person, vilket blir 750 papper. Det är inte att leka med. Samt att det blir tungt att bära på. Men skam den som ger sig. :-P

Hat! - Eller kanske oändligt djup avsky...

Jag vet att hat är ett rätt starkt ord, men det är inte långt ifrån. Det jag talar om är mina känslor inför nollningen - denna oändligt vidriga tradition som går ut på att små, patetiska människor ska få tillfälle att utöva det vidriga behov vi människor har att få känna oss överlägsna andra.

Nu blir ju inte jag utsatt för nollningen direkt, men jag bor i ett hus där många antingen blir utsatta för eller utför nollningen. Detta resulterar i ett flertal saker. Det första är att samtliga korridorer, på samtliga våningar, i hela huset är belamrade med dräggfulla ungdomar, som inte kan konsten att flytta på ben, ölburkar, skor, skräp eller andra mindre passande saker när man ska försöka passera, vilket kan leda till en viss irritation.

En annan sak som det innebär är festande tills det är dags för lektioner igen. Återigen, inte för mig, men för mina grannar, vilket innebär att min säng hoppar omkring i lägenheten hela natten på grund av musik som spelas på så pass hög volym att man tror att jag skulle kunna få ytterligare hörselskador än de jag redan har, och då är det ändå en vägg emellan mig och musiken. Sova? Skulle inte tro det.

Och det tredje problemet man utsätts för är hissen. Om den inte går sönder och är trasig i ett flertal veckor innan de lyckas att få hit en reparatör så är den fullständigt nerskitad ständigt, så man knappt kan gå in i den utan att vilja kasta upp. Så hur det än är så blir man utsatt för att ta trapporna. Det hade nog inte varit något större problem för mig (jag bor ändå bara på 3:e våningen) om det inte hade varit för det faktum att trapporna under nollningen på något magiskt vis förvandlas till hela husets mat- och soprum. Hur kommer det sig att någon tycker att det är en bra idé att ställa sin halvätna Big Mac-meny eller liknande i vårt trapphus och låter den stå där i flera dagar, tills de som städar kommer hit (vilket de bara gör på måndagar) och får lov att städa bort den så enormt tilltalande maträtten man uppenbarligen tycker att de förtjänar att få städa undan? Vidrigt!

Så, nu har jag fått ge min syn på nollningen. Ska man sammanfatta det så tycker jag att det är en av de många traditioner jag tycker att man ska ta bort, banlysa och utfästa skarpa böter på.

Nu är det dags!

Idag klockan 15.00 börjar Karlstads kommuns kommunstyrelsemöte. Varför är detta intressant då? Jo, därför att idag tar de beslut om hur mycket pengar RFSL Ungdom Karlstad ska få för sin verksamhet under 2010. Hoppas vi får det vi har sökt. :-)

Musikantpraktiken

Imorgon börjar musikantpraktiken på allvar. Vi börjar med en spelning på Tingvallagymnasiet här i Karlstad klockan 09.00 och sen kör det på.

Mer som händer i livet? Nja, inte mycket faktiskt. Planerar och planerar. Imorgon ska jag på arrangörsmiddag på UNO i Karlstad. Det är alltså för folk som har varit med och anordnat arrangemang på Ungdomens hus i Karlstad. Gratis mat, trevligt umgänge och pris till bästa arrangemang, bland annat.

Idag har jag.... Inte gjort någonting. Gick upp grymt sent. Typ runt 12. Sedan så blev jag uppringd av Valberedningen för RFSL Ungdom Karlstad, vilket var trevligt. Sen så klädde jag på mig runt 3-tiden på eftermiddagen och drog till kontoret, och här har jag inte gjort något vettigt alls. :-P Det enda vettiga är att jag fyllt i ansökan om bostadsbidrag för kommande termin. Ska bli skönt att få det gjort. :-)

Nu har jag dock ett problem, kära läsare. Jag ska ju till Sthlm om två veckor. Meeeen jag har inte hittat någon sovplats än. Hispig om tid som jag är så tycker jag att jag är grymt sent ute, så om någon känner någon som bor i Sthlm, eller om just du bor i Sthlm så: Snälla, snälla sötaste snälla kan jag få sova hos dig (eller din kompis) 5-7 februari? Jag ska inte vara mer ivägen än nödvändigt jag lovar.

Nåväl, kram på er alla!

Börjar lägga sig.

