Helt plötsligt står jag ordlös. Det är andra smällen som jag får på två år. Det är så svårt att se dig så omskakad, du som alltid kan ta allt med ett leende. Men vi ska klara det här, min vän. Tillsammans är vi oslagbara. Och jag finns alltid till för dig, och jag hoppas att jag väcker samma känslor hos dig.
Vi ska klara oss, du och jag.
Kram!
lördag 15 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar