Lång men välbehövlig...

...tystnad. Japp, någon vecka sen jag uppdaterade nu, men har behövt lite tid att strukturera upp lite grejer. Typ mitt liv. Och Ookami efter och före årsmötet. Outbreak och Nissens spelstuga och en massa annat.

Var inne på Facebook i morse och hittade en länk som en av mina kamrater där gillade. Jag brukar i allmänhet vara lagom konservativ med att kolla länkar via facebook, men fan flög i mig eller nåt sånt och jag hittade den UNDERBARA bloggen "Mitt eget jävla narnia". Jag älskar den. Kolla den på http://mittegetjavlanarnia.se

Kärlek till den/de som skriver där.

Comatose

Hej på er! Nu är jag hemma från Pride igen och livet börjar rulla på, så sakteliga. Dock är det något som gnager i mitt bakhuvud. En låttext, närmare bestämt. En låt som jag känner stämmer lite på mig, just nu. Inte lika extremt som i låten då, men fortfarande en känsla av att jag inte lever mitt liv fullt ut utan dig.

Precis, jag har lyckats hitta en "dig" igen. En sån där man som man bara faller framför fötterna på, som man hela tiden känner att man vill verka så bra som möjligt inför, men som man alltid lyckas göra bort sig inför.

Jag vill vara i ett förhållande igen. Vill vara någons "någon". Eller, jag vill vara hans "någon", närmare bestämt. Jag vågade icke säga något till honom i veckan, så vi får se om jag vågar göra det senare. Vi får se. Vi får se. Men om jag känner mig själv rätt så kommer jag knappast att göra något åt det de närmaste månaderna. För sån är jag.

Tell me that you will listen
Your touch is what I'm missing
And the more I hide I realize I'm slowly losing you

Ja ja. Nu ska här sovas. God natt!

Blogglust

För tillfället är min lust att blogga lite si sådär, men jag ska försöka mig på något litet iallafall.

Pride är slut, och jag saknar redan allt härligt folk, trots att jag, Liv, Tova och Johan har PrideLANkollektiv hemma hos Johan fortfarande. Jag hade jätteroligt under veckan och har njutit av varenda sekund som gått.

Men direkt när Pride är över så kommer då nästa projekt upp, Ookamis årsmöte. Och jag känner mig grymt opepp på det just nu, men jag måste ta tag i det direkt när jag kommer hem. Inte det minsta kul, men det måste göras. Konstigt, jag brukar inte känna så inför årsmöten. Mötesformalia och föreningsteknik brukar göra mig glad. Men inte för tillfället. Kärleken sprids tyvärr inte i Ookami eller Sverok och jag blir ledsen när jag ser hur folk väljer att sitta i distriktsstyrelser och föreningsstyrelser, inte för att det är kul, utan för att det antingen är en bra sak att ha på papper eller för att det är "nödvändigt". Sitter man i en styrelse måste arbetet vara kul, annars kommer man att beställa en vägg mot pannan på en gång.

Lust! Det ordet måste in i Sverok igen. Pengar är inte alltid av godo. Man får förväntningar och dessa växer för varje år, ju mer pengar som pumpas in i organisationen. Ta bort de stora budgeterna för SLAG:en, till exempel. Låt folk sova på kalla golv i gymnastiksalar. Visst, det är inte lika bekvämt som att sova på hotell, men man får en gemenskap och möjlighet att umgås över de distriktsgränser som verkar hårdare dragna än Berlinmuren eller Gazablockaden. Dra ner det till en social nivå igen, med föreläsare som kanske kan vara inom organisationen, som inte tar så grymt mycket betalt. Det man bör lägga pengar på är bra möteslokaler, resor och mat. Ser man bara till att maten är tipp topp så kommer det sociala att lösa sig, jag lovar.

Låt det vara kul att engagera sig i Sverok igen. Annars kommer förbundet att äta upp sig självt av bitterhet.