I helgen var ag på Ung Vänsters riksting. Det var så fruktansvärt roligt, även om det ibland var ett rätt hårt debattklimat i plenum. Träffade en massa underbara kamrater, samt min player 1 och player 2. Massor av kärlek till er och till Värmlands Delegation, som gjorde ett hur bra jobb som helst. :-)
Kärlek till Ung Vänster och kamratskap till er alla.
Sitter för tillfället hemma hos Carl och softar. Ska snart åka till Ikea och ha roligt. :-P
Krams på er kamrater!
tisdag 18 maj 2010
söndag 9 maj 2010
Ett möte, en upplevelse, tusen ansikten!
Kom precis hem från helgens arbete. Helgen gick faktiskt INTE ut på att flytta, som man skulle kunna tänka sig. Nej, den här helgen fick jag gratis mat och trevligt umgänge för att göra något jag älskar. Lyssna till, titta på och njuta av kultur i olika former, och uppmuntra Värmlands kulturliv. Hur, undrar ni? Förklaringen består av tre bokstäver:
UKM.
Jag var med i urvalsgruppen för UKM Värmlands länsfestival 2010. Det innebär att jag ska välja ut några kulturinslag som på ett bra sätt representerar Sverige som ska åka ut och representera oss i UKM på riksnivå, bland annat. Det var ett svårt jobb. 109 bidrag, 9 personer i urvalsgruppen, som alla ska komma överens. Det tar mer energi än vad det låter. Och mitt emellan detta så skulle jag hinna med att lajva på lördagen också. Lajvet var väldigt roligt, även om jag bara hann vara med 1 timme. Men min karaktär fick mycket gjort under den tiden.
Ska åka till Gbg om 2 veckor också. Ska bli trevligt, hoppas jag. Men innan dess är det dags för Ung Vänsters Riksting.
UKM.
Jag var med i urvalsgruppen för UKM Värmlands länsfestival 2010. Det innebär att jag ska välja ut några kulturinslag som på ett bra sätt representerar Sverige som ska åka ut och representera oss i UKM på riksnivå, bland annat. Det var ett svårt jobb. 109 bidrag, 9 personer i urvalsgruppen, som alla ska komma överens. Det tar mer energi än vad det låter. Och mitt emellan detta så skulle jag hinna med att lajva på lördagen också. Lajvet var väldigt roligt, även om jag bara hann vara med 1 timme. Men min karaktär fick mycket gjort under den tiden.
Ska åka till Gbg om 2 veckor också. Ska bli trevligt, hoppas jag. Men innan dess är det dags för Ung Vänsters Riksting.
fredag 7 maj 2010
Tjofräs!!!
Tjofräs!!! Nu tar bloggfascisten i mig över igen! Bloggfascisten är en sån typ som skriver blogginlägg helt utan mening, för att jag inte har något bättre för mig.
Jag loggade in på QX idag, som så många andra dagar. Det är ingen ovanligthet, faktiskt. För er oinvigda så är QX ett gaycommunity här på nätet. Där ser jag att någon har vart inne och tittat på min presentation. Eller, ganska många har varit inne och tittat, men fokus ligger nu på en specifik. Denna specifika människa är en person som jag har haft en ovanligt hård dispyt med, och som har sagt att hen inte vill ha mer med mig att göra? Hmmm, hur kommer det sig då att hen tittar till min pres från och till? Enormt intressant. Så, den mer reaktionära delen i mig får mig självklart att kasta iväg ett lite PM till henom och fråga hur hen mår och så vidare. Allt i väldigt trevliga ordalag och beter mig som folk och hela fadderullan. Dock vet jag att hen kommer att störa sig så enormt på det, och jag kan inte låta bli att njuta lite av det. Jag vet, jag är en dålig människa, man får inte irritera andra, bla bla bla, men sanningen är den att skadeglädje är, om inte den enda sanna glädjen, en väldigt skön känsla då och då. Och jag vill inte på något sätt att hen ska må dåligt. Jag vill bara se till att hen beter sig som folk.
Visst, min mer uppfostrade sida sa åt mig att inte skicka de där två meningarna, eftersom hen har tydligt markerat att hen inte vill ha med mig att göra. Men jag ska erkänna: Det senaste året har mitt samvete krympt till näst intill obefintligt, så det var inga svårigheter att pressa ner de tankarna i skosulorna.
