Trött...

Många av mina blogginlägg har just rubriken "Trött" med ett obestämt antal punkter efter sig.

Just den här gången beror inte tröttheten på något speciellt, mest på att jag inte sovit så länge idag. Var rätt uppe i varv när jag försökte sova igår så jag låg nog och ältade fram och tillbaka några timmar. Somnade runt 3-tiden, då jag sett hela "Bernard & Bianca i Australien" 2,5 gånger.

Jag har reflekterat lite över min blogg. Den fyller två funktioner i mitt liv. Den första, som jag är mer stolt över, är de tillfällen som jag bara skriver för att jag gillar att skriva. Det här inlägget är ett typiskt sådant tillfälle. Jag skriver för att jag får inspiration från en tanke, en bild, en idé, ett projekt, en händelse eller något annat. Jag skriver för att det är kul, helt enkelt. I denna kategori ingår också de inlägg där jag bara rabblar upp vad jag gjort under dagen eller liknande. Fast då är det mer på ett reflekterande sätt.

Sen kommer det som jag är mindre stolt över. Eller, mindre stolt är fel ordval. Snarare så skulle man kunna säga att de inläggen handlar mer om mig än min inspiration. Det är de inlägg jag kallar för avlastningar. För sanningen är den att detta inte är någon officiell blogg om mitt liv som kassör för RFSL Ungdom, mitt ordförandeskap i Ookami eller något annat av mina engagemang. Den här bloggen används av mig på det sätt jag känner att jag vill eller behöver använda den. Och ibland blir jag arg, ledsen, förbannad, sorgsen eller bara irriterad. Då behöver jag lasta av mig någonstans. Och det är alltid väldigt skönt att lasta av sig i det offentliga rummet, men inte använda namn på vem eller vad man är bitter på.

Varför är det så då? Jo för då får man den bekräftelse som man för det mesta behöver känna när man är nere. Jag går in på bloggen och ser att någon faktiskt bryr sig om hur jag känner och om jag mår dåligt. För det mesta får man den bekräftelsen IRL, men tyvärr är jag då och då rätt duktig på att dölja hur jag känner. Därav skriver jag ibland att jag är arg eller ledsen på folk, utan att nämna deras namn. För jag behöver få ur mig ilskan, och tro mig, det är bättre att jag gör det på internet än IRL. Jag har haft aggressionsproblem tidigare, och jag är livrädd att de ska dyka upp igen.

På tall om mina tidigare aggressionsproblem så har jag gått igenom flera stadier av att hantera dem. Under grundskolan så hanterade jag dem inte. Jag bara släppte lös när jag blev arg, var våldsam och fruktansvärd som människa i allmänhet. Under gymnasietiden så arbetade jag omedvetet med att stänga öronen mot allt som gjorde mig arg och intalade mig att allt var bra. Visst, jag blev en lättare människa att leva med, men jag mådde inte bra själv.

Under folkhögskoletiden så började jag med avlastningsmetoden. Men inte via blogg, nej nej. Jag snackade istället skit. Jag snackade sådana otroliga mängder med skit så jag skäms över det. Jag ägnade förmodligen cirka 12 timmar om dagen till skitsnack, förutom på helgerna då det eskalerade och ökade till 15 timmar per dygn, cirka. Jag trivdes innerst inne inte med mig själv, och många av mina vänner fick höra min ständiga rännil av skit. Så efter ett tag kom jag fram till att det inte var någon höjdare.

Nu, sedan 2007, så avlastar jag mig då och då via min blogg. Då och då kan det hända att det spiller över och jag eventuellt sårar någon via bloggen, vilket inte är min direkta mening. Det är självterapi jag håller på med här, inget annat, och jag är noggrann med att inte nämna namn, eller ens initialer, när det är känsliga inlägg.

Och ibland kan det innebära att jag tror för mycket om mig själv IRL. Visst, jag vet att jag är jävligt bra på det jag gör, alltså mitt arbete i mina olika föreningar. Men då och då kan det spilla över även där. Jag blandar ihop min roll som kassör i RFSL Ungdom Karlstad med min ordförande roll i Ookami och då kan det bli fel. Ordförandens roll är som den som ska hålla ihop styrelsen och vara medlare då det behövs, och jag kan nog, med svansen mellan benen säga att jag varit p väg att ta den rollen i föreningar där jag inte ens är i närheten av den rollen, och det ber jag om ursäkt för, om någon har tagit illa vid sig. Allt jag gör IRL gör jag för att alla som jag bryr mig om ska må så bra som möjligt, och jag vet av egen erfarenhet att man inte mår bra av konflikter av någon sort.

Kram på er!

(Oj vad långt det blev... Men så kan det gå när man har mycket inspiration. :-D)