Över 250

Och i ett trollslag så har jag kommit över 350 läsare. Trevligt att ni tycker om att läsa min blogg, kära läsare.

Inspirationen dalar känner jag. Har inte mycket vettigt att skriva. Detta beror mest på att en viss nervrositet har börjat hopa sig i mig igen. Det är nervrositeten inför kongressen jag menar. Jag är, som ni kanske läst tidigare, med på valberedningens förslag på förbundsstyrelse. Och jag är så grymt pepp på att sitta i förbundsstyrelsen. Men innan något är spikat så måste kongressen rösta igenom valberedningens förslag, och det finns ingen garanti för att så sker. Visst, det vanligaste är att man gör på det viset, men allt kan hända, och när jag blir nervös så blir jag lite av en domedagsprofet.

Men men, jag lovar att inspirationen kommer att komma tillbaka i mars månad. Tills dess får ni ha det bra.

PS. Jag kommer på lördag att lajva en fransk adelsstropp från mitten av 1800-talet. Kommer bli intressant. DS.

Snart 250

Snart 250 besökare på bloggen. Jag visste inte att jag var så intressant. XD

De senaste dagarna har inspirationen varit låg, tyvärr. Och tack och lov har jag inte behövt avlasta mig heller. Även idag är inspirationen att skriva låg, men jag ska försöka mig på att skriva lite ändå.

Igår var jag på RFSL Värmlands Café. Hamnade i en väldigt intressant diskussion med några stycken om vad våra organisationer vill ha från kommunen. Jag har funderat en hel del på detta tidigare, vad kan man ställa för krav som en utsatt minoritetsorganisation? Lyckades formulera några bra svar under diskussionen som jag är riktigt nöjd med.

Min hjärna arbetar också på högvarv kring Värmland Pride. Längtar tills arbetet börjar på riktigt och vi kan se priden ta form. Kommer bli hur kul som helst.

Nu tog inspirationen slut. Får se när den dyker upp nästa gång.

Tills dess

Krams!

Hund kanske?

Ja, min mor och hennes karl kollar för tillfället efter hund. En så kallad tollare, mer precist. Hjälpte henne idag att kolla runt lite på olika kenlar här i Värmland, och som jag förstod det så var det ca 3 kullar på G här nu i sommar. Hoppas verkligen de får en, för de var ju helt skitsöta! Det suger lite i min hundtarm, ty jag vill så gärna ha en hund, men det blir inte aktuellt förrän jag får jobb och större lya att bo i, förhoppningsvis ett hus med sjysst trädgård.

Nytt intresse.

Har en väldig skrivvåg nu. Jag har så mycket inspiration till att skriva så jag nästan skakar, så jag ber om ursäkt för de täta inläggen. Ni som har koll på min blogg kanske har lagt märke till att detta blir det 15:e inlägget den här månaden. Så många inlägg på en månad har jag aldrig haft förr. :-P

Men ett nytt intresse har jag alltså hittat. Och det är något så nördigt som släktforskning. Det började egentligen med att jag var lite nyfiken på hur vårt släktträd ser ut. Jag frågade far min (som är med i vår släktförening) om man kunde få släktträdet, och han skickade det... i .txt-format... Så jag letade upp ett gratisprogram på nätet och började skriva in det där... Och jag är fan fast. Så fast man kan bli i ett intresse. Varje dag jag kommer hem från skola, möten, rollspel eller what not så sitter jag minst 30 minuter med det och skriver in kända och okända släktingar. Har skrivit in grundläggande information om ca 300 släktingar nu, och jag har en massa kvar.

Det som gör det här till ett intresse och inte en konstig grej bara är att jag har börjat fundera på att seriöst forska i det hela. Alltså försöka få reda på mer om de som vi inte vet så mycket om. Vi saknar en hel del dödsdatum bland annat, vilket grämmer mig, och en del vet vi inte ens vad de hette i efternamn. Min forskartarm kliar och jag vill bara ta tag i ett stort stycke släktforskning och arbeta med. Men det får bli senare. Har inte tiden till det nu. Det innebär att man måste ringa till olika kyrkor och kolla begravningar och släktskap och grejer, vilket kan ta tiiiiiid. Tid som jag tyvärr inte har just nu. Men det kommer.

Trött...

Många av mina blogginlägg har just rubriken "Trött" med ett obestämt antal punkter efter sig.

Just den här gången beror inte tröttheten på något speciellt, mest på att jag inte sovit så länge idag. Var rätt uppe i varv när jag försökte sova igår så jag låg nog och ältade fram och tillbaka några timmar. Somnade runt 3-tiden, då jag sett hela "Bernard & Bianca i Australien" 2,5 gånger.

Jag har reflekterat lite över min blogg. Den fyller två funktioner i mitt liv. Den första, som jag är mer stolt över, är de tillfällen som jag bara skriver för att jag gillar att skriva. Det här inlägget är ett typiskt sådant tillfälle. Jag skriver för att jag får inspiration från en tanke, en bild, en idé, ett projekt, en händelse eller något annat. Jag skriver för att det är kul, helt enkelt. I denna kategori ingår också de inlägg där jag bara rabblar upp vad jag gjort under dagen eller liknande. Fast då är det mer på ett reflekterande sätt.

