...vilken härlig nackspärr man får!
Nej, skämt åsido. Det var väldigt länge sedan jag hade tid, ork och lust att faktiskt skriva här, men nu är det slut på det.
Det har hänt rätt mycket i livet det senaste, men jag ska försöka sammanfatta.
Fått jobb
Fått ny lägenhet
Fixat med Outbreak
Flyttat till ny lägenhet
Fått ett till styrelseuppdrag (4 st nu)
Fixat med Outbreak
Jobbat
Fixat med Nissens
Fixat med Outbreak
Spelat rollspel
Fixat med Outbreak
Fixat med Kamicon :11
Så en del. Ska försöka uppdatera här oftare. Hörs!
tisdag 19 oktober 2010
måndag 6 september 2010
Rollspel över öronen?
Jag har en del rollspel. Det känns som att jag knappt gör annat. Låt oss beakta:
Det finns 7 dagar under en vecka.
Jag spelar följande rollspel: Eon, Star Wars, Dark Heresy och Star Wars. Japp, två Star Wars-kampanjer.
Så, låt oss gå igenom min typiska vecka:
Måndag: Möte med Ookami om Nissens, Outbreak eller ett vanligt styrelsemöte.
Tisdag: Star Wars nr 1. Karaktär: Trix Tanai.
Onsdag: Möte med Ookami om Nissens, Outbreak eller ett vanligt styrelsemöte.
Torsdag: Eon, jag spelleder
Fredag: Dark Heresy. Jag spelar en prästinna vid namn Veneria.
Lördag: Ledigt, med undantag från de dagar jag lajvar.
Söndag: Star Wars nr 2. Jag Spelleder.
Nåväl, jag tror mig överleva. MEN, jag har efter viss analys kommit fram till att mina karaktärer alltid på något vis är grymt socialt missanpassade.
Trix: Har uppenbara aggressionsproblem, samt avskyr auktoritet. När han är i harmoni med kraften så är han lugn, harmonisk och underbar på alla sätt, men så fort han blir det minsta dark side så slår han sönder saker eller varelser hej vilt. Inte helt frisk, helt enkelt. Han borde träffa en hjärnskrynklare.
Veneria: Har bara spelat henne en gång, men hon verkar vara typen som inte gillar auktoriteter, hon också. Hon gillar att sticka svärd i oskyldiga gamlingar på värdshus, sticka folks näsor i sin magnumrevolver (som är grymt överdimensionerad) samt att hon verkar ha en förkärlek att hoppa upp på folk, bokstavligen. Ja, hon hoppar alltså upp på folk som står upp, ställer sig hårt på deras axlar, så de faller och står sen effektivt på deras bröstkorgar. Just det ja, hon gillar också att springa runt på stooooora rymdskepp och jaga nerknarkade partymembers, mest för att det är kul. Just det ja, har du någon piercing, håll dig borta från henne. Hon gillar att dra i dem. Samt, nämn inte mustascher i hennes närhet.
Så, ser vi något samband?
Vi kan ju ta upp några tidigare karaktärer jag spelat:
Tirzis (EON): Ilsken dvärgamagiker som var religiöst fanatiskt. Galen i att döda nekromantiker och andra hädare.
Doktor Hertig Marius (EON): Bitter och otrevlig ädling från södra Jargien. Ogillade skarpt samtliga andra ädlingar, och tog alla chanser han kunde få att jävlas.
Som ni ser, alla är socialt missanpassade. Enormt roligt. XD
Det finns 7 dagar under en vecka.
Jag spelar följande rollspel: Eon, Star Wars, Dark Heresy och Star Wars. Japp, två Star Wars-kampanjer.
Så, låt oss gå igenom min typiska vecka:
Måndag: Möte med Ookami om Nissens, Outbreak eller ett vanligt styrelsemöte.
Tisdag: Star Wars nr 1. Karaktär: Trix Tanai.
Onsdag: Möte med Ookami om Nissens, Outbreak eller ett vanligt styrelsemöte.
Torsdag: Eon, jag spelleder
Fredag: Dark Heresy. Jag spelar en prästinna vid namn Veneria.
Lördag: Ledigt, med undantag från de dagar jag lajvar.
Söndag: Star Wars nr 2. Jag Spelleder.
Nåväl, jag tror mig överleva. MEN, jag har efter viss analys kommit fram till att mina karaktärer alltid på något vis är grymt socialt missanpassade.
Trix: Har uppenbara aggressionsproblem, samt avskyr auktoritet. När han är i harmoni med kraften så är han lugn, harmonisk och underbar på alla sätt, men så fort han blir det minsta dark side så slår han sönder saker eller varelser hej vilt. Inte helt frisk, helt enkelt. Han borde träffa en hjärnskrynklare.