Japp, nervrositeten börjar lägga sig lite nu, och jag börjar bli lite mer konstruktiv över vad intervjun med valberedningen innebär. Jag har de senaste dygnen (förutom när jag suttit och varit ett litet knippe med nerver) suttit och funderat ut exakt vad jag vill med min eventuella tid i förbundsstyrelsen och hur jag i så fall ska nå till de resultat som jag hoppas att mitt engagemang kan innebära. Och jag tycker de låter rätt vettiga. Hoppas bara valberedningen gör det också.

Igår åkte jag till Tidaholm för att jobba som spelledare. Det gick väl så där, får jag säga. Min insats var det inget större fel på, men gruppen som jag spelade med var väl lite för oförstående om vad rollspel innebär. Men vad väntar man sig när det är helt nybörjare man sätter sig med, som aldrig har spelat förr, aldrig har hört talas om eller aldrig har visat intresse för rollspel förr. Det är liksom upplagt för att bli lite struligt. Men jag hade rätt kul ändå.

Nu är jag hemma igen och sitter på RFSL Ungdom Karlstads kontor och funderar på vart jag har lagt mina anteckningar. :-P

Vi hörs!

Nervös!!!

Kollade precis min mail. Där låg det ett mail från Valberedningen i RFSL Ungdom. De sa att de skulle ha möte den 6-7:e februari i Sthlm. Och de vill att jag ska komma dit för intervju! Jag är säkerligen inte ensam om att titta in Sthlm då, men jag är så sjukt nervös och glad och rädd och alla andra känslor man kan känna inför en presterande prestation.

Måste börja rabbla allt jag kan om föreningsekonomi, förbundet, förbundets uppbyggnad, förbundets distrikt och allt annat kul som finns med RFSL Ungdom. Vill verkligen göra ett gott intryck på valberedningen, för jag skulle så gärna vilja sitta i FS nästa år.

Nomineringar och Kandidaturer.

Japp, för ett bra tag sedan så nominerade jag mig själv till RFSL Ungdoms styrelse, som kassör. Detta skedde för flera månader sedan, och jag hoppas att förbundet tycker att jag ska passa bra som sådan. Jag har pratat med nuvarande förbundskassör om det, och vi kommer bra överens. :-)

Sen så sitter jag och väntar på samtal från valberedningen i RFSL Ungdom Karlstad också, då jag är nominerad till kassör där med. Hoppas på att bli invald i den styrelsen också, då jag suttit i den i 2 år nu, och trivs som fisken i vattnet. :-)

RFSL Värmland och Sverok Svealand har jag bestämt mig för att hoppa av vid årsmötet, då det tar för mycket tid och energi. Ookami har inte årsmöte förrän i september någon gång, men jag hoppas att få sitta kvar som ordförande där med. :-)

På tal om RFSL Ungdoms förbundsstyrelse så har två människor ställt upp som jag verkligen hoppas att de blir valda. En av dem har gjort ett skitbra jobb i förbundsstyrelsen redan, och den andra har byggt upp ett helt distrikt. Dessa två har solklart min röst i FS-valet. :-) You go, L & F!

Nåväl, varför skriver jag så sällan? Jo, det är för att jag för tillfället håller på med min musikantpraktik, vilket innebär att fritid är en sällsynt företeelse i mitt liv. Men det är kul att få spela lite musik, och att få komma ut och göra konserter igen. Det var länge sedan nu.

Annars händer det inte så mycket i mitt liv för tillfället. Har skrivit på ett nytt magisystem till Eon, ett av Sveriges mest sålda rollspel, då jag tycker att originalsystemet är lite för krångligt. Kommer också göra egna system kring religion, alkemi och demoner, andar, gudar och magiska varelser. Ser fram emot att kunna köra Eon utan deras enormt krångliga system kring dessa. Säg till om ni vill vara med och testa systemen. :-)

På tal om att testa systemen så ska jag åka ner till Tidaholm och jobba för Svenska Kyrkan några dagar i helgen, som spelledare, så då får jag chans att testa mitt magisystem och se om det håller måttet. Hoppas det. :-)

En grej jag har hittat på Youtube faktiskt, är en kille som heter Ray William Johnsson, som gör ett enormt roligt humorprogram via Youtube som heter Equals 3. Sök på det på tuben så kommer ni nog att få er ett gott skratt.

Nåväl, nu ska jag skynda mig till bussen. Hörs!

