RSS

tisdag 27 juli 2010

Tillfällig gäst i mitt liv.

Jag är på pride, som jag skrev i förra inlägget. Och man möter en sån enorm mängd med kärlek att det nästan svämmar över. Och man träffar en massa människor som är tillfälliga gäster i ens liv. Människor som kommer in i ens liv, stannar en stund, och sen försvinner dem. Alla människor är tillfälliga gäster i ens liv, ty någon gång försvinner dem, vare sig det tar 5 dagar, 5 år eller 50 år.

Problemet för mig är att jag, precis som Jonas Gardell, väldigt lätt blir förälskad eller förtjust i mina tillfälliga gäster. Och ibland håller sig den känslan väldigt länge. Det var länge sedan det hände att jag kände det så här starkt, men nu är det så jag får ångestkänslor för att jag inte vet hur jag ska göra, vad jag ska säga, hur jag ska uppföra mig eller vad som händer med mig. Ibland tror jag att han besvarar mina vinkar, ibland så känns det som kalla handen. Det sliter i mig, och jag vet inte vad jag ska göra. Förhoppningen skulle ju vara att han skulle läsa det här och förstå att det var precis honom jag menade, men han har inte min bloggadress, och även om han hade det så är jag osäker på om han skulle förstå... Någon som kan ge mig något tips?

Annars är det bra här på priden. Mycket att tänka på, men jag gillar att ha mycket att göra. Och alla är så snälla att jag nästan går omkring med en klump i halsen hela tiden, så bra känns det. Och så träffade jag på Robert idag också. Väldigt trevligt, måste jag säga.

Men kärlek till er alla, så hörs vi senare i veckan.

För övrigt ska jag hälsa att: "Vi skiter i den där JÄVLA fjortonåringen!!! Han kan gå på TERAPI!!!!"

måndag 26 juli 2010

Magic, Whiskey & Pride

Nu har det hänt en del sedan jag skrev sist, kära läsare, och tyvärr har jag inte riktigt tid att göra en full uppdatering av min blogg för tillfället. Men mer kommer när jag kommer hem till Värmland igen.

Det som har timmat sedan sist är följande: Värmland Pride, Arvikafestivalen samt att jag nu sitter och ska påbörja min första arbetsdag för Sthlm Pride, vilket ska bli hur fab som helst. :-)

Dock ska jag skriva om en liten händelse som timade igår, under min utbildning för volontärer under sthlm pride. Min telefon ringde i en av rasterna vi hade, och jag kollade numret. Det visade "Okänd". I vanliga fall när min telefon säger så så brukar jag välja att inte svara, men valde just igår att göra det. Rösten började prata med mig och vi pratade på en stund (ca 90 sekunder) medans jag frenetiskt försökte koppla vem det var, ty mina öron uppfattade inte riktigt vad personen sade när han presenterade sig. Men så, efter mycket tankeverksamhet (ja, det rök ur öronen på mig) så kom jag på det. Det var ju min storebror. Lite otippat och skämigt att man inte känner igen rösten på honom. :-P Hoppas du har det bra nere i Schweiz.

Men som sagt, mer uppdatering om Arvika och Pride när jag kommer hem till Sver... Värmland, menar jag. Kram så länge!

onsdag 7 juli 2010

TV4:s reaktioner.

Hej alla! Under Kamicon :10 så gjorde TV4 ett väldigt opassande inslag om vårt konvent. Vi skickade iväg en text där vi beskrev att vi inte var väldigt nöjda och ville ha en ursäkt ifrån dem. Här har ni den texten:



"TV4 sviker ungdomars förtroende.

Under helgen hölls en av Karlstads största ideella ungdomssatsningar, Kamicon :10, på UNO, Ungdomens hus. Kamicon :10 anordnas av den ideella arrangörsföreningen Ookami. Under konventets första dag kom TV4 för att göra ett reportage om händelsen. Vi blev självklart glada över detta, då vi trodde att vi skulle få chans att visa upp spelhobbyn som ett hälsosamt alternativ till att dra på stan och dricka dåligt hembränt eller supa sig stupfull på krogen.

Uppenbarligen håller inte TV4 med oss om att spelhobbyn är ett gott alternativ till detta. I reportaget framställs besökarna på Kamicon :10 som folk som inte tar sin hälsa på allvar och inte bryr sig om att vistas ute i solen. Detta påvisas tydligt när konventsbesökarna som intervjuas för reportaget inte benämns som just ”Konventsbesökare” eller ”Spelare” eller något annat passande tilltal, utan det som skrivs om våra besökare är ”Stannar inne”. Vår fråga till TV4 är då: Är det inte bättre att stanna inne och umgås med vänner och utöka sin sociala vänkrets än att springa på stan och supa, bråka och göra Karlstad osäkert? Vill TV4 inte att ungdomar ska satsa på sin fritid? För jag garanterar att ingen av arrangörerna kände någon som helst uppskattning från TV4:s reportage.

