Om förebilder

Idag grät jag, igen. Men på något sätt var det en bra gråt, något som visade att jag har vänner som jag litar starkt till.

Idag tackades de som avgick från RFSL Ungdoms förbundsstyrelse av. Och i denna skara av underbara personer fanns en människa som jag ser upp till och som har varit ett stort föredömme för mig igenom mina år med RFSL Ungdom. Han har betytt så mycket för mig att jag inte kan uttrycka det i ord. Bara nu när jag sitter och skriver om honom så rinner tårarna, för att han är en så underbar människa.

K och jag har haft en väldigt allvarlig... dust en gång i tiden. Den var så pass allvarlig att jag ville lämna förbundet för gott. Men jag valde att återvända till förbundet, efter lång betänketid, och jag var så rädd att min relation med K skulle vara spänd eller konstig på något sätt. Men om något blev den ännu bättre än tidigare.

Jag är lite... eller inte lite, jag är väldigt rädd. Nu måste jag och alla andra underbara människor i RFSL Ungdom fortsätta arbetet utan dig, K. Och jag vet inte om jag vågar ens försöka fylla de där skorna som du fyllde med pepp, kärlek och förtroende. För trots att jag inte sitter på den posten du fyllde så är det ett kollektivt ansvar vi har, men som du var en av de mest drivande i. Jag ser upp till dig, och du är en av mina största förebilder, och jag kommer sakna dig massor. Men jag hoppas och tror att vi inte har sett det sista av varandra.

Med massor av tårar i ögonen och kärlek till K och underbara RFSL Ungdom

// Eli