Jag är, som sagt en dålig människa, men när folk beter sig som barnungar förtjänar de inte bättre.
Jag loggade in på QX idag, som så många andra dagar. Det är ingen ovanligthet, faktiskt. För er oinvigda så är QX ett gaycommunity här på nätet. Där ser jag att någon har vart inne och tittat på min presentation. Eller, ganska många har varit inne och tittat, men fokus ligger nu på en specifik. Denna specifika människa är en person som jag har haft en ovanligt hård dispyt med, och som har sagt att hen inte vill ha mer med mig att göra? Hmmm, hur kommer det sig då att hen tittar till min pres från och till? Enormt intressant. Så, den mer reaktionära delen i mig får mig självklart att kasta iväg ett lite PM till henom och fråga hur hen mår och så vidare. Allt i väldigt trevliga ordalag och beter mig som folk och hela fadderullan. Dock vet jag att hen kommer att störa sig så enormt på det, och jag kan inte låta bli att njuta lite av det. Jag vet, jag är en dålig människa, man får inte irritera andra, bla bla bla, men sanningen är den att skadeglädje är, om inte den enda sanna glädjen, en väldigt skön känsla då och då. Och jag vill inte på något sätt att hen ska må dåligt. Jag vill bara se till att hen beter sig som folk.
Visst, min mer uppfostrade sida sa åt mig att inte skicka de där två meningarna, eftersom hen har tydligt markerat att hen inte vill ha med mig att göra. Men jag ska erkänna: Det senaste året har mitt samvete krympt till näst intill obefintligt, så det var inga svårigheter att pressa ner de tankarna i skosulorna.
Jag är, som sagt en dålig människa, men när folk beter sig som barnungar förtjänar de inte bättre.
torsdag 6 maj 2010
Objekt?
Jag ska berätta om en händelse för er.
För några veckor sedan träffade jag M och älskade R på stan. Vi stod och pratade lite om ditt och datt (jag kommer inte ihåg om exakt vad) när det går förbi en familj med ett barn som har en McDonalds-ballong. Barnet tappar sin ballong och M säger stackars honom. Jag kontrar direkt med att säga henne, och sen blir det en kort diskussion om det är en han eller hon, där jag snabbt kommer fram till att det är en det, M till att det är en han eller hon och R till att det är en hen. När R och M tittar frågande på mig så rycker jag lätt på axlarna och säger den enkla sanningen:
"Barn är inte människor, de är objekt."
Nu ska ni vara väl medvetna om att det var ett skämt. Barn är människor, trots att de är mindre och kanske inte gör så mycket för kollektivet än. Och det finns risk att de växer upp och blir riktiga svin. Tro mig, jag har sett just den utvecklingen in real life, och det är ingen vacker syn.
Vidare då, vad händer i mitt liv? Liv händer i mitt liv, skulle man kunna säga. Jag håller, sakta men säkert på att flytta in hos fina Liv och det kommer att bli helt awesome när vi får tag på en trea. Tills dess får vi slåss om de två rum som finns i hennes nuvarande lägenhet.
Kamicon närmar sig också, och jag är nästan, nästan klar med alla utskick. Bar några få kvar. Sedan är det bara att vänta på att pengarna från föranmälan ska droppa in. Och att kommunen ska höra av sig om vår sovsal. Utan den kan det bli ett problem. :-S
Nåväl, tills vi hörs nästa gång. Och kom ihåg, barn är objekt.
Krams!
För några veckor sedan träffade jag M och älskade R på stan. Vi stod och pratade lite om ditt och datt (jag kommer inte ihåg om exakt vad) när det går förbi en familj med ett barn som har en McDonalds-ballong. Barnet tappar sin ballong och M säger stackars honom. Jag kontrar direkt med att säga henne, och sen blir det en kort diskussion om det är en han eller hon, där jag snabbt kommer fram till att det är en det, M till att det är en han eller hon och R till att det är en hen. När R och M tittar frågande på mig så rycker jag lätt på axlarna och säger den enkla sanningen:
"Barn är inte människor, de är objekt."
Nu ska ni vara väl medvetna om att det var ett skämt. Barn är människor, trots att de är mindre och kanske inte gör så mycket för kollektivet än. Och det finns risk att de växer upp och blir riktiga svin. Tro mig, jag har sett just den utvecklingen in real life, och det är ingen vacker syn.