Kallt som *mupp*

Japp, här i värmland är det fruktansvärt kallt. På kvällarna kan det klättra hela vägen ner till 25 minusgrader.

Det börjar bli årsmötestider igen, och som vanligt är jag engagerad i några stycken:

RFSL Ungdom Karlstad den 29:e Januari
Sverok Svealand den 6:e Februari (Kommer att bli ett enormt intressant årsmöte, för övrigt)
RFSL Värmland den 21:e Februari.

Nåväl, jag sitter här i min lägenhet och fryser röven av mig, ty STUB anser förmodligen att värme är för veklingar, och studenter är ju inte veka... Eller? I vilket fall som helst så fungerar elementen här i huset måttligt bra, vilket jag fått höra även från några av mina grannar.

Idag så kommer jag att sätta mig nere på lokalen och trixa lite med ekonomin så att jag redan nu kan trixa igång ekonomin för 2010, vilket skulle vara nice. :-)

Kommer för övrigt att bli väldigt skönt att slippa några olika styrelser. Inte bara för att en av dem har bara blivit obehag, utan mest för att jag har snäppet för många möten att gå på. :-P

Annars händer det inte så mycket. Snart dags för musikantpraktik. Ska bli spännande. :-D

Google, namn, blickar & bröder

Då och då får jag för mig att skriva in en kompis eller bekants namn på Google och googla personen i fråga. Just nu, för typ 30 minuter sedan så gjorde jag det med Daniel Przybyla, med anledning av drömmen jag hade i förrgår natt.

Och jag hittade en sida från en kör som jag trodde var utdöd sedan länge. En kör jag, Timmy och Daniel och några andra kompisar sjöng med när vi gick på högstadiet... Och tänka sig, kören håller fortfarande på. Och Timmy och Daniel är med. Det fanns bilder på kören och man såga tvillingarna stå i tenoren och sjunga. Det är roligt att det fortfarande sjungs i Bengtsfors.

En annan sak som är roligt är att jag, fortfarande, trots att jag inte sett eller träffat tvillingarna sedan gymnasiet, kan se skillnad på dem. De är väldigt lika varandra, fysiskt, då de är enäggstvillingar. Men det är något i ögonen. Deras blickar... Jag ryser bara jag ser dem på kort. De är båda rätt så stränga i uppsynen, men det finns något i Daniels blick som suger tag i en. Man kan inte släppa den blicken när den väl har fångat en.

Herregud, jag låter ju förälskad. Men det är jag inte. Jag var förälskad i Daniel i högstadiet, innan jag kom ut. Det var en turbulent tid, och jag kunde på något sätt finna lugn i hans blick, trots att vi inte kom överens på något plan alls. Vi hamnade till och med i handgemäng en gång, när han hade fått veta att jag gillade honom, men jag lyckades att kväva det ryktet, delvis. Men jag mådde inte bra i högstadiet, men Daniels blick höll mig som sagt lugn. Den blicken är en blick man inte glömmer.

Timmys blick däremot har en enorm energi i sig. Varje gång han tittar på en så gör han det till 110%, precis som han gjorde allt annat. Man kände verkligen energin i hans blick, det där levnadsglada som jag fastnade så för hos honom. Han älskade, och älskar förhoppningsvis fortfarande, livet. Det var det jag kände varje gång han tittade på mig. Energi, positiv energi. Energi som jag önskade var min många gånger.

Przybyla-bröderna är ett fenomen som kretsat väldigt mycket i mitt huvud sedan drömmen i förrgår natt. Varför har vi ingen kontakt? Varför har jag ingen kontakt med någon från gymnasiet/högstadiet? Jag har några nummer kvar, men jag är lite för feg för att försöka ta kontakt på allvar igen. Jag vet inte vad de har för bild av mig, och framförallt så är jag osäker på vad jag har för bild av mig själv runt dem. Blir jag kanske den där unge, oseriösa killen som jag var på gymnasiet? Eller kan jag hålla fast vid vad Robert beskrev mig som en gång? Belevad, mogen, socialt kompetent? Jag vill ha kvar Ternstedt och Przybyla-bröderna i mitt liv, trots att vi inte umgåtts på väldigt länge så innebär det de gav mig under skoltiden mer än det mesta som hänt mig, trots att jag förmodligen för det mesta var enormt påfrestande.