Veneria: Har bara spelat henne en gång, men hon verkar vara typen som inte gillar auktoriteter, hon också. Hon gillar att sticka svärd i oskyldiga gamlingar på värdshus, sticka folks näsor i sin magnumrevolver (som är grymt överdimensionerad) samt att hon verkar ha en förkärlek att hoppa upp på folk, bokstavligen. Ja, hon hoppar alltså upp på folk som står upp, ställer sig hårt på deras axlar, så de faller och står sen effektivt på deras bröstkorgar. Just det ja, hon gillar också att springa runt på stooooora rymdskepp och jaga nerknarkade partymembers, mest för att det är kul. Just det ja, har du någon piercing, håll dig borta från henne. Hon gillar att dra i dem. Samt, nämn inte mustascher i hennes närhet.
Så, ser vi något samband?
Vi kan ju ta upp några tidigare karaktärer jag spelat:
Tirzis (EON): Ilsken dvärgamagiker som var religiöst fanatiskt. Galen i att döda nekromantiker och andra hädare.
Doktor Hertig Marius (EON): Bitter och otrevlig ädling från södra Jargien. Ogillade skarpt samtliga andra ädlingar, och tog alla chanser han kunde få att jävlas.
Som ni ser, alla är socialt missanpassade. Enormt roligt. XD
lördag 21 augusti 2010
Lång men välbehövlig...
...tystnad. Japp, någon vecka sen jag uppdaterade nu, men har behövt lite tid att strukturera upp lite grejer. Typ mitt liv. Och Ookami efter och före årsmötet. Outbreak och Nissens spelstuga och en massa annat.
Var inne på Facebook i morse och hittade en länk som en av mina kamrater där gillade. Jag brukar i allmänhet vara lagom konservativ med att kolla länkar via facebook, men fan flög i mig eller nåt sånt och jag hittade den UNDERBARA bloggen "Mitt eget jävla narnia". Jag älskar den. Kolla den på http://mittegetjavlanarnia.se
Kärlek till den/de som skriver där.
Var inne på Facebook i morse och hittade en länk som en av mina kamrater där gillade. Jag brukar i allmänhet vara lagom konservativ med att kolla länkar via facebook, men fan flög i mig eller nåt sånt och jag hittade den UNDERBARA bloggen "Mitt eget jävla narnia". Jag älskar den. Kolla den på http://mittegetjavlanarnia.se
Kärlek till den/de som skriver där.
lördag 7 augusti 2010
Comatose
Hej på er! Nu är jag hemma från Pride igen och livet börjar rulla på, så sakteliga. Dock är det något som gnager i mitt bakhuvud. En låttext, närmare bestämt. En låt som jag känner stämmer lite på mig, just nu. Inte lika extremt som i låten då, men fortfarande en känsla av att jag inte lever mitt liv fullt ut utan dig.
Precis, jag har lyckats hitta en "dig" igen. En sån där man som man bara faller framför fötterna på, som man hela tiden känner att man vill verka så bra som möjligt inför, men som man alltid lyckas göra bort sig inför.
Jag vill vara i ett förhållande igen. Vill vara någons "någon". Eller, jag vill vara hans "någon", närmare bestämt. Jag vågade icke säga något till honom i veckan, så vi får se om jag vågar göra det senare. Vi får se. Vi får se. Men om jag känner mig själv rätt så kommer jag knappast att göra något åt det de närmaste månaderna. För sån är jag.
Tell me that you will listen
Your touch is what I'm missing
And the more I hide I realize I'm slowly losing you
Ja ja. Nu ska här sovas. God natt!
Precis, jag har lyckats hitta en "dig" igen. En sån där man som man bara faller framför fötterna på, som man hela tiden känner att man vill verka så bra som möjligt inför, men som man alltid lyckas göra bort sig inför.
Jag vill vara i ett förhållande igen. Vill vara någons "någon". Eller, jag vill vara hans "någon", närmare bestämt. Jag vågade icke säga något till honom i veckan, så vi får se om jag vågar göra det senare. Vi får se. Vi får se. Men om jag känner mig själv rätt så kommer jag knappast att göra något åt det de närmaste månaderna. För sån är jag.
Tell me that you will listen
Your touch is what I'm missing
And the more I hide I realize I'm slowly losing you
Ja ja. Nu ska här sovas. God natt!
söndag 1 augusti 2010
Blogglust
För tillfället är min lust att blogga lite si sådär, men jag ska försöka mig på något litet iallafall.
Pride är slut, och jag saknar redan allt härligt folk, trots att jag, Liv, Tova och Johan har PrideLANkollektiv hemma hos Johan fortfarande. Jag hade jätteroligt under veckan och har njutit av varenda sekund som gått.
