....

Kom inte riktigt på någon bra rubrik för det här inlägget... Min kreativa sida har verkligen tagit livet av sig redan...

Har sovit hos en massa kompisar sen Umeå-resan. Har inte vågat sova själv, och det verkar inte som om de vågar låta mig sova ensam heller... Det är oerhört skönt att veta att de finns där, och att man vet att man alltid kan ringa, hur illa det än är...

Sov hos G inatt. Av någon anledning så blir jag väldigt lugn i närheten av honom. Han är alltid så glad och soft i sin utstrålning. Och trots att vi trängdes i en 120-säng hela natten, vilket jag brukar tycka är rätt obehagligt, så kunde jag sova hur bra och lugnt som helst, vilket inte hör till vanligheterna när jag mår skit...

Sen innan jag sov hos G så sov jag hos B. Han är så sjukt förstående hela tiden. Vet inte vad jag skulle gör utan honom. Och trots att jag anser mig ha gjort honom fel så är han så snäll hela tiden... Jag förstår inte, men jag är tacksam för alltid för att han inte låtit mig driva bort honom.

Sen har jag sovit hos många andra också, och det är jag väldigt tacksam för också.

Min psykolog ringde mig idag också... Äntligen är allt klart. Ska bli skönt. Om 1 vecka kan jag hämta ut dem, och då tar det förhoppningsvis slut.

Kram!