Vidare då, vad händer i mitt liv? Liv händer i mitt liv, skulle man kunna säga. Jag håller, sakta men säkert på att flytta in hos fina Liv och det kommer att bli helt awesome när vi får tag på en trea. Tills dess får vi slåss om de två rum som finns i hennes nuvarande lägenhet.
Kamicon närmar sig också, och jag är nästan, nästan klar med alla utskick. Bar några få kvar. Sedan är det bara att vänta på att pengarna från föranmälan ska droppa in. Och att kommunen ska höra av sig om vår sovsal. Utan den kan det bli ett problem. :-S
Nåväl, tills vi hörs nästa gång. Och kom ihåg, barn är objekt.
Krams!
måndag 26 april 2010
Första steget
Idag tog jag första steget till att bli kronoparkare. Har ni någonsin hört talas om att flytta med buss? Det har jag gjort. Jag innehar varken bil eller körkort så jag har inte riktigt kunnat flytta första flyttlaset med bil. Utan det är bara att packa några bags fulla, samt min tvättkorg och gå ner till torget och vänta på nästa buss. Folk tittade lite suspekt på mig och Liv men vi är stolta tvättkorgsbärare, båda två. :-)
lördag 24 april 2010
En gammal vän är tillbaka
Japp, jag har precis fått tillbaka en gammal vän. Vännen heter Inspirationen. Jag har, som ni som följer min blogg kanske märkt, inte skrivit på ett tag, och det beror på att jag inte har haft någon som helst inspiration till att skriva på grund av både det ena och det andra. Men nu, kära läsare är jag tillbaks med förnyad kraft.
Varför har jag fått sån inspiration nu då? Inte en aning. Förmodligen på grund av adrenalinet runt Kamicon, den sköna känslan av att känna engagemanget för mina föreningar växa inom mig och så vidare och så vidare.
På Kamicon-fronten så är det massor att göra. Först och främs sysslar jag med att skicka ut mail till alla funktionärer. Det är personliga mail, med personliga scheman, så det är inga massmail här. Det gör ju det hela till en mycket mer arbetsam process. Jag tackar alla eventuella gudar för funktionen Copy/Paste. :-P
Jag borde egentligen använda denna nyuppkomna inspiration till att skriva tal. Ska eventuellt tala på 1:a maj-manifestationen här i Karlstad för Ung Vänster Värmland. Men det här är inte den reaktionära, revolutionära inspirationen, tyvärr. Det är en mer gladlynt, sprudlande inspiration som vill engagera mig i mina föreningar, den får mig att vilja sätta tänderna i ett saftigt stycke ideellt arbete. Dock så finns det bara så mycket arbete i min närhet just nu. Fast om man ska se det från den sidan så hade vem som helst annars förmodligen gått in i den där berömda väggen för länge sedan. Länge leve hög stresstålighet. :-D
Varför har jag fått sån inspiration nu då? Inte en aning. Förmodligen på grund av adrenalinet runt Kamicon, den sköna känslan av att känna engagemanget för mina föreningar växa inom mig och så vidare och så vidare.
På Kamicon-fronten så är det massor att göra. Först och främs sysslar jag med att skicka ut mail till alla funktionärer. Det är personliga mail, med personliga scheman, så det är inga massmail här. Det gör ju det hela till en mycket mer arbetsam process. Jag tackar alla eventuella gudar för funktionen Copy/Paste. :-P
Jag borde egentligen använda denna nyuppkomna inspiration till att skriva tal. Ska eventuellt tala på 1:a maj-manifestationen här i Karlstad för Ung Vänster Värmland. Men det här är inte den reaktionära, revolutionära inspirationen, tyvärr. Det är en mer gladlynt, sprudlande inspiration som vill engagera mig i mina föreningar, den får mig att vilja sätta tänderna i ett saftigt stycke ideellt arbete. Dock så finns det bara så mycket arbete i min närhet just nu. Fast om man ska se det från den sidan så hade vem som helst annars förmodligen gått in i den där berömda väggen för länge sedan. Länge leve hög stresstålighet. :-D
Musik som betyder...
Hittade sju låtar idag som jag lyssnade mycket på när jag mådde som allra sämst. Musik som betydde mycket för mig då, och som betyder mycket för mig nu. Keep the world on the distance är ett exempel. Den höll mig uppe, när så mycket ville dra mig neråt. Jag känner mig sentimental med den här musiken i öronen, men det är en bra sentimentalitet som jag kan känna mig hemma med. :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)