Sen kommer det som jag är mindre stolt över. Eller, mindre stolt är fel ordval. Snarare så skulle man kunna säga att de inläggen handlar mer om mig än min inspiration. Det är de inlägg jag kallar för avlastningar. För sanningen är den att detta inte är någon officiell blogg om mitt liv som kassör för RFSL Ungdom, mitt ordförandeskap i Ookami eller något annat av mina engagemang. Den här bloggen används av mig på det sätt jag känner att jag vill eller behöver använda den. Och ibland blir jag arg, ledsen, förbannad, sorgsen eller bara irriterad. Då behöver jag lasta av mig någonstans. Och det är alltid väldigt skönt att lasta av sig i det offentliga rummet, men inte använda namn på vem eller vad man är bitter på.

Varför är det så då? Jo för då får man den bekräftelse som man för det mesta behöver känna när man är nere. Jag går in på bloggen och ser att någon faktiskt bryr sig om hur jag känner och om jag mår dåligt. För det mesta får man den bekräftelsen IRL, men tyvärr är jag då och då rätt duktig på att dölja hur jag känner. Därav skriver jag ibland att jag är arg eller ledsen på folk, utan att nämna deras namn. För jag behöver få ur mig ilskan, och tro mig, det är bättre att jag gör det på internet än IRL. Jag har haft aggressionsproblem tidigare, och jag är livrädd att de ska dyka upp igen.

På tall om mina tidigare aggressionsproblem så har jag gått igenom flera stadier av att hantera dem. Under grundskolan så hanterade jag dem inte. Jag bara släppte lös när jag blev arg, var våldsam och fruktansvärd som människa i allmänhet. Under gymnasietiden så arbetade jag omedvetet med att stänga öronen mot allt som gjorde mig arg och intalade mig att allt var bra. Visst, jag blev en lättare människa att leva med, men jag mådde inte bra själv.

Under folkhögskoletiden så började jag med avlastningsmetoden. Men inte via blogg, nej nej. Jag snackade istället skit. Jag snackade sådana otroliga mängder med skit så jag skäms över det. Jag ägnade förmodligen cirka 12 timmar om dagen till skitsnack, förutom på helgerna då det eskalerade och ökade till 15 timmar per dygn, cirka. Jag trivdes innerst inne inte med mig själv, och många av mina vänner fick höra min ständiga rännil av skit. Så efter ett tag kom jag fram till att det inte var någon höjdare.

Nu, sedan 2007, så avlastar jag mig då och då via min blogg. Då och då kan det hända att det spiller över och jag eventuellt sårar någon via bloggen, vilket inte är min direkta mening. Det är självterapi jag håller på med här, inget annat, och jag är noggrann med att inte nämna namn, eller ens initialer, när det är känsliga inlägg.

Och ibland kan det innebära att jag tror för mycket om mig själv IRL. Visst, jag vet att jag är jävligt bra på det jag gör, alltså mitt arbete i mina olika föreningar. Men då och då kan det spilla över även där. Jag blandar ihop min roll som kassör i RFSL Ungdom Karlstad med min ordförande roll i Ookami och då kan det bli fel. Ordförandens roll är som den som ska hålla ihop styrelsen och vara medlare då det behövs, och jag kan nog, med svansen mellan benen säga att jag varit p väg att ta den rollen i föreningar där jag inte ens är i närheten av den rollen, och det ber jag om ursäkt för, om någon har tagit illa vid sig. Allt jag gör IRL gör jag för att alla som jag bryr mig om ska må så bra som möjligt, och jag vet av egen erfarenhet att man inte mår bra av konflikter av någon sort.

Kram på er!

(Oj vad långt det blev... Men så kan det gå när man har mycket inspiration. :-D)

Nu får det vara nog!

Japp, idag nådde mitt tålamod botten. Inget tålamod kvar alls!

Nu får det vara nog, kära läsare! Jag känner ett gäng människor som uppenbarligen har en del konflikter mellan sig. Det är väl fullt förståeligt om man inte gillar alla människor i sin närhet, men...

SLUTA LASTA AV ALLT SKITSNACK PÅ MIG!!! Nu har jag hört skit från 4 olika håll åt 4 olika håll (dock aldrig på mig), samtliga på människor jag tycker om. Kan ni inte hålla era konflikter för er själva eller faktiskt be om hjälp för att lösa den så behöver ni inte prata med mig mer.

Jag är fruktansvärt allvarlig. Får jag höra det minsta mer med obefogat gnäll från någon av er fyra så kommer jag att påbörja ett avancerat parti med uppsägande av kontakter!

Årsmöte igen.

Nu börjar vi komma till slutet av årsmötestiderna. Bara två årsmöten kvar att klara av. Det ena, RFSL Ungdoms kongress, ser jag fram emot hur mycket som helst, men det är inte förrän i slutet på mars.

Det andra, RFSL Värmlands årsmöte, ser jag inte fram emot det minsta. Det finns ett väldigt tydligt skäl till det, nämligen: Konflikter.

Årsmötet kommer att vara kantat av konflikter, dramaqueens och barnsligheter, vilket jag inte ser fram emot. Jag vädjar återigen till folk som kan vara berörda att rösta utefter föreningens bästa och inte era egna personliga intressen. Detta för att HBT-kampen ska fortsätta att flyta på här i Värmland.

Och en sak som inte gör det bättre på något vis är att årsmötet för RFSL Värmland är idag...