Vi från Arrangörsföreningen Ookami kräver en ursäkt från TV4 Värmlands redaktion. Det är alla medborgares och, framförallt, mediers uppgift att främja ungdomars meningsfulla fritid, och det gör inte TV4 genom att slå ner på spelhobbyn så hårt som de gjorde under sitt reportage om Kamicon :10. TV4 speglar inte konvent och spelhobbyn på ett sanningsenligt sätt."



Denna text var underskriven av väldigt många av våra konventsdeltagare. TV4 svarade igår så här:



"Hej.

Jag blev både förvånad och ledsen när jag såg er reaktion på vårt inslag om Kamicon:10.

Förvånad över att ni uppfattat inslaget så negativt. Eftersom ert konvent råkade sammanfalla med årets hittills varmaste och soligaste helg, så var det helt naturligt att fråga sig varför så många ungdomar valt att stanna inomhus. Vi ställde frågan och jag tycker att ungdomarna gav raka och bra svar. Vi har inte försökt framställa dem på något särskilt sätt. En av arrangörerna fick också berätta vad konventet handlade om och vad man kunde göra där.

Riktig ledsen blir jag av att ni tycks se fylleri och slagsmål som det enda alternativet till att spela TV-spel.

Mvh

Pelle Råssjö

Nyhetschef, TV4 Värmland"



Då kände jag att det fick vara nog. Här är mitt svar:



"Hej Pelle.

Det må vara så att det är naturligt för er att ställa er frågan varför våra konventsdeltagare "stannar inne" under sommarens varmaste dag, men ert reportage är väldigt enkelspårigt. Det handlar väldigt lite om de sociala aspekterna av spelhobbyn, och vi som konventare tog väldigt illa upp av inslaget. Den arrangör ni intervjuade är mig, och jag fokuserade under det jag sa väldigt mycket på de sociala aspekterna av spel, eftersom det är det vi vill trycka på med våra konvent. En social mötesplats för ungdomar framställs i ert reportage som en bunker dit ljusskygga ungdomar kan dra sig undan för att slippa vistas ute i solen.

Vi ser inte fylla och slagsmål som det enda alternativet, men om Kamicon :10 inte hade ägt rum så är det faktiskt så, Pelle Råssjö, att ungdomar super en hel del. Kamicon, och andra konvent, är en möjlighet att sysselsätta sig med något annat än att faktiskt umgås över alkohol, som är en på tok för vanlig umgängesform bland ungdomar idag.

Det är inte ni som borde vara ledsna, det är vi. Ni har genom ert reportage fått spelhobbyn att verka lika skum och opassande som människor trodde att den var på 80-talet och i början av 90-talet. Ni har fått värmlänningar att tro att den stämpel som fanns då fortfarande stämmer, en stämpel som Sverok och dess medlemsföreningar har kämpat i över 20 år för att tvätta bort. Jag hoppas innerligen att du, Pelle Råssjö, inser att vi har all rätt att bli upprörda och kräva en ursäkt från er på grund av det.

MvH
Eli Pettersson
Ordförande, Ookami"



Tänkte bara uppdatera er på läget. Dessa texter kommer alla att komma upp på kamicons hemsida http://kamicon.se

tisdag 6 juli 2010

Kamicon :10!

I helgen var det Kamicon :10! Och vilket Kamicon :10 det blev! Jag är helt fantastiskt nöjd med utfallet, och vi har fått en ordentlig boost inför nästa verksamhetsår.

Vi blev uppmärksammade av flera nyhetsbyråer i Värmland.

http://nwt.se/karlstad/article732338.ece

http://nwt.se/karlstad/article734356.ece

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2153&artikel=3824621

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=3824727

Sen så fick vi ju lite medial uppmärksamhet från TV4 också, men den var så pass missvisande och värdelös att jag funderar på att inte publicera den här på bloggen. Men vi har iallafall reagerat på det. :-)

Jag lyckades tyvärr (?) bli förälskad under konventet också, men jag får försöka göra något åt det. :-/

måndag 21 juni 2010

Seasons of...

"How do you figure a last year on earth?"

Jag såg på Rent igår, tillsammans med Liv, min underbara kombo. Rent är en film som tidigare i mitt liv fick mig att känna en massa känslor. Den fick mitt känsloliv att bubbla och leva ett helt eget liv. Men jag har förändrats det senaste året, och när jag såg den igår kände jag hur alla känslor försökte pressa sig igenom den sköld jag satt upp för mig själv. Det gjorde inte ont, det sved snarare, som om jag var på väg att stöta upp galla, i stora mängder.