Men direkt när Pride är över så kommer då nästa projekt upp, Ookamis årsmöte. Och jag känner mig grymt opepp på det just nu, men jag måste ta tag i det direkt när jag kommer hem. Inte det minsta kul, men det måste göras. Konstigt, jag brukar inte känna så inför årsmöten. Mötesformalia och föreningsteknik brukar göra mig glad. Men inte för tillfället. Kärleken sprids tyvärr inte i Ookami eller Sverok och jag blir ledsen när jag ser hur folk väljer att sitta i distriktsstyrelser och föreningsstyrelser, inte för att det är kul, utan för att det antingen är en bra sak att ha på papper eller för att det är "nödvändigt". Sitter man i en styrelse måste arbetet vara kul, annars kommer man att beställa en vägg mot pannan på en gång.
Lust! Det ordet måste in i Sverok igen. Pengar är inte alltid av godo. Man får förväntningar och dessa växer för varje år, ju mer pengar som pumpas in i organisationen. Ta bort de stora budgeterna för SLAG:en, till exempel. Låt folk sova på kalla golv i gymnastiksalar. Visst, det är inte lika bekvämt som att sova på hotell, men man får en gemenskap och möjlighet att umgås över de distriktsgränser som verkar hårdare dragna än Berlinmuren eller Gazablockaden. Dra ner det till en social nivå igen, med föreläsare som kanske kan vara inom organisationen, som inte tar så grymt mycket betalt. Det man bör lägga pengar på är bra möteslokaler, resor och mat. Ser man bara till att maten är tipp topp så kommer det sociala att lösa sig, jag lovar.
Låt det vara kul att engagera sig i Sverok igen. Annars kommer förbundet att äta upp sig självt av bitterhet.
Pride är slut, och jag saknar redan allt härligt folk, trots att jag, Liv, Tova och Johan har PrideLANkollektiv hemma hos Johan fortfarande. Jag hade jätteroligt under veckan och har njutit av varenda sekund som gått.
Men direkt när Pride är över så kommer då nästa projekt upp, Ookamis årsmöte. Och jag känner mig grymt opepp på det just nu, men jag måste ta tag i det direkt när jag kommer hem. Inte det minsta kul, men det måste göras. Konstigt, jag brukar inte känna så inför årsmöten. Mötesformalia och föreningsteknik brukar göra mig glad. Men inte för tillfället. Kärleken sprids tyvärr inte i Ookami eller Sverok och jag blir ledsen när jag ser hur folk väljer att sitta i distriktsstyrelser och föreningsstyrelser, inte för att det är kul, utan för att det antingen är en bra sak att ha på papper eller för att det är "nödvändigt". Sitter man i en styrelse måste arbetet vara kul, annars kommer man att beställa en vägg mot pannan på en gång.
Lust! Det ordet måste in i Sverok igen. Pengar är inte alltid av godo. Man får förväntningar och dessa växer för varje år, ju mer pengar som pumpas in i organisationen. Ta bort de stora budgeterna för SLAG:en, till exempel. Låt folk sova på kalla golv i gymnastiksalar. Visst, det är inte lika bekvämt som att sova på hotell, men man får en gemenskap och möjlighet att umgås över de distriktsgränser som verkar hårdare dragna än Berlinmuren eller Gazablockaden. Dra ner det till en social nivå igen, med föreläsare som kanske kan vara inom organisationen, som inte tar så grymt mycket betalt. Det man bör lägga pengar på är bra möteslokaler, resor och mat. Ser man bara till att maten är tipp topp så kommer det sociala att lösa sig, jag lovar.
Låt det vara kul att engagera sig i Sverok igen. Annars kommer förbundet att äta upp sig självt av bitterhet.
tisdag 27 juli 2010
Tillfällig gäst i mitt liv.
Jag är på pride, som jag skrev i förra inlägget. Och man möter en sån enorm mängd med kärlek att det nästan svämmar över. Och man träffar en massa människor som är tillfälliga gäster i ens liv. Människor som kommer in i ens liv, stannar en stund, och sen försvinner dem. Alla människor är tillfälliga gäster i ens liv, ty någon gång försvinner dem, vare sig det tar 5 dagar, 5 år eller 50 år.
Problemet för mig är att jag, precis som Jonas Gardell, väldigt lätt blir förälskad eller förtjust i mina tillfälliga gäster. Och ibland håller sig den känslan väldigt länge. Det var länge sedan det hände att jag kände det så här starkt, men nu är det så jag får ångestkänslor för att jag inte vet hur jag ska göra, vad jag ska säga, hur jag ska uppföra mig eller vad som händer med mig. Ibland tror jag att han besvarar mina vinkar, ibland så känns det som kalla handen. Det sliter i mig, och jag vet inte vad jag ska göra. Förhoppningen skulle ju vara att han skulle läsa det här och förstå att det var precis honom jag menade, men han har inte min bloggadress, och även om han hade det så är jag osäker på om han skulle förstå... Någon som kan ge mig något tips?
