Gårdagen

Gårdagen var helt underbar, måste jag få säga. Eller, inte själva Gårdagen. Snarare gårnatten. Vi lajvade med L.I.K. och jag hade hur roligt som helst, ska ni veta. Nu håller jag på att förbereda provspel för Kamicon. Det kommer förhoppningsvis bli riktigt epic, säger jag er. Så kom på Kamicon och häng på och spela CoC med mig. ;-)

Riksting och kärlek

I helgen var ag på Ung Vänsters riksting. Det var så fruktansvärt roligt, även om det ibland var ett rätt hårt debattklimat i plenum. Träffade en massa underbara kamrater, samt min player 1 och player 2. Massor av kärlek till er och till Värmlands Delegation, som gjorde ett hur bra jobb som helst. :-)

Kärlek till Ung Vänster och kamratskap till er alla.

Sitter för tillfället hemma hos Carl och softar. Ska snart åka till Ikea och ha roligt. :-P

Krams på er kamrater!

Ett möte, en upplevelse, tusen ansikten!

Kom precis hem från helgens arbete. Helgen gick faktiskt INTE ut på att flytta, som man skulle kunna tänka sig. Nej, den här helgen fick jag gratis mat och trevligt umgänge för att göra något jag älskar. Lyssna till, titta på och njuta av kultur i olika former, och uppmuntra Värmlands kulturliv. Hur, undrar ni? Förklaringen består av tre bokstäver:

UKM.

Jag var med i urvalsgruppen för UKM Värmlands länsfestival 2010. Det innebär att jag ska välja ut några kulturinslag som på ett bra sätt representerar Sverige som ska åka ut och representera oss i UKM på riksnivå, bland annat. Det var ett svårt jobb. 109 bidrag, 9 personer i urvalsgruppen, som alla ska komma överens. Det tar mer energi än vad det låter. Och mitt emellan detta så skulle jag hinna med att lajva på lördagen också. Lajvet var väldigt roligt, även om jag bara hann vara med 1 timme. Men min karaktär fick mycket gjort under den tiden.

Ska åka till Gbg om 2 veckor också. Ska bli trevligt, hoppas jag. Men innan dess är det dags för Ung Vänsters Riksting.

Tjofräs!!!

Tjofräs!!! Nu tar bloggfascisten i mig över igen! Bloggfascisten är en sån typ som skriver blogginlägg helt utan mening, för att jag inte har något bättre för mig.

Jag loggade in på QX idag, som så många andra dagar. Det är ingen ovanligthet, faktiskt. För er oinvigda så är QX ett gaycommunity här på nätet. Där ser jag att någon har vart inne och tittat på min presentation. Eller, ganska många har varit inne och tittat, men fokus ligger nu på en specifik. Denna specifika människa är en person som jag har haft en ovanligt hård dispyt med, och som har sagt att hen inte vill ha mer med mig att göra? Hmmm, hur kommer det sig då att hen tittar till min pres från och till? Enormt intressant. Så, den mer reaktionära delen i mig får mig självklart att kasta iväg ett lite PM till henom och fråga hur hen mår och så vidare. Allt i väldigt trevliga ordalag och beter mig som folk och hela fadderullan. Dock vet jag att hen kommer att störa sig så enormt på det, och jag kan inte låta bli att njuta lite av det. Jag vet, jag är en dålig människa, man får inte irritera andra, bla bla bla, men sanningen är den att skadeglädje är, om inte den enda sanna glädjen, en väldigt skön känsla då och då. Och jag vill inte på något sätt att hen ska må dåligt. Jag vill bara se till att hen beter sig som folk.

Visst, min mer uppfostrade sida sa åt mig att inte skicka de där två meningarna, eftersom hen har tydligt markerat att hen inte vill ha med mig att göra. Men jag ska erkänna: Det senaste året har mitt samvete krympt till näst intill obefintligt, så det var inga svårigheter att pressa ner de tankarna i skosulorna.

Jag är, som sagt en dålig människa, men när folk beter sig som barnungar förtjänar de inte bättre.

Objekt?

Jag ska berätta om en händelse för er.

För några veckor sedan träffade jag M och älskade R på stan. Vi stod och pratade lite om ditt och datt (jag kommer inte ihåg om exakt vad) när det går förbi en familj med ett barn som har en McDonalds-ballong. Barnet tappar sin ballong och M säger stackars honom. Jag kontrar direkt med att säga henne, och sen blir det en kort diskussion om det är en han eller hon, där jag snabbt kommer fram till att det är en det, M till att det är en han eller hon och R till att det är en hen. När R och M tittar frågande på mig så rycker jag lätt på axlarna och säger den enkla sanningen:

"Barn är inte människor, de är objekt."

Nu ska ni vara väl medvetna om att det var ett skämt. Barn är människor, trots att de är mindre och kanske inte gör så mycket för kollektivet än. Och det finns risk att de växer upp och blir riktiga svin. Tro mig, jag har sett just den utvecklingen in real life, och det är ingen vacker syn.

Vidare då, vad händer i mitt liv? Liv händer i mitt liv, skulle man kunna säga. Jag håller, sakta men säkert på att flytta in hos fina Liv och det kommer att bli helt awesome när vi får tag på en trea. Tills dess får vi slåss om de två rum som finns i hennes nuvarande lägenhet.

Kamicon närmar sig också, och jag är nästan, nästan klar med alla utskick. Bar några få kvar. Sedan är det bara att vänta på att pengarna från föranmälan ska droppa in. Och att kommunen ska höra av sig om vår sovsal. Utan den kan det bli ett problem. :-S

Nåväl, tills vi hörs nästa gång. Och kom ihåg, barn är objekt.

Krams!