Det var mina känslor som försökte slå igenom. Känslor som jag låst in för att slippa ta tag i dem. Jag vet inte om jag är glad för att jag lyckades hålla dem bakom muren fortfarande. Jag vet inte om jag skulle klara av att hantera dem allihop på en gång, ensam. Det här inlägget är ett steg på vägen att hantera alltihop. Det kommer komma fler inlägg i denna processen, och varje inlägg kommer inehålla minst en ovedersäglig sanning, sanningar som förmodligen kommer få folk att bli råförbannade, arga, ledsna eller förskräckta, men det skiter jag faktiskt i. Nu handlar det om min psykiska hälsa, och när det gör det så bryr jag mig om mig själv och de som är närmast mig, endast. Dessutom, de som kommer att ta illa upp är förmodligen endast sådana som sårat mig mer än de hjälpt mig, så där har jag ännu ett skäl att inte bry mig.

Så varsågoda att bli arga på mig, jag bryr mig inte det minsta om er längre, era s**n!

tisdag 8 juni 2010

Statsbidrag, ett medel för demokrati?

För mindre än en månad sedan så uppmärksammade vi i Ung Vänster Värmland IDAHO, Internationella dagen mot homofobi. Under den manifestation vi genomförde så fick jag några frågor om det verkligen behövdes en dag mot homofobi. Svaret blev alldeles tydligt för bara några timmar sedan.

I P1:s program Kaliber diskuterades det med flera religiösa ungdomsorganisationer, som idag får statsbidrag från Ungdomsstyrelsen. Bland dessa fanns Pingst Ung, Sveriges Unga Katoliker, Sveriges Unga Muslimer med flera. Dessa organisationers företrädare sade att som homosexuell i deras organisationer så blir man utsatt för disciplinära samtal, inskränkta möjligheter och man blir uppmanad att leva i celibat.

Ungdomsstyrelsens bidrag ska gå till organisationer som främjar demokratisk fostran, enligt Ungdomsstyrelsen. Jag vet inte riktigt om jag skulle vilja se utfrysning, trakasserier och negativ särbehandling som demokratisk fostran. Uppenbarligen har något gått fruktansvärt snett.

De senaste åren har flertalet undersökningar gjort av Ungdomsstyrelsen, RFSL Ungdom och andra om HBT-ungdomars psykiska hälsa. Varje studie har kommit fram till samma sak: Någonting är riktigt illa i dagens samhälle. HBT-ungdomar saknar sociala mötesplatser, har högre självmordsstatistik än andra ungdomar och litar mycket mindre än andra på polismyndigheter och sjukvård. Någonstans har någonting gått fruktansvärt snett.

Kan det bero på att staten via Ungdomsstyrelsen främjar homofobi? Främjar organisationer som försöker "bota" homosexuella genom demonutdrivning? Jag tror det. Om Ungdomsstyrelsen verkligen står på demokratins sida så är det dags att göra något nu. Dra in bidragen för samtliga organisationer som inte följer de regler som finns. Demokratin är det viktigaste vi har i vårt samhälle, och Ungdomsstyrelsen måste, precis som alla människor som lever i vårt samhälle, värna om den.

Leve Demokratin!

Felix Königs Debattartikel

Programmet Kaliber

torsdag 3 juni 2010

Okonstruktivitet & Livsfilosofi á la Eli nr 4

Ja, det är vad det här inlägget kommer att innehålla.

Vad har egentligen hänt i mitt liv sen jag blev effektivt utkastad och utfryst tro? Jo, det ska jag tala om för er: Jag har förlorat tron på sakspecifika förbund, i sin helhet. Det finns nog endast ett sakspecifikt förbund kvar som jag faktiskt fortfarande tror på, och det, mina vänner, är Sverok, där man faktiskt inte försöker "härskarteknika" ut folk som tycker annorlunda.

Jag har också blivit en mycket mer "konfliktkåt" människa, och drar mig inte längre från att lösa konflikter med kalla ord och rätt så hårda åthutelser. Äntligen kan man vara ärlig med sina syften och mål, vilket jag inte kunde tidigare.

Äntligen kan man se själva konflikten ur ett större perspektiv och inse att jag faktiskt hade rätt och alla inblandade betedde sig mindre värdigt. Återigen, härskartekniker for the win, uppenbarligen.

Och sen, sist men inte minst: Makt går folk åt huvudet, vare sig man märker det eller inte, och folk med makt tar sig friheten att ge andra råd och tips. Jag säger tack, men nej tack.

Över och ut.

Livsfilosofi á la Eli nr 4:

Alla organisationer och personer som det är lätt att sprida rykten om förtjänar att få rykten spridda om sig.