Annars är det bra här på priden. Mycket att tänka på, men jag gillar att ha mycket att göra. Och alla är så snälla att jag nästan går omkring med en klump i halsen hela tiden, så bra känns det. Och så träffade jag på Robert idag också. Väldigt trevligt, måste jag säga.
Men kärlek till er alla, så hörs vi senare i veckan.
För övrigt ska jag hälsa att: "Vi skiter i den där JÄVLA fjortonåringen!!! Han kan gå på TERAPI!!!!"
Problemet för mig är att jag, precis som Jonas Gardell, väldigt lätt blir förälskad eller förtjust i mina tillfälliga gäster. Och ibland håller sig den känslan väldigt länge. Det var länge sedan det hände att jag kände det så här starkt, men nu är det så jag får ångestkänslor för att jag inte vet hur jag ska göra, vad jag ska säga, hur jag ska uppföra mig eller vad som händer med mig. Ibland tror jag att han besvarar mina vinkar, ibland så känns det som kalla handen. Det sliter i mig, och jag vet inte vad jag ska göra. Förhoppningen skulle ju vara att han skulle läsa det här och förstå att det var precis honom jag menade, men han har inte min bloggadress, och även om han hade det så är jag osäker på om han skulle förstå... Någon som kan ge mig något tips?
Annars är det bra här på priden. Mycket att tänka på, men jag gillar att ha mycket att göra. Och alla är så snälla att jag nästan går omkring med en klump i halsen hela tiden, så bra känns det. Och så träffade jag på Robert idag också. Väldigt trevligt, måste jag säga.
Men kärlek till er alla, så hörs vi senare i veckan.
För övrigt ska jag hälsa att: "Vi skiter i den där JÄVLA fjortonåringen!!! Han kan gå på TERAPI!!!!"
måndag 26 juli 2010
Magic, Whiskey & Pride
Nu har det hänt en del sedan jag skrev sist, kära läsare, och tyvärr har jag inte riktigt tid att göra en full uppdatering av min blogg för tillfället. Men mer kommer när jag kommer hem till Värmland igen.
Det som har timmat sedan sist är följande: Värmland Pride, Arvikafestivalen samt att jag nu sitter och ska påbörja min första arbetsdag för Sthlm Pride, vilket ska bli hur fab som helst. :-)
Dock ska jag skriva om en liten händelse som timade igår, under min utbildning för volontärer under sthlm pride. Min telefon ringde i en av rasterna vi hade, och jag kollade numret. Det visade "Okänd". I vanliga fall när min telefon säger så så brukar jag välja att inte svara, men valde just igår att göra det. Rösten började prata med mig och vi pratade på en stund (ca 90 sekunder) medans jag frenetiskt försökte koppla vem det var, ty mina öron uppfattade inte riktigt vad personen sade när han presenterade sig. Men så, efter mycket tankeverksamhet (ja, det rök ur öronen på mig) så kom jag på det. Det var ju min storebror. Lite otippat och skämigt att man inte känner igen rösten på honom. :-P Hoppas du har det bra nere i Schweiz.
Men som sagt, mer uppdatering om Arvika och Pride när jag kommer hem till Sver... Värmland, menar jag. Kram så länge!
Det som har timmat sedan sist är följande: Värmland Pride, Arvikafestivalen samt att jag nu sitter och ska påbörja min första arbetsdag för Sthlm Pride, vilket ska bli hur fab som helst. :-)
Dock ska jag skriva om en liten händelse som timade igår, under min utbildning för volontärer under sthlm pride. Min telefon ringde i en av rasterna vi hade, och jag kollade numret. Det visade "Okänd". I vanliga fall när min telefon säger så så brukar jag välja att inte svara, men valde just igår att göra det. Rösten började prata med mig och vi pratade på en stund (ca 90 sekunder) medans jag frenetiskt försökte koppla vem det var, ty mina öron uppfattade inte riktigt vad personen sade när han presenterade sig. Men så, efter mycket tankeverksamhet (ja, det rök ur öronen på mig) så kom jag på det. Det var ju min storebror. Lite otippat och skämigt att man inte känner igen rösten på honom. :-P Hoppas du har det bra nere i Schweiz.
Men som sagt, mer uppdatering om Arvika och Pride när jag kommer hem till Sver... Värmland, menar jag. Kram så länge!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)