Mycket kan hända...

Mycket kan hända på tre veckor. Sist gång jag skrev mådde jag skit och ville ingenting i stort sett... Brydde mig inte om vänner, familj, skola eller något annat. Nu bara min kropp och själ skriker efter att få arbeta, i skola, i RFSL Ungdom, med min vänner, och med alla andra.

För tre veckor sedan så trodde jag att livet skulle innehålla en massa sena kvällar och en massa jobbigt pendlande fram och tillbaka mellan Karlstad och Arvika, och i stort sett aldrig någonsin få gå och lägga sig innan klockan 23.30 som tidigast.

Och framförallt, jag trodde att livet bestod i en massa slit och släp på idéell basis som man inte fick någon som helst cred för, what so ever.

Men se vad osm kan hända. Man får en lägenhet i Karlstad, vilket förflyttar pendeltiderna till en mycket bekvämare tidpunkt på dygnet. Alltså så kommer jag aldrig mer att gå och lägga mig så pass sent som 23.30 igen, vilket känns mycket upplyftande.

Men det som känns ännu mer upplyftande (håll i er) och som får mig att bara studsa (håll i er lite till) som en lite tokig studsboll (håll i er ännu mer, det kommer att behövas) är att RFSL Ungdom Karlstad har fått ett pris för yttrandefrihet och civilkurage i och med Karlstad Pride som vi annordnade sommaren 2008, och jag var en av de ansvariga. FAN, vad gött det känns! (Nu kan ni sluta hålla i er).

Hela bördan känns liksom värd besväret nu, och själen tar små glada skutt upp och ner så fort jag tänker på det. Så nu imorgon (Lördag) klockan 12.30 så kommer hela den fina RFSL Ungdom Karlstad-styrelsen stå och ta emot Magganpriset på Värmlands Museum. Kom dit och titta på. ^^

Sen är det en massa annat som är bra nu också, men det hamnar lite i skymundan när man tänker på allt det här andra.

Plus att man fortfarande är livrädd för att spela piano, vilket suger. Men man får väl ta sig i kragen och börja öva, helt enkelt.

Kram kram på er alla!