Tv-spels-filosofi Vol. 1

Ja, ibland händer det att jag spelar TV-spel. Det händer till och med rätt så ofta. Och då och då så dyker det upp små citat som jag relaterar till eller tycker är tänkvärda. För tillfället så spelar jag FFX-2. Visst, inte världens mest välgjorda spel, men det finns höjdpunkter. En utav dessa är när en liten söt trumpetar-sak står i en skog och säger som följer:

"Oh me, Oh my, what did you say?
Don't move an inch! I'm on my way!
These woods grow lonely, day by day."

Det är vackert, tycker jag, för det stämmer ganska bra in på mig. Första raden, det känns som om få personer verkligen lyssnar på mig. Andra raden, Jag önskar att en viss någon skulle komma och rädda mig från det jag är. Tredje raden, Jag känner mig ensam. Jag har inte haft något seriöst förhållande nu på 2 år, och det börjar kännas rätt så dåligt... Om inte annat på grund av mina tidigare löften.

Det där förstod ni nog inte överdrivet mycket av, men det är kanske inte riktigt meningen heller. När jag flummar runt i mitt förflutna är det bara ytterst få som förstår, och det kanske är bra det. Men nu ska jag rycka upp mig själv med rötterna och bli gladare och piggare, för imorgon så sätter jag och Katrin oss på ett tåg och reser till Kopparberg. Javisst! Då blir det vinterkonferens för hela slanten! Få umgås med Styrelsen med stort S och Katrin en hel helg, det är fan inte fel det. :-)

Plus att jag nu inte fick mitt Robert-fix i Söndags, så jag får tillfredställa det imorgon istället. :-P Det ska bli trevligt. Moahahaha (ondskefullt skratt).

Kram på er!