Igår trodde jag ärligt talat att jag äntligen hade börjat min långa vandring uppåt... Hade börjat kännas mycket bättre, dag för dag, timme för timme... Men idag känns det värre än det gjort under hela veckan... Har fruktansvärt ont och går bara omkring och tänker på att jag vill att det tar slut, och min något dysfunktionella hjärna försöker intala mig att ingen bryr sig... Jag VET att folk bryr sig, men jag kan för tillfället inte förlika mig med det. Min hjärna går inte med på det, och när jag försöker övertala den så trycker den så hårt den kan över bröstet på mig...
Har gått omkring hela dagen och bara önskat att någon skulle säga emot mig... Vad som helst, om SMISK, om skolan, om mina relationer, om RFSL Ungdom... Bara så att jag kunde få skälla på någon... Behöver få ur mig en massa hat och ilska och sorg ur mig, men jag vet inte hur jag ska göra om ingen triggar mig. Det kan vara världens minsta grej, jag behöver bara få skrika på någon... Och då någon som jag inte bryr mig om, det är därför jag hoppades att det kunde få ske i skolan, så att jag är säker på att jag inte bryr mig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar