Viss frustration

Nu har jag inte skrivit på ett tag igen. Men men, så kan det vara. Det här med inspiration vet ni.

Klockan 08.45 på morgonen är jag redan frustrerad. Hur kan det komma sig tror ni? Ja, det kan ni får fundera på ett tag.

Jag har också gått ur Ung Vänster. Det finns flera skäl till detta. Del så beror det på min syn på feminism. Jag kan inte längre ställa mig bakom likhetsfeminismen, då jag vet att det, de facto, finns folk som mår dåligt, skadar sig själva och faktiskt tar livet av sig när de blir utsatta för den retorik och filosofi som ligger bakom just likhetsfeminismen. Man får nog säga att mitt hjärta finns i Queerfeminismen.

Sen så tål jag inte toppstyre. Ung Vänster är toppstyrt. Det sitter en elit på toppen av Ung Vänster och styr distrikten och klubbarna med järnhand. Det sker dock rätt subtilt, men jag vill dra paralleller till det klassamhälle som Ung Vänster så ofta säger att de vill krossa, där klubbar och distrikt är arbetarklass och förbundsstyrelsen är borgare.

Och det sista jag inte klarar av är att Ung Vänster uppmanar till vandalism i form av affischering. Det hade inte varit så fruktansvärt egentligen. Men när man springer omkring och säger att man tycker att skattepengar används på fel sätt och sedan orsakar att pengar går till sanering av vandalism så är man så djupt inne i hyckleriet man någonsin kan vara.

Där är de tre största skälen till min avgång från Ung Vänster, till förmån för SSU istället.

Annat som händer i mitt liv är att jag har mycket att göra. IDAHO närmar sig med stormsteg, och vi arbetar för fullt med detta. Priden och Solcon är också grejer på tapeten.

Tills vi hörs igen!