Människor

Människan är i grunden en ond varelse, det är jag nästan helt övertygad om, men då och då träffar man på människor som kämpar emot denna medfödda natur och dessa människor är de som förgyller vardagen för oss andra.

Problemet kommer när man lär känna två stycken som inte bara förgyller utan förvandlar allt till guld och gör världen så underbart vacker. När två sådana människor kommer in i ens liv, då slår moralen (den lilla man har) in.

"Man kan ju inte känna så för två personer samtidigt" säger den. "Skitsnack" säger jag och sedan är disskusionen igång. Och oftast vinner tyvärr min förbannade moral. Så då får jag gå omkring och må dåligt på grund av att jag är kär också. Det är ju typiskt. Jag menar, jag har hört talas om att man ska må bra av kärlek, eller hur?

Men men, det är inte mycket att göra. Man får glida med livets rullband så långt det räcker och snappa åt sig av de guldkorn man kan, så att man själv kanske kan lysa upp lite grann för någon annan.

// Eli