Ikväll dör jag...

Inte för att göra er nervösa... Men ikväll känns det som m jag faktiskt dör... Eller en stor del av mig. Först Martin, sedan Robert och nu G... Tidigare så kunde jag se något positivt varje dag, kunde njuta av livet på något sätt... Men nu är allt bara skit. Jag känner hur jag bara blir bittrare och bittrare för varje dag, och jag kan inte göra något åt det. Jag blir så jävla trött på det...

Jag önskar att jag på något sätt hade kunnat vända och se ljuset igen. Kanske bara en glimt, eller en liten tändsticka i det oändliga mörker som på något mystiskt sätt omsluter mig nu... Jag grät i Lördags, för första gången på en väldigt lång tid... Och jag kan inte sluta att tänka på dig... Konstigt att skriva till en person som inte läser det här...

Och jag kunde inte prata med C om det heller. C, som jag kan prata med om allt, kan jag inte prata med om det som är absolut svårast för mig just nu... Jag önskar att Martin fanns kvar, så hade jag kanske sluppit allt det här...

Jag har vänner, som jag pratar med, men jag vill inte lägga min börda på dem... Jag älskar dem för mycket för det. Och när jag pratar med G så dämmer jag upp allt, för att inte få honom att må sämre för att jag mår dåligt....

Och nu när jag försöker komma på en positiv vinkling på livet så här i slutet, så står det still... Jag skulle kunna säga att jag har nudlar, och att det är något bra... Men det är det inte.... Inget är bra längre... Skitsamma. Vi hörs.