Första steget

Idag tog jag första steget till att bli kronoparkare. Har ni någonsin hört talas om att flytta med buss? Det har jag gjort. Jag innehar varken bil eller körkort så jag har inte riktigt kunnat flytta första flyttlaset med bil. Utan det är bara att packa några bags fulla, samt min tvättkorg och gå ner till torget och vänta på nästa buss. Folk tittade lite suspekt på mig och Liv men vi är stolta tvättkorgsbärare, båda två. :-)

En gammal vän är tillbaka

Japp, jag har precis fått tillbaka en gammal vän. Vännen heter Inspirationen. Jag har, som ni som följer min blogg kanske märkt, inte skrivit på ett tag, och det beror på att jag inte har haft någon som helst inspiration till att skriva på grund av både det ena och det andra. Men nu, kära läsare är jag tillbaks med förnyad kraft.

Varför har jag fått sån inspiration nu då? Inte en aning. Förmodligen på grund av adrenalinet runt Kamicon, den sköna känslan av att känna engagemanget för mina föreningar växa inom mig och så vidare och så vidare.

På Kamicon-fronten så är det massor att göra. Först och främs sysslar jag med att skicka ut mail till alla funktionärer. Det är personliga mail, med personliga scheman, så det är inga massmail här. Det gör ju det hela till en mycket mer arbetsam process. Jag tackar alla eventuella gudar för funktionen Copy/Paste. :-P

Jag borde egentligen använda denna nyuppkomna inspiration till att skriva tal. Ska eventuellt tala på 1:a maj-manifestationen här i Karlstad för Ung Vänster Värmland. Men det här är inte den reaktionära, revolutionära inspirationen, tyvärr. Det är en mer gladlynt, sprudlande inspiration som vill engagera mig i mina föreningar, den får mig att vilja sätta tänderna i ett saftigt stycke ideellt arbete. Dock så finns det bara så mycket arbete i min närhet just nu. Fast om man ska se det från den sidan så hade vem som helst annars förmodligen gått in i den där berömda väggen för länge sedan. Länge leve hög stresstålighet. :-D

Musik som betyder...

Hittade sju låtar idag som jag lyssnade mycket på när jag mådde som allra sämst. Musik som betydde mycket för mig då, och som betyder mycket för mig nu. Keep the world on the distance är ett exempel. Den höll mig uppe, när så mycket ville dra mig neråt. Jag känner mig sentimental med den här musiken i öronen, men det är en bra sentimentalitet som jag kan känna mig hemma med. :-)