Lite småförbannad...

För några dagar sedan så blev en homosexuell politiker misshandlad. Bara det gör mig fruktansvärt förbannad, men det som gör mig argast är att han inte tänker anmäla misshandeln. Det är allas förbannade PLIKT att anmäla misshandel, vilket skäl det än är som man har blivit misshandlad för, men framförallt om det är ett hatbrott! Så det har jag gått ocmkring och varit arg på sedan igårkväll.

Igår var jag också på konsert med en konstelation som heter "Hoppsan Kerstin". Jävlar vad bra det var!!! Så fruktansvärt underbart! Bra musik och texter som verkligen satt som ett knytnävsslag i hjärtat på mig. Varenda låt berörde mig verkligen. Men underbarast var "World on a distance" som jag kommer att skriva texten till längst ner i detta inlägg. Den är så bra! Precis som jag känner ibland... Eller kanske inte ibland utan snarare ganska ofta.

Hörs!

Keep the world on a distance, don’t let it come in.
Don’t let it enter or come in between,
Or distract you in sorrow or haunt you with fear.
Until tomorrow I’m holding you near.

Keep the world on a distance, don’t let it disturb.
This is your hideout that silence the words
From the ones on the outside, they don’t understand
Try not to think of the signs in their hand.

Keep the world on a distance, don’t let it be true
Don’t let them make you defend what you do!
They have no right to blame us or ask why we hide
It’s just that the world gets to heavy sometimes.

Keep the world on a distance, I’ve locked all the doors
And sealed all the windows, unplugged all the chords
Tried to stop all the voices from reaching your ear
Then maybe, tomorrow they’re no longer here!