Seasons of...

"How do you figure a last year on earth?"

Jag såg på Rent igår, tillsammans med Liv, min underbara kombo. Rent är en film som tidigare i mitt liv fick mig att känna en massa känslor. Den fick mitt känsloliv att bubbla och leva ett helt eget liv. Men jag har förändrats det senaste året, och när jag såg den igår kände jag hur alla känslor försökte pressa sig igenom den sköld jag satt upp för mig själv. Det gjorde inte ont, det sved snarare, som om jag var på väg att stöta upp galla, i stora mängder.

Det var mina känslor som försökte slå igenom. Känslor som jag låst in för att slippa ta tag i dem. Jag vet inte om jag är glad för att jag lyckades hålla dem bakom muren fortfarande. Jag vet inte om jag skulle klara av att hantera dem allihop på en gång, ensam. Det här inlägget är ett steg på vägen att hantera alltihop. Det kommer komma fler inlägg i denna processen, och varje inlägg kommer inehålla minst en ovedersäglig sanning, sanningar som förmodligen kommer få folk att bli råförbannade, arga, ledsna eller förskräckta, men det skiter jag faktiskt i. Nu handlar det om min psykiska hälsa, och när det gör det så bryr jag mig om mig själv och de som är närmast mig, endast. Dessutom, de som kommer att ta illa upp är förmodligen endast sådana som sårat mig mer än de hjälpt mig, så där har jag ännu ett skäl att inte bry mig.

Så varsågoda att bli arga på mig, jag bryr mig inte det minsta om er längre, era s**n!