Nåväl, jag mår bra som jag lever nu, trots att mycket tid och kraft går åt till skola, RFSL Ungdom och Ookami. Men jag trivs med mycket i mitt liv. Jag har nu många vänner i mitt liv som är oumbärliga. De skulle jag inte för mitt liv byta bort för något annat, men det jag hade under gymnasietiden kändes bra också, och känns fortfarande bra när man tänker på det.

Långt och filosofiskt inlägg det här. Men vem behöver inte skriva av sig ibland?

Dagens mardröm

I natt drömde jag en mardröm som var en sån där dröm som man vaknade ur och inte riktigt visste om det hade hänt eller inte. De som var huvudpersoner i drömmen (förutom mig själv) var tvillingarna Daniel och Timmy Przybyla som jag gick i samma klass som under högstadiet, och som jag var rätt bra kamrat till under större delen av gymnasiet.

Vi var någonstans i Karlstad. Jag har för mig att det var Residenstorget. De stod på en båt som var på väg ner i en sluss. Båten var stor och vit, och jag satt på kanten av slussen och dinglade med benen medans jag och tvillingarna pratade om politik, har jag för mig.

Plötsligt, av någon anledning så lyckas jag tappa min plånbok i vattnet. "Asch" tänker jag, men blir inte speciellt förargad, då jag uppenbarligen inte hade något viktigt alls i den. Men Daniel däremot, han blir eld och lågor och bestämmer sig för att hoppa i vattnet och hämta min plånbok. Ytterst dum idé då man inte riktigt kan simma hur som helst i en sluss som håller på att tömmas.

Där kan man tro att drömmen är slut, och det var den första gången. Jag vaknade med ett ryck och ett skrämt andetag hemma hos Gustaf. Första gången kunde dock mitt medvetande uppenbarligen skilja på dröm och verklighet.

Nåväl, jag somnar om och drömmer samma sak igen, men vaknar inte när Daniel hoppar i slussen. Dock förflyttas jag och helt plötsligt så är vi på något sorts nyårsparty. Jag är där, några andra jag känner samt Timmy. Nyårsfirandet är inte riktigt så party som det borde vara, och undermedvetet så är jag medveten om varför. Det är första gången som vi firar nyår utan Daniel. Jag och Timmy mår inte det minsta bra (av förklarliga skäl), och vi tröstar varandra hela natten. Sen så byter vi lokal igen.

Det är typ 1 år efter och jag och Timmy är hos en avlägsen släkting till mig i Kanada (ja, jag har släkt där). Vi är ihop och Timmy sörjer fortfarande Daniel fruktansvärt mycket. Min kanadensiska släkting bestämmer sig för att flytta till Sverige av någon anledning, fråga mig inte varför. Hela detta kapitel av drömmen är väldigt suddigt.

Sista scenen är på ett fält någonstans i närheten av Åmål. Jag och Timmy går omkring och pratar mest. Av någon anledning så går vi väldigt långt bort från varandra. Ungefär 3-4 meters mellanrum. Men ju mer vi pratar desto närmre kommer vi varandra. Det sista vi pratar om är Daniel innan jag tar Timmy i handen och stannar honom. Jag är nervös och stammar något om att jag velat säga något länge och liknande, men får inget vettigt ur mig. Timmy ser ut som ett frågetecken.

Efter några minuters stammande utan att få något ordentligt sagt så går jag resolut ner på knä och trollar fram en liten svart box med en ring i och friar till honom... Det sista i denna scenen är att Timmy stammar något som låter jakande (men jag är inte säker) i typ 30 sekunder och sen svimmar.

Där vaknar jag och är fullständigt övertygad om att hela drömmen är sann. Klockan var då 05.40 och jag kunde inte somna om, eftersom jag var fullt övertygad om att Daniel var död. Jag grät en stund, vilket var skönt. Sen så började hjärnan nysta runt i drömmen och insåg att det var just det, en dröm.

Det är en konstig dröm. Jag har inte träffat Timmy och Daniel sen gymnasiet, i stort sett. I högstadiet var jag i och för sig förälskad i Daniel, men det är väldigt längesedan nu. Daniel hörde jag av senast under nyårsafton eller julafton, om jag inte minns fel. Timmy, däremot, var det längesedan jag hörde något från. Får kolla om de finns på ansiktsboken.


Nåväl, så kan en natt se ut för mig.

Puss & Kram, Väderkvarn!